Ärttapetserarbi

Från Wikipedia
Ärttapetserarbi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteTapetserarbin
Megachile
UndersläkteXanthosarus[2]
ArtÄrttapetserarbi
Megachile circumcincta
Vetenskapligt namn
§ Megachile circumcincta
Auktor(Kirby, 1802)
Synonymer

Megachile giliae Cockerell, 1906[3]

Apis circumcincta Kirby, 1802[3]
Video av bobyggande hona (dansk text)
Hitta fler artiklar om djur med

Ärttapetserarbi (Megachile circumcincta) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Ärttapetserarbi ingår i släktet tapetserarbin, och familjen buksamlarbin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Mandiblerna[a] har fyra tänder hos båda könen.[6] Vingarna är halvgenomskinliga med bruna ribbor, som är mörkare hos hanen.[7] Arten har brunaktig till gulbrun päls på huvudet och mellankroppens ovansida, medan mellankroppens sidor har ljus päls. Bakkroppens tre första tergiter[b] har även de brunaktig till gulbrun päls. De tre sista tergiterna är svarthåriga. Hannen har dessutom clypeus[c] (munskölden) täckt med ljusa hår. På buken har honan en scopa, en borste för polleninsamling som är övervägande rödhårig, även om den främre delen kan ha ett inslag av brunt.[7] Artdatabanken uppger dock att de två bakersta segmenten av scopa:n skulle vara svarta[6], vilket förnekas av C. S. Sheffield et al[7]. Hos hanen har tergiterna 3 till 5 otydliga, vita band längs bakänden, på tergit 3 endast vid sidorna.[7] Några sådana band saknas hos honan.[6] Kroppslängden är 10 till 13 mm hos honan, 10 till 11 mm hos hanen.[7]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten och dess synonym Megachile giliae antogs tidigare vara skilda arter, av vilka Megachile giliae endast fanns i Nordamerika, men 2011 visade ett forskarlag lett av Cory S. Sheffield, bland annat med hjälp av genetisk analys, att Megachile giliae var en juniorsynonym till Megachile circumcincta.[7] Dessa rön har numera (skrivet 2023) accepterats av forskarsamhället.[8][9][10][1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet varierar mellan gräsmarker, sanddyner, hedområden, skogar samt kulturlandskap som vägrenar, sandtäkter, ruderatområden, parker och trädgårdar.[6][11] Arten hämtar pollen från ärtväxter (käringtandssläktet, vickerarter, puktörnen) och klockväxter (blåklockor). Nektar kan den även hämta från rosväxter (björnbär). Flygtiden varar från slutet av maj till Juli/augusti.[6][11]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Som alla tapetserarbin är arten solitär[12]; honan bygger sina larvbon i gångar i murkna träd, iunder stenar eller i kal eller glesbevuxen sand- och moränjord.[6] I bogångarna ligger larvcellerna på rad efter varandra, var och en med ett ägg och näring i form av pollen.[12] Bogångarna kläs med bladbitar som honan bitit av från björkar eller rosor.[6] Det förekommer att larvcellerna parasiteras av kägelbina långkägelbi, ängskägelbi, konkägelbi och rostkägelbi, vars honor lägger ägg i larvbona, ett i varje.[1] De resulterade larverna dödar värdägget eller -larven, och lever sedan av den insamlade näringen.[13]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten har en vidsträckt utbredning, och förekommer i norra till mellersta Holoarktis. I Nordamerika finns den i västra Kanada norrut till de subarktiska delarna av Northwest Territories och Yukon samt Alaska i USA.[1] I Palearktis finns den från Europa, där den förekommer från Iberiska halvön i söder till Fennoskandia i norr, och från Storbritannien i väster till Iran, Sibirien och Mongoliet i öster.[1][6][11]

I Sverige finns arten i nästan hela landet, från Skåne i söder till Lule lappmark i norr.[6]

I Finland förekommer den på samma sätt i stora delar av landet, från Åland och sydkusten norrut till Finland (trakten av Torneå och vid Kemi träsk) samt i Norra Österbotten (i Oulanka nationalpark).[14]

Arten är inte rödlistad, utan klassificerad som livskraftig (LC) både globalt[1], i Sverige[6] och i Finland[15].

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mandibler är ett annat namn för de sidleds pariga käkarna hos (bland annat) en insekt med bitande mundelar. De är ofta försedda med en eller flera taggar på varje skänkel; dessa taggar kallas i regel "tänder".
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  3. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum, också känd som överläppen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Dewulf, A. & Praz, C. 2014 Megachile circumcincta . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 december 2023.
  2. ^ ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+circumcincta&guide=Megachilidae_genera&flags=subgenus:. Läst 28 november 2023. 
  3. ^ [a b c] ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=761238#null. Läst 10 december 2023. 
  4. ^ Cederberg, Björn (2006). ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802) | ärttapetserarbi”. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103219/details?lang=sv. Läst 10 december 2023. 
  5. ^ Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6969357. Läst 8 september 2013. 
  6. ^ [a b c d e f g h i j] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Larsson, A.M. & Stenmark, M. (2020). ”Megachile circumcincta Ärttapetserarbi”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/103219/detaljer. Läst 10 december 2023. 
  7. ^ [a b c d e f] Cory S. Sheffield, Claudia Ratti, Laurence Packer och Terry Griswold (2011). ”Leaf cutter and Mason Bees of the Genus Megachile Latreille (Hymenoptera; Megachilidae) in Canada and Alaska.” (på engelska). Canadian Journal of Arthropod Identification (18). https://www.researchgate.net/publication/237841739_Leafcutter_and_mason_bees_of_the_genus_Megachile_Latreille_Hymenoptera_Megachilidae_in_Canada_and_Alaska/link/00b495336ea0ce2bd3000000/download?_tp=eyJjb250ZXh0Ijp7ImZpcnN0UGFnZSI6InB1YmxpY2F0aW9uIiwicGFnZSI6InB1YmxpY2F0aW9uIn19. Läst 11 december 2023. 
  8. ^ ”Megachile giliae Cockerell, 1906” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=761500#null. Läst 12 december 2023. 
  9. ^ ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802)” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility (GBIF). 2023. https://www.gbif.org/species/1336564. Läst 12 december 2023. 
  10. ^ (på engelska) Map of Megachile circumcincta. Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Megachile+circumcincta&flags=subgenus:. Läst 12 december 2023. 
  11. ^ [a b c] G R Else (2012). ”Megachile circumcincta (Kirby, 1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/bee/megachilidae/megachile-circumcincta. Läst 10 december 2023. 
  12. ^ [a b] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Tapetserarbin Megachile”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/Megachile-1005539/detaljer. Läst 28 november 2023. 
  13. ^ Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Kägelbin Coelioxys”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/coelioxys-1005538. Läst 18 november 2023. 
  14. ^ ”Megachile circumcincta – Bläddra observationer”. Finlands artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=204657&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 10 december 2023. 
  15. ^ Juho Paukkunen (2019). ”ärttapetserarbi (Megachile circumcincta)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204657. Läst 10 december 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Katalogdata
​​​ • BioLib: 70826​ • Dyntaxa: 103219​ • EoL: 2751107​ • GBIF: 1336564​​​ • Inaturalist: 459126​ • ITIS: 761238​​ • NCBI: 1126391​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 232804​​​​​​​​​​​​​
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ärttapetserarbi&oldid=54290291”