Ändelse
En ändelse är ett morfem, som normalt är placerat sist i ordet och som skiljer olika ordformer inom ett paradigm från varandra. Synonymer är böjningsändelser, böjningssuffix, flexionsmorfem m.m. Segmenten -en och -ar i ordformerna dagen, dagar är ändelser. Men även ordet dag, sedd som ordform och icke som lexem, innehåller en ändelse, nämligen nolländelsen, skriven -0 eller -Ø.
Termen suffix betecknar egentligen varje affix som är placerat efter rotmorfemet, men vanligen används det om avledningssuffix (derivationssuffix), t.ex. -lig i daglig. Ofta kan man alltså utan missförstånd använda suffix och ändelse som två sidoordnade begrepp. Det är dock acceptabelt, trots otydligheten, att använda suffix i båda betydelserna. Det förekommer (men är inte att rekommendera) att ändelse används oegentligt inte bara om avledningsmorfem utan också om varje morfologiskt efterled, t.ex. -grafi i geografi, och ibland också om ordslut utan hänsyn till den morfologiska strukturen, t.ex. om det s.k. mjuka tecknet som är slutbokstav i många ryska substantiv.
Ändelser kan även staplas på ändelser. Ett exempel är visades där visa- är rotmorfem -de- ändelse för förfluten tid och -s reflexivändelse. På svenska kan man sätta reflexivänden direkt på rotmorfemet visas, men det går inte i språk där tempusändelsen är obligatorisk. I den ryska motsvarigheten оказалас är -каза- rotmorfem, -ла- ändelse för feminint subjekt förfluten tid och -с en reflexivändelse. Då reflexivmorfemet alltid är en ändelse på en ändelse kallas den i bland i rysk grammatik "postfix".
I speciella fall kan en ändelse verka bestå av mer än ett morfem. I paradigmet för det latinska verbet vocare (kalla) ingår t.ex. formen vocandus (gerundivum). Man kan se morfemet -nd- som en del av verbändelsen, som stamförlängningselement eller som "flektionellt suffix" (en hybridterm). Samma analys kan tillämpas på vissa komparativformer, t.ex. lat. longioris (gen. sg. komp. av longus). I agglutinerande språk är det normalt att ett ord har komplexa ändelser; i t.ex. finskans taloissa (i husen) betecknar -i- pluralis och -ssa står för betydelsen "i" eller "inuti".
Vid ordbildning medföljer inte ändelsen till det deriverade ordet. Det är därför oklart om en myrforskare är intresserad av myrar eller av myror. De klassiska språkens ändelser försvinner också ofta vid överföring till moderna språk, t.ex. analys av gr. analysis. Behandlingen av egennamn växlar: jfr ry. Sokrat, Katull och sv. Socrates, Catullus.
