Åldrande

Från Wikipedia
Denna artikel handlar om åldrande som biologisk process. Se ålderdom för den mänskliga ålderdomen.
En gammal kvinna med en liten pojke i Thailand.

Åldrande återspeglar de biologiska och psykiska förändringar som en organism genomgår med tiden, och som leder till ålderdomen, samt hos människor också de sociala och psykologiska processer som en längre tids levnad innebär (jämför mognad, erfarenhet). Den vetenskapliga termen för biologiskt åldrande är senescens.

Inom humanfysiologin skiljer man mellan gerontologi, som beskriver den friska ålderdomen, och geriatrik, som handlar om ålderdomens sjukdomar. Åldrandet har ett samband med den kronologiska åldern - hur länge man levt uppmätt i tid - men beror också på medfödda och förvärvade individuella faktorer.

Det finns levande varelser som inte uppvisar några ålderdomstecken, bland dem vissa träd, humrar, störfiskar, hajar, alligatorer, sjöborrar och galapagossköldpaddan.[1][källa behövs]

Mänskligt åldrande

Åldrande kan definieras som gradvisa och framskridande försämringar av funktionen i flera organsystem. Mätningen av sådant åldrande, som alltså är skild från den kronologiska åldern, är kontroversiell. Vanliga bestämningar handlar om förändring av utseendet (rynkor, grått hår, midja-höft-kvot, BMI med mera), tandhälsa, mängden blodfetter, blodtryck och hjärtfunktion.[2]

Telomererna blir kortare varje gång cellerna delar sig, och med riktigt hög ålder är telomererna så korta att celldelning inte är möjlig. Detta påverkar samtliga organ i hela kroppen.[3]

Utseendet och huden

Åldersförändringar i benstomme, fetttvävnad och hudstruktur leder till ett förändrat utseende. Den vänstra bilden visar ett ungt ansikte och den högra ett åldrande.
Bentätheten minskar men brosket i näsa och haka kan växa, vilket kan förändra utseendet.

Ansiktet genomgår flera åldersförändringar, vilka dels beror på miljöfaktorer (som exempelvis solexponering), dels beror på funktionella förändringar av organ. Ansiktsmusklerna blir sämre, bentätheten mindre, och huden torrare och tunnare. Detta leder till slappare hud och rynkor. Pigmentförändringar kan yttra sig i fräknar och ljusare iris (många äldre får gråblå eller ljusblå ögon). Brosket i näsan, hakan och öronen växer och gör dem större.[4]

Hudförändringarna som leder till slappare hud och rynkor beror på flera faktorer: tunnare och torrare hud, mindre elastisk hud, och minskat kollagen.[5] Hudens åldrande tycks bortsett från miljöfaktorer hänga samman med minskade östrogennivåer.[6][7] Men huden påverkas också av förändringar i muskelfunktionen, bentätheten och fettvävnaden i ansiktet. Mängden fett i pannan, läpparna och på kinderna minskar, medan fettmängden runt munnen och käklinjen ökar med åldrande. Fettdepåerna blir mer åtskilda från varandra och framträder som separata strukturer. Detta leder till kråkfötter i yttre ögonvrån, djupa linjer från näsvingarna till mungiporna, vertikala linjer runt munnen, rynkor på hakan, tinningarna och i pannan, samt ökat avstånd mellan nästippen och munnen.[5]

Muskelmassan börjar avta från 30 års ålder, vilket påverkar utseendet, ofta genom att mängden kroppsfett ökar.[3]

Mängden svettkörtlar minskar vilket är en av orsakerna till att äldre är känsligare för värmeböljor. Eftersom huden också producerar mindre melanin leder åldrande också till ökad känslighet för sol samt risk för D-vitaminbrist.[3]

Sinnesorganen

Synen brukar försämras med stigande ålder på grund av förändringar i linsen (den blir stelare och tjockare), på grund av att man får färre nervceller, på grund av att pupillen reagerar långsammare, och på grund av ögontorrhet. Man får då problem med synen på nära håll, man behöver starkare ljus och får förändrad färguppfattning. Flugseende är vanligt, liksom andra ögonsjukdomar.[3]

Ju äldre en person är, desto mer oljud har personen utsatts för. Detta och rena åldersförändringar påverkar hörseln. Balansen och smak- och luktsinnena försämras.

