Äldreomsorgen i Övre Kågedalen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Äldreomsorgen i Övre Kågedalen är Niclas Lundkvists debutroman, under pseudonymen Nikanor Teratologen. Den kom ut 1992 på Norstedts förlag och har sedan återutgivits på Carl-Michael Edenborgs förlag Vertigo i en något redigerad variant. Berättelsen skall föreställa den elvaårige Helge Holmlunds redogörelse för sin uppväxt i Kågedalen i norra Västerbotten. Han ingår i en incestuös kärleksrelation med sin morfar och de fördriver tiden med mord, våldtäkter, filosofiska samtal och fylla. Boken innehåller mängder av extrema historier kring detta. Språket är dialektal nordvästerbottniska, Skelleftebondska, och ordförklaringar återfinns längst bak i boken. Författaren och litteraturvetaren Carl-Göran Ekerwald har skrivit ett efterord i Vertigos utgåva.

Författaren har själv sammanfattat romanens syfte på följande vis:[1]

Orsaken till att jag skrivit den är för att fästa uppmärksamheten på det kärlekslösa samhälle vi lever i, lugnt och välordnat på ytan, men rovdjurslikt och sataniskt under den. Romanen var ett sätt för mig att driva ut demonerna för allmän skärskådan [...].

[redigera] Stil

Bokens genre har av litteraturkritiker kallats för "skräckel" (en term myntad av Kay Glans) eller hyperbolisk realism.[1]

[redigera] Kritikernas reaktioner

De som recenserade boken i landets större tidningar var David Lagercrantz (Aftonbladet 1992-08-10), Per Svensson (Expressen 1992-08-10), Gunder Andersson (Expressen 1992-08-11) samt Leif Nylén (Dagens Nyheter 1992-08-10). Över lag var dessa avståndstagande till bokens innehåll. Två recenscenter på mindre tidningar var positiva till romanen: Birgitta Hybinette (Östgöta-Correspondenten 1992-08-10) samt Ragnar Strömberg (Göteborgs-Posten 1992-08-10). Jerker Eriksson anser sig i en analys av romanens bemötande ha visat hur kritikerna på grund av det avancerade språket började misstänka att en etablerad författare låg bakom pseudonymen Nikanor Teratologen och att de därför avsiktligt skrev tvetydiga texter om boken istället för att avfärda den helt, för att undvika att senare hamna i en situation där de avfärdat ett verk av en etablerad författare.[1]

[redigera] Referenser

  1. ^ [a b c] Eriksson, Jerker (2004), Jag har just läst den vidrigaste bok jag någonsin stött på - En studie av mottagandet av Nikanor Teratologens verk ur ett biblioteksinstitutionellt och ett litteratursociologiskt perspektiv, Uppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, Uppsala, ISSN 1650-4267, http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:213314/FULLTEXT01, läst 2010-01-09 

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda