Ångermanland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Ångermanland (olika betydelser).

Koordinater: 63°09′14″N 17°14′17″E / 63.154°N 17.238°Ö / 63.154; 17.238

Ångermanland
Landskap
Ångermanland vapen.svg
Ångermanland.svg
Ångermanlands läge i Sverige.
Land  Sverige
Landsdel Norrland
Län Västernorrlands län,
Jämtlands län,
Västerbottens län
Stift Härnösands stift,
Luleå stift
Största sjö Tåsjön
Högsta punkt Tåsjöberget[1], 635 m ö.h.
Yta 19 800 km²
Folkmängd 130 480 (2012-12-31)[2]
Befolkningstäthet 6,59 invånare/km²
Landskapsblomma Styvmorsviol
Landskapsdjur
Fler symboler...
Bäver

Ångermanland är ett landskap i Norrland. Landskapet gränsar i söder till Medelpad, i väster till Jämtland, i norr till Lappland och Västerbotten och i öster till Bottenhavet.

Vapen[redigera | redigera wikitext]

Landskapets vapen är i blått fält 3 horisontala silverlaxar, den översta och den understa vända åt vänster, den mellersta åt höger.

Vapnet finns tryckt på Norrlands Gulds flaskor och burkar. Anledningen till det är att ölet började bryggas i Ångermanländska Sollefteå år 1965.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Landskapets namn (gammalsvenska Angermannaland) härleds av gammalsvenskans anger, 'fjord, havsvik' och tillades ursprungligen endast Ångermanälvens nedersta del.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1600-talet[redigera | redigera wikitext]

Att Ångermanland är en gammal bygd, vittnar de många ättehögar från den yngre järnåldern som går ända upp till Resele socken, inemot 100 kilometer från havsbandet. Nära 20 kilometer längre upp efter älven, i Näsåker, finns en större samling av hällristningar.

Ångermanland var länge den nordligaste delen av landet när Sverige formades till ett rike. Bebyggelsen följde Ångermanälven uppåt, medeltidskyrkorna och kyrkoruinerna i detta område samt enskilda dokument skvallrar om detta.

Landskapet omnämns för första gången i slutet av 1100-talet i den latinska källskriften Historia Norvegiæ, då under namnet Angaria, som uppgavs vara ett av de land som gränsade mot Norge. I det äldsta dokument som tar upp alla socknar inom området, sexårsgärden från 1314, återfinns den senare ångermanländska socknen Häggdånger under Medelpad, samtidigt som de senare västerbottniska socknarna Umeå och Bygdeå ligger under rubriken Angermannia.[3] Umeå och Bygdeå hörde dock aldrig helt och fullt till Ångermanland, att döma av formuleringar i Hälsingelagen.[4]

År 1585 fick Ångermanland sin första stad, Härnösand.

Indelningar från 1600-talet och framåt[redigera | redigera wikitext]

Socknarna i sydvästra Ångermanland i Västernorrlands län

Socknar[redigera | redigera wikitext]

Dessa bildades huvudsakligen under medeltiden.

Sydöstra Ångermanland

Sydvästra Ångermanland

Nordvästra Ångermanland

Nordöstra Ångermanland

Utanför socknarna och med egen jurisdiktion fanns Härnösands stad från 1585 med Härnösands rådhusrätt till 1971. Örnsköldsviks stad bildades 1894 med Örnsköldsviks rådhusrätt till 1938, Sollefteå stad 1917 (utan egen jurisdiktion) och Kramfors stad 1947 (utan egen jurisdiktion).

1645 bildades Hudiksvalls län (blått) och Härnösands län (gult). Dessa sammanslogs 1654 till Västernorrlands län (både gult och blått), som 1762 delades i Gävleborgs län (blått) och Västernorrlands län (gult). Dagens länsgränser kan ses i rött.

Län[redigera | redigera wikitext]

När den moderna länsindelningen infördes som en följd av 1634 års regeringsform kom Ångermanland att tillhöra Västernorrlands län. Detta delades under perioden 1646–54 upp i Hudiksvalls län och Härnösands län, varvid Ångermanland hörde till det senare. Sedan dessa län åter sammanslogs 1654 har nästan hela landskapet hört till Västernorrlands län.[5]

En liten del av Hässjö och Ljustorps socknar, annars i Medelpad, tillhör landskapet. Delar av Ramsele socken och Fjällsjö socken överfördes i slutet av 1800-talet till Ströms socken och Borgvattnets socken och Jämtlands län. Tåsjö socken, Bodums socken och Fjällsjö socknar i landskapet tillhör sedan 1974 Jämtlands län (Strömsunds kommun)[6]. Till Västerbottens län hör sedan 1810 Nordmalings och Bjurholms socknar.

