Ätlig groda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ätlig groda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Wasserfrosch.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Groddjur
Amphibia
Ordning Stjärtlösa groddjur
Anura
Familj Äkta grodor
Ranidae
Släkte Pelophylax
Art Ätlig groda
P. kl. esculenta
Vetenskapligt namn
§ Pelophylax kl. esculenta
Auktor Linné, 1758
Synonymer
Rana kl. esculenta
Rana lessonae x ridibunda
Hitta fler artiklar om djur med

Ätlig groda (Pelophylax kl. esculenta) är en delvis fertil hybrid mellan gölgroda och sjögroda som förekommer i Europa.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Ätliga groda är inte en art, utan en delvis fertil hybrid, en så kallad klepton eller synklepton (kl.), mellan gölgroda (Pelophylax lessonae) och sjögroda (Pelophylax ridibunda). Stamarterna fördes tidigare till släktet Rana men placeras nu i släktet Pelophylax varför även ätlig groda förs till detta släkte.[1] I naturen parar sig honor av ätlig groda oftast med hanar från någon av stamarterna, varför hanar av ätlig groda sällan lämnar avkomma genom detta sexuella urval.[källa behövs] Tillväxten hos ätliga groda är något snabbare än hos stamarterna. Det finns bestånd, exempelvis det svenska, som lever utan kontakt med stamarterna.[källa behövs]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hannarna blir 5-9 cm långa och honorna 6-11 cm, vilket betyder att det är en relativt stor groda. Den är vanligtvis olivgrön med svarta fläckar, även om färgen kan variera.[2] och lever främst i våtmarksområden, sjöar och långsamrinnande vattendrag. Den kan även förekomma i konstgjorda vattensamlingar som dammar och bevattningskanaler.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den ätliga grodan finns i stora delar av Europa med undantag av de allra sydligaste delarna, och följer i stort stamarternas utbredning. Den saknas dock i stora delar av Balkan, i större delen av Italien, med undantag av Podalen, samt i Skandinavien utom delar av Danmark och södra Sverige. Österut förekommer den fram till Ryssland. Den har introducerats till Spanien och Storbritannien.[1]

Förekomst i Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

I Danmark förekommer den sällsynt och lokalt på Jylland, likaledes sällsynt på Fyn samt mera vanligt på öarna söder därom, mera glest på Själland samt ett antal mindre öar, varav Bornholm är den största.[2]

Det är osäkert om det svenska beståndet utgör en reliktpopulation eller om det är introducerat.[källa behövs] I Sverige har den ätliga grodan sitt starkaste fäste i sydvästra Skåne. I övrigt förekommer den endast i isolerade populationer i Östergötland och, efter inplantering, på Öland.[när?] Så sent som på 1990-talet förekom även små populationer på Österlen, vid Flohult i Småland och vid Fyrisån söder om Uppsala, men dessa är troligen utdöda. I sydvästra Skåne ökar den dock.[2] Alla groddjur är dock fridlysta i Sverige.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ätlig groda lever av leddjur, sniglar, maskar, grodor och grodyngel, ödlor och i mindre utsträckning fågelungar och möss. Kannibalism förekommer.[3]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Dess svenska trivialnamn har den fått utifrån det delvis felaktiga antagandet att det är just den arten vars bakben äts, framför allt i Frankrike, i form av maträtten grodlår. I själva verket är alla Rana-arter lika ätliga och bidrar till maträtten.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sergius Kuzmin, Trevor Beebee, Franco Andreone, Brandon Anthony, Benedikt Schmidt, Agnieszka Ogrodowczyk, Vladimir Ishchenko, Natalia Ananjeva, Nikolai Orlov, Boris Tuniyev, Maria Ogielska, Claude Miaud, Jon Loman, Dan Cogalniceanu, Tibor Kovács 2008 Pelophylax esculentus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 december 2010.
  2. ^ [a b c] Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 231 ISBN 87-12-02982-3
  3. ^ Kåre Fog, Adam Schmedes, Dorthe Rosenørn de Lasson 2001. Nordens padder og krybdyr s. 246 ISBN 87-12-02982-3

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]