Ålderspension i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ålderspension

I Sverige kan den enskilde i hög grad själv bestämma när den vill gå i pension. Man har rätt att börja ta ut allmän pension redan vid 61 år, men samtidigt också rätt att få arbeta kvar till 67 år. Man kan också välja sin uttagsnivå, och till exempel samtidigt arbeta och ta ut en mindre del av sin allmänna pension. Har man börjat ta ut sin allmänna pension kan man också göra ett uppehåll för att återgå i arbete, och sedan återuppta pensionen.[1]

Dagens allmänna pensionssystem karakteriseras alltså av stor flexibilitet. Någon generell pensionsålder finns inte längre. Vissa yrkesgrupper kan gå i pension även före 61; exempelvis får brandmän pension redan vid 58 års ålder.[2]

Det europeiska pensionsområdet präglas av en indelning av pensioner i tre pelare:

  • allmän pensionen som i Sverige administreras av staten
  • tjänstepension (eller "avtalspension")
  • privat pension via pensionssparande.

Grundläggande för pensionen är att de består av en utfästelse om en framtida förmån. Sättet att garantera, eller säkra denna utfästelse varierar mellan länderna och har i Sverige växlat under tid beroende på hur stor utfästelsen är.

Allmän pension[redigera | redigera wikitext]

Den allmänna pensionen består framför allt av inkomstpension och premiepension. Om man haft mycket låg taxerad inkomst, eller tillhör vissa åldersgrupper, finns garantipension, tilläggspension och ytterligare några former av stöd.

Inkomstpension[redigera | redigera wikitext]

Inkomstpension är en del av den allmänna pensionen. Varje medborgare som deklarerar inkomst betalar 18,5% av densamma i pensionsavgift, av vilket 16 procentenheter går till inkomstpension och 2,5 procentenheter till premiepension. Maximal pensionsgrundande inkomst är 7,5 inkomstbasbelopp (motsvarande en månadslön om 38 240 kr brutto år 2014). Inkomstpensionen administreras och betalas sedan 1 januari 2010 ut av Pensionsmyndigheten. Tidigare låg ansvaret för inkomstpensionen hos Försäkringskassan.

Premiepension[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Premiepension

Premiepensionen är en del av den allmänna pensionen. Varje medborgare som deklarerar inkomst betalar 18,5% av densamma i pensionsavgift, av vilket 16 procentenheter går till inkomstpension och 2,5 procentenheter till premiepension. Maximal pensionsgrundande inkomst är 7,5 inkomstbasbelopp (motsvarande en månadslön om 34.125 kr brutto år 2012). Sedan 1 januari 2010 administreras och utbetalas premiepensionen av Pensionsmyndigheten. Till skillnad från inkomstpensionen, som omedelbart betalas ut till dagens pensionärer, fonderas premiepensionen på individuella konton, och kan av medborgaren efter eget huvud investeras i upp till fem värdepappersfonder. Om något aktivt val ej görs placeras medlen i sjunde AP-fonden.

Garantipension[redigera | redigera wikitext]

Garantipension som i Sverige ingår i den allmänna pensionen är ett grundskydd för dem som har haft låg taxerad inkomst. Garantipensionen betalas ut först när man fyllt 65 år. Tar man ut pension tidigare än 65 års ålder har man inte rätt till garantipension.

Garantipensionen garanterar att ingen får mindre än 2,13 prisbasbelopp per år om man är ogift, och 1,9 prisbasbelopp per år om man är gift (före skatt).[3] År 2014 är prisbasbeloppet 44 400 kr. Pensionen garanteras alltså år 2014 till minst ca 7 880 kronor per månad för ogifta och ca 7 030 kr för gifta. För att få rätt till full garantipension förutsätts att man har bott i Sverige i minst 40 år. Har man bott i Sverige kortare tid blir storleken på garantipensionen det antal fyrtiondelar av hel pension som motsvarar det antal bosättningsår man har. Har man exempelvis bott 27 år i Sverige får man 27 fyrtiondelar av hel garantipension. Undantag görs för personer som beviljats uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt. Dessa kan få fler fyrtiondelar än vad som motsvarar det antal år de varit bosatta i Sverige.

Garantitillägg[redigera | redigera wikitext]

Är man född 1938-1953 så finns det ett garantitillägg. Den garanterar att din inkomstpension inte blir lägre än den tilläggspension man tjänat in till och med 1994. Garantitillägget och garantipensionen betalas ut tidigast från och med 65 års ålder.

Äldreförsörjningsstöd[redigera | redigera wikitext]

En annan form av garantipension är Äldreförsörjningsstöd som kan betalas ut till personer över 65 år. En ogift är garanterad minst 4 615 kronor i disponibel inkomst per månad efter skatt, en gift minst 3 866 kronor (2011). I Äldreförsörjningsstödet ingår även att en hyra på max 6 200 kronor för en ogift person betalas av staten, hälften för en som är gift. Det finns inga krav på att ha bott ett visst antal år i Sverige för att få Äldreförsörjningsstöd.