Fögderier[redigera | redigera wikitext]

Omkring 1400 fanns Sveriges nordligaste fogdeborg i Styresholm i Ådalen. Annars lydde Ångermanland under senmedeltiden vanligen under fogden för Hälsingland.[7]

Socknarna i hela Ångermanland hörde till 1668 till Ångermanlands fögderi.[källa behövs]

Mellan 1668 och 1918 fanns följande fögderier:

  • Från 1668 till 1868 Södra Ångermanlands fögderi för socknarna i sydvästra, nordvästra och sydöstra Ångermanland (dock endast till 1811 för Nordingrå, Ullånger och Vibyggerå socknar.)
  • Från 1668 till 1900 Norra Ångermanlands fögderi för socknarna i nordöstra Ångermanland (dock Nordmalings och Bjurholms socknar bara till 1810) och från 1811 Nordingrå, Ullångers och Vibyggerå socknar
  • Från 1868 till 1918 Södra Ångermanlands nedre fögderi för några socknar i sydvästra Ångermanland (Boteå, Styrnäs, Överlännäs, Ytterlännäs, Sånga, Torsåker och Dal) och de i sydöstra Ångermanland (förutom Nordingrå, Ullångers och Vibyggerå socknar)
  • Från 1868 till 1918 Södra Ångermanlands övre fögderi för några socknar i sydvästra Ångermanland (Multrå, Sollefteå, Ed, Långsele och Graninge) samt de i nordvästra Ångermanland
  • Från 1900 till 1918 Norra Ångermanlands nedre fögderi för Nätra, Sidensjö, Skorpeds, Anundsjö, Nordingrå, Ullångers och Vibyggerå socknar
  • Från 1900 till 1918 Norra Ångermanlands övre fögderi för Björna, Mo, Själevads, Arnäs, Grundsunda, Gideå och Trehöringsjö socknar

Från 1918 till 1991 fanns följande fögderier

  • Skogens fögderi till 1946 för Nora, Skog, Bjärtrå, Nordingrå, Ullånger, Vibyggerå, Styrnäs, Boteå, Överlännäs, Sånga, Nätra, Sidensjö och Skorpeds socknar
  • Mellansels fögderi till 1946 för Anundsjö, Björna, Mo, Själevads, Arnäs, Grundsunda, Gideå och Trehöringsjö socknar
  • Ådals fögderi till 1946 för Multrå, Sollefteå, Ed, Långsele och Graninge, Helgums och Resele socknar; till 1971 för Edsele, Ramsele, Ådals-Lidens, Junsele, Fjällsjö, Bodums och Tåsjö socknar
  • Kramfors fögderi för Gudmundrå, Bjärtrå och Ytterlännäs socknar; till 1946 för Häggdångers, Säbrå, Stigsjö, Viksjö, Hemsö, Torsåkers och Dals socknar; till 1971 för Högsjö socken; från 1946 till 1971 för Nora och Skogs socknar; från 1971 för Ullångers, Nordingrå, Vibyggerå och Styrnäs socknar
  • Härnösands fögderi för Gudmundrå socken; från 1946 för Häggdångers, Säbrå, Stigsjö, Viksjö och Hemsö socknar; från 1946 till 1971 för Ullångers och Nordingrå socknar; från 1971 för Högsjö, Nora och Skogs socknar
  • Sollefteå fögderi från 1946 för Boteå, Överlännäs, Sånga, Torsåkers, Dals, Multrå, Eds, Långsele, Graninge, Helgums och Resele socknar samt Sollefteå stad; till 1971 för Styrnäs socken; från 1971 för Edsele, Ramsele, Ådals-Lidens och Junsele socknar; från 1971 till 1974 för Fjällsjö, Bodums och Tåsjö socknar (dessa övergick 1974 till Östersunds fögderi)
  • Nordanskogs fögderi från 1946 till 1971 för Vibyggerå, Sidensjö, Skorpeds, Björna, Mo, Grundsunda, Gideå och Trehörningsjö socknar
  • Örnsköldsviks fögderi från 1946 för Nätra, Anundsjö, Själevads och Arnäs socknar; från 1971 för Sidensjö, Skorpeds, Björna, Mo, Grundsunda, Gideå och Trehörningsjö socknar

Nordmalings och Bjurholms socknar bytte länstillhörighet 1810 och hörde därefter till Västerbottens första fögderi (till 1843 alt 1886) därefter Umeå fögderi till 1946, därefter till Umeå södra fögderi till 1970.

Domsagor, tingslag och tingsrätter[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1811 tillhörde hela Ångermanland en domsaga, Ångermanlands domsaga.

Från 1811 till 1971 fanns domsagorna:

  • Sollefteå domsaga från 1970-1971 för socknarna i sydvästra och nordvästra Ångermanland med
    • Sollefteå domsagas tingslag


1971 uppgick tingslagen i Härnösands tingsrätts domsaga, Sollefteå tingsrätts domsaga och Örnsköldsviks tingsrätts domsaga. Dessa tre uppgick sedan 2002 i Ångermanlands tingsrätts domsaga.

För Nordmalings och Bjurholms socknar gällde efter 1820 att de till 1970 hörde till Västerbottens södra domsaga med Nordmalings och Bjurholms tingslag till 1948 därefter Västerbottens södra domsagas tingslag. Från 1971 till 1982 till Umebygdens tingsrätts domsaga, därefter till Umeå tingsrätts domsaga.

