Änglagård – tredje gången gillt

Från Wikipedia
Änglagård – tredje gången gillt
Genredramafilm
RegissörColin Nutley[1]
ProducentColin Nutley[1]
ManusförfattareColin Nutley[1]
I större rollerHelena Bergström
Rikard Wolff
Molly Nutley
Sven Wollter
Reine Brynolfsson
Jakob Eklund
Jan Mybrand
Ing-Marie Carlsson
KompositörPer Andréasson[1]
Björn Isfält[1]
FotografJens Fischer[1]
KlipparePerry Schaffer[1]
ScenografMatilda Afzelius[1]
Teknisk information
ProduktionsbolagSF Studios[1]
Sweetwater Production[1]
DistributionSF Studios[1]
Premiär25 december 2010 (Sverige)[1]
Speltid117 minuter[1]
LandSverige[1]
Språksvenska[1]
FöregångareÄnglagård – andra sommaren
Mer information
IMDb SFDb

Redigera Wikidata

Änglagård – tredje gången gillt (arbetsnamn Änglagård 3) är den tredje filmen i serien Änglagård av Colin Nutley om Fanny Zander. Premiär för filmen var den 25 december 2010[2] och release-datum för DVD och Blu-ray var den 25 maj 2011.[3]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Fanny Zander äger ett litet hotell på Mallorca, där hon bor med dottern Alice. Hotellet köpte hon när Änglagård brann ner. Alice ber att få höra historien om Änglagård och konfronterar därefter sin mor med uppgifter om att Fannys pappa inte är Ivar, utan Axel Flogfält, något som Alice hört från Axels barnbarn via Facebook. Fanny, Alice och Zac återvänder till Yxared för att reda ut vem som egentligen är Fannys pappa. Alice kräver att få veta sin bakgrund, vilket också väcker frågan om vem som är pappa till Alice.[3]

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Det "Vita Huset" som omnämns i filmen och som även är den nya prästgården är egentligen en herrgård, Grimstorp, och ligger vid byn Sandhem i Jönköpings län, cirka tre mil sydost om Falköping. I filmen döps det "Vita huset" senare om till Änglagård. Den så kallade lanthandeln som är med i filmen spelades in i ett litet samhälle som heter Vistorp i Västra Götaland. Vistorp ligger cirka två mil söder om Falköping och cirka en mil norr om Sandhem där man filmade scenerna i det "Vita Huset". Sandhem och Vistorp ligger inte alls långt ifrån trakterna kring Ulricehamn där de två första filmerna spelades in. Grimstorp ägs av Gunnar och Eva Hartelius. I huset hänger porträtt av Carl von Linné, hans bror och föräldrar. Dessa är avlägsna släktingar till Gunnar Hartelius.

Mottagandet[redigera | redigera wikitext]

Änglagård – tredje gången gillt mottogs övervägande negativt. I Expressen skrev Miranda Sigander: ”Det här med faderskapet reds ut väldigt kvickt och sedan är det en halv film kvar att fylla”[4] och Karoline Eriksson i SvD frågade sig ”om det finns behov av denna av återblickar späckade hyllningsfilm-till-filmen, och av att få samma intrig idisslad och serverad som ännu en uppföljare.”[5] Aftonbladet tillhörde de mest positiva, och skrev att filmen ”blir en enda lång varm hyllning till den bondeskröna som trollband publiken på 90-talet.”[6] Trots kritiken kom biobesökarna till biograferna, och under 2010 års sista biohelg steg filmen näst högst upp på biotoppen.[7] Följande helg gick den upp på första plats.[8]

Veckorna efter premiären presenterades nomineringarna till 2011 års Guldbaggar. Änglagård – tredje gången gillt var inte med, och till Aftonbladet sade Bergström att det var märkligt att deras film låg etta på biotoppen samtidigt som Colin Nutley inte kände sig välkommen på Guldbaggegalan. Hon fick medhåll från bland andra Kjell Sundvall: ”Vi som gör publik eller kommersiell film i Sverige är inte ansedda [… ] Jag känner att vi är del av samma gäng, Colin och jag.” DN:s filmkritiker Helena Lindblad ansåg dock att Bergströms utspel var ”märkligt oproffsigt”,[9] och att Nutley snarare var privilegierad än mobbad av filmetablissemanget.[10]

Änglagård – tredje gången gillt sågs av 496 268 svenska biobesökare 2011 och blev därmed den näst mest sedda svenska filmen och den sjätte mest sedda filmen överlag det året.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Svensk Filmdatabas, Svenska Filminstitutet, läs online, läst: 26 augusti 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Filmfaktablad” (pdf). Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=68241&type=MOVIE&iv=PdfGen. Läst 18 mars 2016. 
  3. ^ [a b] ”Änglagård - Tredje gången gillt”. Svensk Filmindustri. Arkiverad från originalet den 18 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160318095434/http://he.svenskfilmindustri.se/filmarkivet/%C3%A4nglag%C3%A5rd-tredje-g%C3%A5ngen-gillt. Läst 18 mars 2016. 
  4. ^ ”Änglagård - inte tredje gången gillt”. Expressen. Arkiverad från originalet den 24 december 2010. https://web.archive.org/web/20101224160817/http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/1.2258523/anglagard-inte-tredje-gangen-gillt. Läst 29 maj 2011. 
  5. ^ ”Änglagård – tredje gången gillt Överflödig återblick”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/film/overflodig-aterblick_5828499.svd. Läst 29 maj 2011. 
  6. ^ ”Varm hyllning utan nytt driv”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/recensioner/article8292807.ab. Läst 29 maj 2011. 
  7. ^ ”Biotoppen: Ljum premiär för "Änglagård"”. Göteborgs-Posten. 27 december 2010. Arkiverad från originalet den 26 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160326000522/http://www.gp.se/kulturnoje/1.518734-biotoppen-ljum-premiar-for-anglagard-. Läst 18 mars 2016. 
  8. ^ ”Biotoppen: "Änglagård" fortsatt etta”. Helsingborgs Dagblad. 10 januari 2011. http://www.hd.se/noje/2011/01/10/biotoppen-anglagard-fortsatt-etta/. Läst 18 mars 2016. 
  9. ^ Lindblad, Helena (20 januari 2011). ”Paranoior & privilegier”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 27 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160327073148/http://blogg.dn.se/filmbloggen/2011/01/20/parano/. Läst 18 mars 2016. 
  10. ^ ”De bojkottar Guldbaggen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article12505020.ab. Läst 29 maj 2011. 
  11. ^ ”Filmåret i siffror 2011”. Svenska filminstitutet. https://www.filminstitutet.se/globalassets/2.-fa-kunskap-om-film/analys-och-statistik/publications/facts-and-figures/filmaret-i-siffror-2011.pdf. Läst 24 augusti 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]