Åke Sellström

Från Wikipedia
Åke Sellström
Åke Sellström, Umeå universitet 2014
Åke Sellström, Umeå universitet 2014
Åke Sellström, Umeå universitet 2014
Född2 november 1948 (75 år)
Göteborgs Karl Johans församling i Göteborgs och Bohus län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
ForskningsområdeKemiska vapen
InstitutionerTotalförsvarets forskningsinstitut,
Europeiska CBRNE-centret vid Umeå universitet
Alma materGöteborgs universitet
Känd förFN-inspektör i Irak och Syrien

Åke Ingvar Sellström, född 2 november 1948 i Göteborgs Karl Johans församling i Göteborgs och Bohus län,[1] är en svensk pensionerad docent i histologi och försvarsforskare med kemiska vapen som specialitet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sellström disputerade 1975 i kemi vid Göteborgs universitet.[2] Han började arbeta vid FOA 4 i Umeå 1980 och var verksam där till 2006.[3] Vid FOA, som senare blev FOI, forskade han om kemiska vapens effekter på vårt nervsystem. Han bidrog härvid till utvecklandet av nya medicinska motmedel. Sellström lämnar FOI som avdelningschef 2006 och grundar det Europeiska CBRNE-centret vid Umeå Universitet 2007. Centret blev en viktig aktör inom EU-finansierad forskning för det europeiska krishanteringssystemet.

Åke Sellström var en av de FN-inspektörer som tjänstgjorde under 1990-talet i UNSCOM, dvs FN:s Säkerhetsråds kommission för att avrusta Irak från massförstörelsevapen och dess vapenbärare. Under ambassadörerna Rolf Ekéus och Richard Butler ledde han undersökningar av Iraks kemiska- och biologiska vapenprogram. Sellström verkade också tidigt i UNSCOM:s efterträdare UNMOVIC som leddes av Hans Blix.[4]

Under åren 2006–2007 utredde och förhandlade Sellström för FN:s Generalsekreterare Kofi Annan om att modernisera den så kallade Generalsekreterarens Mekanism. Under 2013 ledde han FN:s Generalsekreterare Ban Ki-moon´s undersökning av påstådd användning av kemiska vapen i Syrien.[5] På plats samlade Sellström och hans medarbetare in prover och vittnesmål för att fastställas om kemiska vapen använts. Sellströms rapport slår fast att man funnit sarin i de prover som tagits efter gasattacken i Ghouta i Syrien. Dock låg det inte i inspektionens uppgift att utreda vem som låg bakom attacken.[6]

Under 2016 och 2017 arbetade han återigen för FN:s Säkerhetsråd. Uppgiften var att utreda vem som var skyldig till användning av kemiska vapen i det syriska inbördeskriget. Säkerhetsrådet tillät inte att den stora sarinattacken i Ghouta 2013 utreddes.

I november 2023 publicerade Sellström sin bok Fredskemisten som beskriver och sammanfattar hans arbete med kemiska och biologiska vapen för FN.

Åke Sellström invaldes 2004 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Han utträdde ur akademien 2016.[7]

År 2014 mottog Åke Sellström Hans Majestät Konungens medalj av 8:e storleken i Serafimerordens band.

Sällström var värd för Sommar I P1 den 17 augusti 2022.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Åke Sellström är gift med Beatrice Sellström, (fd Toll), och bor på Brännö i Göteborgs södra skärgård.

Publikationer i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Sellström, Åke (1975) (på engelska). Gamma-aminobutyric acid transport in brain. Göteborg. Libris 939053 
  3. ^ ”Fredskemisten. Åke Sellström om fem decenniers kamp mot kemisk och biologisk krigföring”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/artiklar/fredskemisten/. Läst 13 april 2017. 
  4. ^ Sellström FN:s utsände för att leta kemiska vapen
  5. ^ Svenske Åke Sellström utsedd av FN
  6. ^ ”Åke Sellström – på högriskuppdrag för FN”. Arkiverad från originalet den 12 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140512233017/http://blogg.umu.se/aktum/ake-sellstrom-pa-hogriskuppdrag-for-fn/. Läst 8 maj 2014. 
  7. ^ Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 58. ISBN 978-91-980878-8-8 .

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]