Kognition

Åldrande leder till strukturella förändringar av hjärnan som förändrar kognitionen,vilket i synnerhet leder till förändrad uppmärksamhet och försämrat minne. Med sämre sinnesfunktion blir perceptionen sämre. Det är emellertid en mycket stor individuell skillnad hur mycket kognitionen åldras.[8]

Hjärt- och kärlsystemet

Många hjärt- och kärlsjukdomar förekommer oftare i äldre åldrar, vilket både kan bero på livsstil och på naturligt åldrande. Sinusknutan får färre celler varigenom hjärtfrekvensen sjunker. Hjärtmuskeln blir tätare och hjärtat förstoras, så mindre blod ryms i hjärtat. Arytmier är vanligare. Hjärtat tenderar att ansamla lipofuscin, hjärtmuskelcellerna försämras, och hjärtvalven blir stelare.[9]

Blodtrycksförändringar är vanliga, och beror på att baroreceptorerna blir mindre känsliga. Kärlen kan förtjockas. Mängden kroppsvätska minskar, vilket ger mindre blodvolym. Färre röda blodkroppar och neutrofiler bildas vid stress och sjukdom.[9]

Muskuloskeletala systemet

Bentätheten börjar minska redan vid 30 års ålder, vilket leder till tilltagande risk för benskörhet. Ledbrosket blir tunnare och hårdare, och förmågan att bilda muskler minskar vilket minskar muskelmassan (sarkopeni). Muskelpåverkan kan motverkas med träning,[10] men jämför träningsintolerans.

Ämnesomsättning och hormonsystemet

Åldrande leder till nedsatt reglering av energi, minskad hunger, och försämrad förmåga för kroppen att själv kompensera för obalanser i näringsintaget. I någon utsträckning beror detta på förändringar i hormonsystemet.[11] Många hormonkörtlar genomgår funktionella och morfologiska förändringar, däribland sköldkörtlarna. Andelen personer med sköldkörtelsjukdomar ökar med ökande ålder. Äldre har också oftare subklinisk hypotyroidism och subklinisk giftstruma, samt kan ofta ligga i ytterlighetsområdena av normalintervallen. Relationerna mellan TSH, tyroxin och trijodtyronin kan förändras.[12][13]

Med stigande ålder tillverkas mindre insulin, tillväxthormon och aldosteron.[3]

Immunsystemet

Cellerna i immunsystemet fungerar långsammare. Detta ökar risken för cancer, komplikationer vid förkylningar (lunginflammation, dödsfall) och för allvarligare symtom av allergier.[3]

Reproduktiva systemen

Kvinnor upphör menstruera (får menopaus) efter klimakteriet, vilket leder till infertilitet. Infertiliteten beror på utebliven ägglossning (anovulation), minskade mängder östrogen och progesteron, förändrade värden på luteiniserande hormon och follikelstimulerande hormon,[14] och avsaknad av anti-müllerskt hormon. Äggreserven minskar gradvis. Åldrande innan menopaus påverkar äggbildningen (oogenesen) negativt, vilket bland annat leder till svårigheter att behålla befruktade ägg med stigande ålder,[15] men också till att risken att barnet föds med exempelvis kromosomavvikelser som Downs syndrom ökar.

Männens motsvarighet till menopaus kallas andropaus vilken är mer långvarig och mindre uttalad. Testikelmassan minskar vilket kan leda till minskade mängder testosteron. Kanalerna som sperma och spermier färdas genom drabbas av skleros, mängden spermier minskar i antal, och prostatan förstoras.[16]

Till skillnad från kvinnor är män fertila hela livet men fertiliten minskar.[16] Diploiditeten ökar i takt och spermiernas livslängd minskar.[17] Det råder oenighet omkring frågan huruvida spermiernas kvalitet försämras, men äldre fäder leder till en ökad förekomst av bland annat autism, Downs syndrom, epilepsi och schizofreni hos avkomman, vilket skulle kunna förklaras med epigenetik, mutationer i DNA och kromosomala avvikelser.[18][19]

Evig ungdom

Åldrandet betraktades allmänt förr som något oundvikligt och oåterkalleligt, en syn som har börjat ifrågasättas. Livsstil kan i någon mån påverka åldrandets hastighet och människans livslängd, och en avsevärd mängd forskning framställs på området. Sådan forskning innefattar å ena sidan att förebygga och behandla geriatriska sjukdomar som Alzheimers,[20] å andra att studera substanser och livsföringar som skulle kunna bibehålla ett ungdomligt utseende, såsom anti-rynkkrämer, plastikoperationer och träning.

