Änglagård – tredje gången gillt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Änglagård – tredje gången gillt
Genre(r) Drama
Regissör Colin Nutley
Producent Colin Nutley
Manus Colin Nutley
Skådespelare Helena Bergström
Sven Wollter
Jakob Eklund
Rikard Wolff
Originalmusik Per Andréasson
Björn Isfält
Fotograf Jens Fischer
Produktionsbolag Sweetwater Production AB
År 2010
Speltid 112 min
Land Sverige
Språk Svenska
Spanska
Föregångare Änglagård – andra sommaren
IMDb SFDb

Änglagård – tredje gången gillt (arbetsnamn Änglagård 3) är den tredje filmen i serien Änglagård av Colin Nutley om Fanny Zander. Premiär för filmen var den 25 december 2010 och releasedatum för DVD och Blu-ray var den 25 maj 2011.[källa behövs]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Fanny Zander äger ett litet hotell på Mallorca, där hon bor med dottern Alice. Hotellet köpte hon när Änglagård brann ner. Alice ber att få höra historien om Änglagård och konfronterar därefter sin mor med uppgifter om att Fannys pappa inte är Ivar, utan Axel Flogfält, något som Alice hört från Axels barnbarn via Facebook. Fanny, Alice och Zac återvänder till Yxared för att reda ut vem som egentligen är Fannys pappa. Alice kräver att få veta sin bakgrund, vilket också väcker frågan om vem som är pappa till Alice.[källa behövs]

Inför premiären[redigera | redigera wikitext]

Många aktörer uttryckte inför premiären en sorg över de bortgångna skådespelarna Viveka Seldahl och Ernst Günther. Detta till trots rådde entusiasm. ”Vi är som en stor familj som träffas efter så många år” sa Helena Bergström.[1] Molly Nutley beskrev arbetet som ”jättekul och intressant.”[2] Att låta Molly medverka var ett känsligt ämne för föräldrarna: ”Vi har haft enorma diskussioner hemma men det kändes naturligt att Molly skulle göra rollen”, sa Helena Bergström.[3]

Mottagandet[redigera | redigera wikitext]

Änglagård - tredje gången gillt mottogs övervägande negativt. I Expressen skrev Miranda Sigander: ”Det här med faderskapet reds ut väldigt kvickt och sedan är det en halv film kvar att fylla”[4] och Karoline Eriksson i SvD frågade sig ”om det finns behov av denna av återblickar späckade hyllningsfilm-till-filmen, och av att få samma intrig idisslad och serverad som ännu en uppföljare.”[5] Aftonbladet tillhörde de mest positiva, och skrev att filmen ”blir en enda lång varm hyllning till den bondeskröna som trollband publiken på 90-talet.”[6] Trots kritiken kom folket till biograferna, och under 2010 års sista biohelg steg filmen högst upp på biotoppen.[källa behövs]

Utspelet[redigera | redigera wikitext]

Veckorna efter premiären presenterades nomineringarna till 2011 års Guldbaggar. Änglagård var inte med, och till Aftonbladet sa Bergström att det är märkligt att deras film ligger etta på biotoppen samtidigt som Colin Nutley inte känner sig välkommen på Guldbaggegalan. Hon fick medhåll från bland andra Kjell Sundvall: ”Vi som gör publik eller kommersiell film i Sverige är inte ansedda [… ] Jag känner att vi är del av samma gäng, Colin och jag.”[7] DN:s filmkritiker Helena Lindblad ansåg dock att Bergströms utspel var ”märkligt oproffsigt”, och att Nutley snarare var privilegierad än mobbad av filmetablissemanget.[8]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Det "Vita Huset" som omnämns i filmen och som även är den nya prästgården är egentligen en herrgård,Grimstorp, och ligger vid byn Sandhem, Jönköpings län, cirka tre mil sydost om Falköping. I filmen döps det "Vita huset" senare om till Änglagård. Den så kallade lanthandeln som är med i filmen spelades in i ett litet samhälle som heter Vistorp i Västra Götaland. Vistorp ligger cirka två mil söder om Falköping och cirka en mil norr om Sandhem där man filmade scenerna i det "Vita Huset". Sandhem och Vistorp ligger inte alls långt ifrån trakterna kring Ulricehamn där de två första filmerna spelades in. Grimstorp ägs av Gunnar och Eva Hartelius. I huset hänger porträtt av Carl von Linné, hans bror och föräldrar. Dessa är avlägsna släktingar till Gunnar Hartelius.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Roller i urval:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Expressen. http://www.expressen.se/noje/film/1.2064244/familjefesten-i-anglagard-3. Läst 29 maj 2011. 
  2. ^ Expressen. http://tv.expressen.se/noje/1.2262796/tredje-gangen-gillt-for-anglagard. Läst 29 maj 2011. 
  3. ^ Expressen. http://www.expressen.se/noje/film/1.2258475/nya-stjarnan-molly-nutley-jag-har-inget-guldkort. Läst 29 maj 2011. 
  4. ^ Expressen. http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/1.2258523/anglagard-inte-tredje-gangen-gillt. Läst 29 maj 2011. 
  5. ^ Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/film/overflodig-aterblick_5828499.svd. Läst 29 maj 2011. 
  6. ^ Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/recensioner/article8292807.ab. Läst 29 maj 2011. 
  7. ^ Dagens Nyheter. http://www.dn.se/blogg/filmbloggen/2011/01/20/parano/. Läst 29 maj 2011. 
  8. ^ Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article12505020.ab. Läst 29 maj 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]