Kommuner 1952-1970[redigera | redigera wikitext]

Kommunindelningen i Västernorrlands län 1952.

Städer (4 st):

Landskommuner (27 st):

Förändringar 1952-1970
1 januari 1963

1 januari 1967

1 januari 1969

Kommuner från 1971[redigera | redigera wikitext]

Landskapet består sedan 1971 av följande kommuner ordnade i avtagande storleksordning, enligt SCB 31 december 2011:

# Kommun Folkmängd
1 Örnsköldsviks kommun 54 930
2 Härnösands kommun 24 541
3 Sollefteå kommun 19 964
4 Kramfors kommun 18 742
5 Nordmalings kommun 7 031
6 Bjurholms kommun
7 Strömsunds kommun (del av)
8 Umeå kommun (del av)
9 Dorotea kommun (del av)
10 Vännäs kommun [källa behövs]

Dessutom hör ett litet, obebott område i Lycksele kommun till Ångermanland. [källa behövs]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Skuleberget vid E4 norr om Docksta

Ångermanland har närmast formen av en triangel, vars norra, djupt inbuktade sida begränsas av Lappland och Västerbotten, sydöstra av Bottniska viken och sydvästra av Medelpad och Jämtland. Gränsen mot de två sista landskapen går nästan i rak linje från Åvike, vid kusten, åt nordväst över Storsjön (63 meter över havet), förbi Lill-Roten (160 meter) och Stor-Roten (167 meter), över Eksjön (280 meter), Aldersjön (316,6 meter), Källsjön (383,4 meter), Hällsjön (334 meter) med flera småsjöar, tar sydöst om Ströms vattudal övervägande nordlig riktning, går genom Flåsjön (265,4 meter) åt nordväst upp till Steksundsholmen, där Ångermanlands, Jämtlands och Lapplands gränser möts. Steksundsholmen ligger i Saxälvens utlopp i norra änden av Tåsjön (247,6 meter), Ångermanlands största insjö, nära 40 kilometer lång, men ej bredare än 3 kilometer, varefter den gör en stor båge åt sydöst och nordöst, över Ångermanälven, Gide, Lögde och Öre älvar samt norr om Örträsk bryter av åt sydöst, mellan Öre älv och Ume älv till havet.

Större sjöar[redigera | redigera wikitext]

Vattendrag[redigera | redigera wikitext]

Matkultur[redigera | redigera wikitext]

Den berömda delikatessen surströmming framställs vid Norrlandskusten; den viktigaste produktionsplatsen är ångermanländska Ulvön.[8] Kams framställt på kornmjöl kokas och äts med stekt fläsk och mesesås (från getmese) Även tunnbröd och halvtjockkakor härstammar från Ångermanland.[källa behövs]Norrlands Guld kommer ursprungligen från Sollefteå, och har fortfarande Ångermanlands landskapsvapen i logotypen. Zeunerts bryggeri – numera uppköpt av Kopparbergs Bryggeri – ligger i Sollefteå.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Kändisforskaren Bo Lindwall har gjort ett stort och imponerande släktforskningsarbete. Allt började på 1500-talet med bonden Olof Nilsson i Gudmundrå församling. Många ättlingar har fått kändisstämpel. Skådespelarna Gösta Ekman (född 1939), Elof Ahrle (1900-1965), Max von Sydow (född 1929), Allan Edwall (1924-1997), Helena Brodin (född 1936), Pernilla Wahlgren (född 1967), statsministrarna Karl Staaff (1860-1915) och Thorbjörn Fälldin (född 1926), Zarah Leander, Magnus Uggla (född 1954), Selma Lagerlöf (1858-1940) och Wallenberg-klanen är alla släkt med varandra, om än ibland mycket avlägset.

Bibliografier[redigera | redigera wikitext]

  • Bothnica - Deldatabas i Libris som innehåller referenser till litteratur om Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ .”Highpointing i Sverige”. http://sverigestak.org/landskap/aml.shtml. 
  2. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2012”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Forsamling-landskap-och-stad/Folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2012/. Läst 18 mars 2014. 
  3. ^ Gustafsson, Gustaf (1974). Ångermanland, Medelpad och Jämtland: riks-, läns- och landskapsgränser i forna tider. Härnösand: G. Gustafsson. Libris 287816 
  4. ^ Norstedt, Gudrun; Norstedt Staffan (2007). Landskapsgränsen mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark. Umeå: Thalassa. Libris 10342433. ISBN 91-972374-3-4 (inb.) 
  5. ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1995). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 3, [Lapp-Reens]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 253–255. Libris 1610873. ISBN 91-972484-1-X (inb.) 
  6. ^ .”Jämtlands Lokalhistoriker och Släktforskare – Församlingarna i Jämtlands län”. http://www.genealogi.se/jamtland/karta.html. 
  7. ^ Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1996). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 4, [Regio-Övre]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 366. Libris 1610874. ISBN 91-972484-2-8 (inb.) 
  8. ^ Nationalencyklopedin, uppslagsord Surströmming

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]