Titandioxid
| Titandioxid | |
  | |
| Systematiskt namn | Titan(IV)dioxid |
|---|---|
| Övriga namn | Titansyra |
| Kemisk formel | TiO2 |
| Molmassa | 79,866 g/mol |
| Utseende | Vita eller färglösa kristaller |
| CAS-nummer | 13463-67-7 |
| SMILES | O=[Ti]=O |
| Egenskaper | |
| Densitet | 4,24 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 1855 °C |
| Kokpunkt | 2972 °C |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
| Termokemiska egenskaper | |
|---|---|
| ΔfH0gas | -249 kJ/mol |
| ΔfH0liquid | -879 kJ/mol |
| ΔfH0solid | -944 kJ/mol |
| S0solid | 51 J/(molK) |
| Optiska egenskaper | |
| nrutil | 2,609 |
| nbrooklit | 2,583 |
| nanatas | 2,488 |
Titandioxid är en oxid av titan. Den kemiska formeln är TiO2. Ett äldre föråldrat namn är titansyra.
Kristallstruktur[redigera | redigera wikitext]
Titandioxid förekommer naturligt som mineral i tre olika polymorfa kristallformer:
- Rutil har tetragonal kristallstruktur och vanligtvis prismatisk habitus (yttre form/utseende), ofta med tvillingbildning.
- Anatas eller den äldre beteckningen oktahedrit. Anatas har tetragonal kristallstruktur med oktaedrisk habitus.
- Brookit har ortorombisk kristallstruktur.
Både anastas och brookit är relativt sällsynta mineralformer.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Ren titandioxid förekommer inte naturligt i större utsträckning, men kan framställas ur titanmalm, såsom ilmenit eller leuxocen. Titandioxid fås även från rutilsand, som är en av de renaste förekomsterna.
Användning[redigera | redigera wikitext]
Titandioxid används som vitt pigment för färgning av betong, målarfärg (titanvitt), tandkräm, läkemedel med mera. E-numret är E 171.
EU drog på grund av hälsorisker tillbaka godkännandet av titandioxid som tillsats i mat (2022).[1]
Titandioxid är också en viktig del i lambdasonder.
Många solskyddsmedel använder nanopartiklar som titandioxid (tillsammans med nanopartiklar av zinkoxid) som blir absorberade in i huden.[2][3] Produkter som innehåller nanopartiklar måste ha tilläggsmärkningen "(nano)".[4]
Hälsorisker[redigera | redigera wikitext]
Då titandioxid som används i livsmedel bevisats innehålla nanopartiklar anser EFSA att de inte är säkra att använda som tillsatser i livsmedel. Detta då nanopartiklar i livsmedel anses ha en genotoxisk effekt (skadar DNA) och därmed vara karcinogener.[5]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Titandioxid inte längre tillåten tillsats i EU”. Livsmedelsverket. 28 januari 2022. https://www.livsmedelsverket.se/om-oss/press/nyheter/pressmeddelanden/titandioxid-inte-langre-tillaten-tillsats-i-eu. Läst 29 januari 2022.
- ^ ”Manufactured Nanomaterials and Sunscreens: Top Reasons for Precaution”. 19 augusti 2009. Arkiverad från originalet den 7 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100707052832/http://www.foe.org/sites/default/files/SunscreensReport.pdf. Läst 12 april 2010.
- ^ ”Nano-tech sunscreen presents potential health risk”. ABC News. 18 december 2008. http://www.abc.net.au/news/stories/2008/12/18/2450030.htm. Läst 12 april 2010.
- ^ ”Märkning | Läkemedelsverket”. www.lakemedelsverket.se. https://www.lakemedelsverket.se/sv/kosmetika/tillverka-importera-och-salja-kosmetika/markning. Läst 29 januari 2022.
- ^ ”Titanium dioxide: E171 no longer considered safe when used as a food additive”. efsa. 6 maj 2021. https://www.efsa.europa.eu/en/news/titanium-dioxide-e171-no-longer-considered-safe-when-used-food-additive. Läst 1 januari 2022.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Material Safety Data Sheet Mallinckrodt Baker
- ”Titanium Dioxide Whites”. Pigments through the Ages. WebExhibits. http://webexhibits.org/pigments/indiv/overview/tiwhite.html.
- ”Analyzing the Vinland Map”. WebExhibits. http://webexhibits.org/vinland/.