Åderlåtning
Åderlåtning är en gammal metod för att kurera personer från sjukdomar. Med hjälp av en koppa tappades blod ur kroppen vilket skulle få "det sjuka" att komma ut genom blodet och därmed kurera personen. Man använde också blodiglar till åderlåtning. Under 1850-talet minskade kraftigt användningen av åderlåtning som acceptabel behandlingsmetod. I dagens sjukvård kan åderlåtning med modern teknik (på läkarlatin = venesectio) vara en legitim behandlingsform under mycket speciella omständigheter, för att förtunna ett av sjukliga orsaker alltför visköst (trögflytande) blod.
Mycket skrock har varit förbundet med åderlåtning. I gamla almanackor kunde finnas noggranna föreskrifter om vilken kroppsdel, som styrdes av olika konstellationer i Zodiaken som därför var lämpligast, eller olämpliga, att vid en viss tidpunkt tappa blod från för en viss åkomma. Detta illustrerades med Åderlåtningsmannen, en bild som återkommer i många gamla almanackor. Drag av signaturläran spelade också in. Exempelvis skulle åderlåtning på unga män helst göras vid nymåne (månen ung, växande), medan äldre män som passerat livets middagshöjd bör åderlåtas i nedan (månen gammal).[1]
- ^ Nils Lithberg: Almanackan. Från astrologisk rådgivare till svensk kalender, ss 22, 26, Norstedts, Stockholm 1933
Denna artikel om medicinsk vetenskap eller humanfysiologi är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