Fria radikaler och dieter

Fria radikalers effekter är möjlig biokemisk förklaring till att en organism åldras. Den amerikanske vetenskapsmannen Denham Harman var den som först fann denna koppling. Hans första rapport blev offentlig på 1950-talet.[21] Idag ses fria radikaler tillsammans med en rad andra orsaker som möjliga biologiska förklaringar till åldrandet.[22] Effektiviteten i att reglera kosten och därigenom få en större mängd antioxidanter via födan har emellertid förblivit en kontroversiell fråga bland forskare, och endast litet stöd för sådan livsföring har kunnat presenteras.[20]

Andra dieter med liknande föregivna resultat, såsom kalorirestriktion och återkommande fasta, är andra forskningsområden, vars hälsoeffekter dock är lika omstridda och obevisade.[20]

Hormoner

En del av åldrandet handlar om en förändrad hormonproduktion och hormonterapi, företrädesvis HRT mot klimakteriebesvär men också tillväxthormon- och testosteronbehandling, utförs vanemässigt av sjukvård. Också sådan behandling är kontroversiell eftersom de eftersträvade effekterna kan utebli men bieffekterna kan vara kraftigt hälsovådliga. HRT antas exempelvis vara cancerframkallande.[20]

Se även

Noter

  1. ^ https://www.fightaging.org/archives/2008/06/ageless-animals-the-sea-urchin-edition.php
  2. ^ Belsky, Daniel W., et al. "Quantification of biological aging in young adults." Proceedings of the National Academy of Sciences (2015): 201506264.
  3. ^ [a b c d e f] http://www.merckmanuals.com/home/older-people-s-health-issues/the-aging-body/changes-in-the-body-with-aging
  4. ^ http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/ency/article/004004.htm
  5. ^ [a b] http://www.cleardermatology.net/facial_aging_tool.pdf
  6. ^ Thornton, M. Julie. "Estrogens and aging skin." Dermato-endocrinology 5.2 (2013): 264-270.
  7. ^ Archer, David F. "Postmenopausal skin and estrogen." Gynecological Endocrinology 28.S2 (2012): 2-6.
  8. ^ Glisky, Elizabeth L. "Changes in cognitive function in human aging." Brain aging: models, methods, and mechanisms (2007): 3-20.
  9. ^ [a b] http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/ency/article/004006.htm
  10. ^ http://www.merckmanuals.com/home/bone-joint-and-muscle-disorders/biology-of-the-musculoskeletal-system/effects-of-aging-on-the-musculoskeletal-system
  11. ^ http://physrev.physiology.org/content/86/2/651
  12. ^ http://www.thyroidresearchjournal.com/content/5/1/16
  13. ^ http://www.medscape.com/viewarticle/717417_3
  14. ^ http://www.merckmanuals.com/home/women-s-health-issues/biology-of-the-female-reproductive-system/effects-of-aging-on-the-female-reproductive-system
  15. ^ Boudoures, Anna L., and Kelle H. Moley. "Insights into Mechanisms Causing the Maternal Age-Induced Decrease in Oocyte Quality." Biennial Review of Infertility 4 (2015): 43.
  16. ^ [a b] http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/ency/article/004017.htm
  17. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3151353/
  18. ^ Sharma, Rakesh, et al. "Effects of increased paternal age on sperm quality, reproductive outcome and associated epigenetic risks to offspring." Reproductive Biology and Endocrinology 13.1 (2015): 35.
  19. ^ Johnson, Sheri L., et al. "Consistent age-dependent declines in human semen quality: a systematic review and meta-analysis." Ageing research reviews 19 (2015): 22-33.
  20. ^ [a b c d] https://www.nia.nih.gov/health/publication/can-we-prevent-aging
  21. ^ Harman, D (1956). ”Aging: A theory based on free radical and radiation chemistry”. Journal of Gerontology 11 (3): sid. 298-300. PMID 13332224. 
  22. ^ http://www.senescence.info/causes.html


 
Denna biologirelaterade artikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att lägga till den.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Åldrande&oldid=31820746”