Åbo Underrättelser
| Åbo Underrättelser | |
 | |
| Slogan | Livet är lokalt  |
|---|---|
| Publikationstyp | Dagstidning |
| Grundad | 1824 |
| Land | Finland |
| Huvudkontor | Logomo Konttori Hampspinnaregatan 14 20100 Åbo |
| Grundare | Christian Ludvig Hjelt |
| Chefredaktör | Stefan Holmström |
| Ansvarig utgivare | Tom Simola |
| Politisk beteckning | Oberoende |
| Språk | svenska |
| Frekvens | 5 nr/vecka (tisdag-lördag) |
| Upplaga | 6400 |
| Format | Tabloid |
| Huvudägare | Förlags Ab Sydvästkusten |
| ISSN | ISSN 0785-398X ISSN [1] [1] |
| Webbplats | www.abounderrattelser.fi |
Åbo Underrättelser, ÅU, är en svenskspråkig dagstidning, som ges ut i Åbo i Finland. Åbo Underrättelser kom ut med sitt första nummer lördagen den 3 januari 1824[2] och är i dag den äldsta dagstidning i Finland som fortfarande utkommer. Tidningens första huvudredaktör var filosofie magistern, boktryckaren och bokhandlaren Christian Ludvig Hjelt.[3] Tidningen kommer ut fem dagar i veckan (tisdag t.o.m. lördag) med en upplaga som år 2016 uppgick till 6400 exemplar.[4]
Tidningen prioriterar de lokala nyheterna och dess nyhetsbevakning täcker Åbo, S:t Karins, Reso, Pargas, Nagu, Korpo, Houtskär, Iniö, Dragsfjärd, Kimito och Västanfjärd (Åboland). Huvudredaktionen är belägen i Åbo, med lokala redaktörer stationerade i Pargas och Kimito.
ÅU trycks i Salon Lehtitehdas i Salo sedan hösten 2006.
Historik
Det första numret av tidningen trycktes i Bibel-Sällskapets Boktryckeri i Åbo, och började därefter ges ut med två nummer i veckan. Sedermera har utgivningsfrekvensen varierat allt mellan tre nummer per vecka och sju nummer per vecka. Tidningen är femdagarstidning sedan 1969.
Åbo Underrättelser utkom oavbrutet mellan 1824 och 1827, då den gjorde uppehåll i två år. Uppehållet berodde, av allt att döma, på den fruktansvärda Åbo brand den 4 september 1827. Tidningen kom åter ut regelbundet från 1829 till 1869, även om den rent juridiskt gick i konkurs 1863. Tidningen indrogs av myndigheterna 1869 med nummer 180. Efter ett kort uppehåll återuppstod tidningen under namnet Åbo underrättelser. Ny följd. Under många årtionden var det hård konkurrens om de svenskspråkiga läsarna i Åbo regionen, då även andra svenskspråkiga dagstidningar utkom i Åbo. Dagstidningen Åbo Posten konkurrerade om läsarna mellan 1873 och 1883.[5] Den andra tidningen, Åbo Tidning, konkurrerade däremot redan om läsarna då ÅU började utkomma. Åbo Tidning, som under årens lopp gått under olika namn, sammanslogs med Åbo Underrättelser. Ny följd år 1906. I samband med sammanslagningen återtog ÅU sitt ursprungliga namn Åbo Underrättelser.
Ett axplock chefredaktörer (huvudredaktörer)
- Christian Ludvig Hjelt (1824–?)
- N. H. Pinello (tjänstgöringstid okänd)
- Gustaf Adolf Schultz (1850–1859)
- Johan Wilhelm Lillja (1859–1866)
- Ernst Rönnbäck (1868–1875)
- Ernst von Wendt (1907–1909)
- Elias Lodenius (1909–1919)
- Einar Holmberg (1919–1933)
- Ole Torvalds (1958–1967)
- Meta Torvalds (1971–1977)
- Bo Stenström (1978–1987)
- Torbjörn Kevin (1987–2014)
- Pär Landor (2014–2017)
- Stefan Holmström (2017–)
Åbo Underrättelsers webbtidning
Den anrika tidningens webbtidning har utkommit på Internet sedan 1998.
Se även
Källor
- Om ”Åbo Underrättelser” på Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. (svenska) Läst 31 januari 2012.
- Oscar Nikula: Turun kaupungin historia 1809-1856, s. 451 ss 'Lehdistö'
- Åbo Underrättelser – Tidningens webbplats (svenska) Läst 31 januari 2012.
- Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet (svenska) Läst 31 januari 2012.
- Noter
- ^ Biblioteksdatabas (engelska) Läst 30 januari 2012.
- ^ Historiska tidningsbiblioteket, Åbo Underrättelser (svenska) Läst 31 januari 2012.
- ^ Om Christian L. Hjelt på Svenskt boklexikon. Åren 1830-1865 (svenska) Läst 31 januari 2012.
- ^ Upplagekontroll Ab Arkiverad 5 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. (finska) Läst 31 januari 2012.
- ^ Om ”Åbo Posten” på Historiska tidningsbiblioteket (svenska) Läst 31 januari 2012.
Externa länkar
- ”Åbo Underrättelser nummer 1” på Historiska tidningsbiblioteket (svenska) Läst 31 januari 2012.