Avtalspension/Tjänstepension[redigera | redigera wikitext]

Avtalspension (eller tjänstepension) är pension som följer av ett anställningsförhållande, där arbetsgivaren har gjort en pensionsutfästelse. De flesta tjänstepensioner är baserade på kollektivavtal mellan arbetsgivare och fackförbund, men det finns även individuellt avtalade tjänstepensioner. Kollektivt avtalade pensioner kallas oftast för allmänna pensionsplaner.

Avtalspensionens storlek varierar mellan olika avtalsområden och kan,för vissa arbetstagare utan kollektivavtal, helt saknas. Pensionen beräknas på två olika sätt beroende på riskregleringen mellan arbetstagaren och arbetsgivaren:

  • Förmånsbestämd
  • Avgiftsbestämd, även kallad premiebestämd

En förmånsbestämd pension innebär att pensionen uttrycks som ett visst belopp, oftast som en andel av slutlönen. Det innebär en liten osäkerhet för arbetstagaren, som kan förutse hur stor den slutliga pensionen ska bli, samtidigt som det innebär en större osäkerhet för arbetsgivaren, som inte alltid kan förutse hur mycket pengar som måste avsättas, då slutlönen är en okänd variabel.

En avgiftsbestämd eller premiebestämd pension innebär att pensionens storlek bestäms av storleken på de premier som betalas in, tillsammans med den framtida utvecklingen av de inbetalda premierna. Det innebär en större osäkerhet för arbetstagaren, som har svårare att förutse den slutliga pensionen, då denna beror på avkastningen på de inbetalda avgifterna. För arbetsgivaren är däremot förutsägbarheten stor.

I Sverige är de flesta tjänstepensionsavtal för personer födda senare än 1972 avgiftsbestämda.

Ett exempel på tjänstepension är ITP, som är den tjänstepension som privatanställda tjänstemän har.

KAP-KL - Kommun- och landstingsanställda

PA03 - Statligt anställda

SAF-LO - Privatanställda arbetare

Svenska tjänstepensioner tryggas i huvudsak på två sätt: genom försäkringslösningar och genom avsättning i arbetsgivarens balansräkning. Allmän pensionsplan, det vill säga en tjänstepension med stöd av kollektivavtal tryggas i Sverige genom en tjänstepensionsförsäkring, avsättning i balansräkning förenat med en kreditförsäkring, avsättning till en pensionsstiftelse enligt Tryggandelagen eller motsvarande ordning som är godkänd av fackförbundet. En arbetsgivare har möjlighet att trygga pensionen på annat sätt, men får då inte göra avdrag för pensionskostnaderna.

Det svenska pensionssystemets historia[redigera | redigera wikitext]

Folkpension infördes 1913 men pensionsbeloppet var lågt och många hade svårt att klara sig på pensionen. Pensionsåldern sattes till 67 år (medellivslängden var ca 60 år). Tjänstemän hade högre betalt och tjänstemännens fackförbund hade överenskommit med arbetsgivare om en tilläggspension som betalades genom avdrag på lönen. Andra grupper hade inte på samma sätt möjlighet till tilläggspension.

En utredning föreslog 1955 ett system för allmän tjänstepension. Riksdagspartierna var oense om detta - de borgerliga ville att reformen skulle vara frivillig, medan socialdemokraterna tillsammans med SKP ville ha ett obligatoriskt system.

Vid en folkomröstning 1957 fick den linje som förespråkade ett obligatoriskt system flest röster. I riksdagen kunde socialdemokraterna inte driva igenom sitt förslag eftersom de politiska blocken hade lika många ledamöter. Men när regeringen ändå lade fram propositionen lade den folkpartistiske riksdagsmannen Ture Königson ned sin röst. Regeringens proposition gick därför igenom.

ATP-systemet trädde i kraft den 1 januari 1960 och de första ATP-utbetalningarna skedde 1963. (För mer om debatten om ATP-systemet se artikeln ATP-frågan). Allmän tilläggspension bytte 2003 namn till enbart tilläggspension.

Den svenska riksdagen beslutade 1994 samt 1998 om en stor pensionsreform.[4] Orsaken var bland annat att man ansåg det för kostsamt med ett förmånsbaserat system, utan valde istället ett avgiftsbaserat system. Vänsterpartiet var det enda partiet i riksdagen som motsatte sig förändringen. I det nya systemet grundar sig pensionen delvis på livsinkomsten och delvis på inbetalda premier.

För personer födda efter 1953 gäller det nya systemet fullt ut, medan för personer födda tidigare delvis får det tidigare systemet med folkpension samt ATP, allmän tilläggspension.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Du bestämmer när du ska ta ut pension”. Pensionsmyndigheten. http://www.pensionsmyndigheten.se/DuBestammerNarDuSkaTaUtPension.html. Läst 2 januari 2009. 
  2. ^ Pension vid 58?! Kommunal
  3. ^ Mer om beräkning av garantipensionen Pensionsmyndigheten
  4. ^ Prop. 1997/98:151 - Inkomstgrundad ålderspension, m.m.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]