Åre (skidområde)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För tätorten, se Åre.
Åre
Duved/Tegefjäll - Åre - Björnen
Åre kabinbana
Högsta fallhöjd 890 m
Längsta nedfart 6,5 km
Pister
Green cirkel.svg Antal gröna pister 19
Solid blue.svg Antal blå pister 39
Red rectangle.svg Antal röda pister 34
Black square 45degree angle.svg Antal svarta pister 6
Totalt 101 (107 inklusive parker och ej bevakade/preparerade nedfarter)
Summa pistlängd 101 km (totalt 4 450 km² preparerad yta)
Liftar
Släpliftar 31 (+ 5 rullband)
Stolliftar 8
Berg- kabin- och gondolbanor 4
Totalt 43 (+ 5 rullband)

Åre skidområde består av 43 liftar och 107 nedfarter, och har total kapacitet cirka 53 000 personer i timmen. 2008 hade Åre omkring 350 000 besökare och säsongen därpå slogs nytt rekord för antal skiddagar, 1 088 000 registrerade (en skiddag är en dags skidåkning med liftkort).[1][2][3] Skidområdet drivs och ägs av Skistar (som även driver skidanläggningar i Sälen, Vemdalen, Trysil och Hemsedal). Skidområdet är uppdelat i två liftsystem av fyra byområden; Duved/Tegefjäll samt Åre By/Åre Björnen. Området har också tillgång till skidbussar och skidbusslinjerna sträcker sig inom hela området (mellan Duved/Tegefjäll och Åre, Åre och Åre Björnen samt Åre och Rödkullen/Ullådalen).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Åre skidområde är Sveriges äldsta, och innan dess skapelse hade den jämtländska bondbyn Åre sett till turism mestadels besökts av pilgrimer via Skandinaviska fjällvärldens enda medeltida stenkyrka – Åre gamla kyrka – fram till slutet av 1800-talet.

1903–1910: Ett "svenskt Davos"[redigera | redigera wikitext]

År 1903, 21 år efter att järnvägen invigdes, besökte ingenjören och närkingen Carl Olof Rahm Åre – en bondby som då visserligen sedan 1700-talet stundom hade haft en del besökande turister, och ett hotell sedan 1895. Vid juletid två år senare (1905) besökte Rahm schweiziska vintersportorten Davos som gav honom inspirationen att göra Åre till en svensk rak motsvarighet, och han såg dessa möjligheter till både topografi och klimatologi men också till den goda kommunikation som järnvägen gav. Således skapades det så kallade "Åreprojektet" och den första transporten uppför berget, Åre bergbana, invigdes den 7 mars 1910 med tillhörande kälkbacke och Fjällstugan (nuvarande Hotell Fjällgården, vid Bergbanans toppstation). En bergbana i Åre var dock år 1907 inte en helt ny idé, eftersom det hade föreslagits en sådan redan i STF:s årsskrift 1891. Planerna var att banan skulle sträcka sig ända upp till toppen av Åreskutan, men så blev det inte – främst på grund av ekonomiska skäl.[4][5][6]

I inledningen av 1920-talet startade Sveriges första officiella störtloppstävling i Åre, Årebragden, som var aktuell fram till 1953. Backen var 5,2 kilometer lång och gick ända från Åreskutans topp ner till Åres tätort med passage genom Tusenmetern, Västra Ravin och Susabäcken.

1940: Sveriges första släplift[redigera | redigera wikitext]

På Trettondagsafton 1940 invigdes Åres (och Sveriges) första släplift, Lundsgårdsliften. Liften byggdes under höst-vinterhalvåret 1939 av hotellmästaren Johan Malmsten på Pensionat Lundsgården som innan dess bar gästernas skidor uppför backen som fanns där intill pensionatet. När han läste en artikel i Östersunds-Posten om att en diplomerad ingenjör i Oslo hade byggt en "maskin som drog upp gästerna på fjället med sina skidor på" i Holmenkollen blev han förtjust över uppfinningen, begav sig direkt till Norge och köpte en sådan för 10 000 kronor (motsvarar 234 000 sett till penningsvärde år 2010[7]). Den nyligt fyllda 31-åringen Johan Malmsten fick träna landshövdingen så han inte skulle ramla på invigningsdagen, då liften noggrant övervakades av några män från länsstyrelsen som ville se om den märkliga manicken verkligen var ett lämpligt transportmedel. Den lift som fanns i Holmenkollen hade byglar som transporterade en person åt gången (knapplift, Skandinaviens första, byggdes inför vintern 1938/1939), men Malmsten konstruerade sin lift med dubbeltransporterande byglar (som då endast fanns en i USA och en i Österrike, båda från 1938) – en ankarlift som blev cirka 400 meter lång med 125 meter fallhöjd och kapacitet 250 personer i timmen. Att Malmsten valde denna lifttyp var för "möjligheten att genom trevligt sällskap få en extra romantisk färd upp till höjderna". (Träbyglarna och liften monterades ned 1965, och såldes till Högdalens skidanläggning. Liftkuren vid dalstationen står kvar idag, i närheten av VM8:an.)[8][9][10][11]

1950-talet: Åres första linbanor, och alpina världsarrangemang[redigera | redigera wikitext]

1952 byggdes Åres första linbana i form av så kallad korglift med plats för två (stående) personer i varje korg, från Fjällgården upp till Mörvikshummeln (två etapper; Fjällgårdsliften och Hummelliften). 26 maj 1950 beslutade riksdagen att tillskjuta 700 000 kronor (cirka 12 miljoner i 2010 års värde) och Statens Järnvägar skulle bygga och driva den, och när liften stod klar hade den kostat en miljon kronor (cirka 14–17 miljoner i 2010 års värde). 1951 ordnade Sigge Bergman och Bibbo Nordenskiöld Alpina VM 1954 till Åre. Linbanan var inte en investering inför VM, utan mästerskapet erhölls med anledning av att linbanan skulle byggas. (Idag, cirka 50 år senare, finns en av dessa korgar i historiskt syfte placerad på Åre Torg vid Bergbanans dalstation och en på skidbusshållplatsen vid Kabinbanans dalstation.) Inom de nästkommande tio åren efter VM hade ankarliften Turistliften och knappliften Elitliften tillkommit, och strax därefter moderniserades Fjällgårdsliften och Hummelliften bland annat genom att korgarna byttes ut mot dubbelstolar. 1953 försåg alpinsportslegenden Hans Hansson Åre med byns första stollift i form av enstolsliften Stjärnliften (hade i stort sett samma sträckning som nuvarande tvåstolsliften Worldcupliften som byggdes ungefär när tvåstolsliften längs Worldcupbacken tillkom i slutet av 1970-talet, och gav namnbyte).[12][13][14][15][16]

1964 byggdes den första liften i Duved (tvåstolslift) och skidområdet byggdes därefter successivt ut, i initiativ av "Mr. Duved" Arne Wennås som därifrån lyckades lyfta upp Duved från ett döende samhälle till en levande turistort. Det första Riksmästerskapet (Svenska Cupen) i puckel hölls i Träningsbacken i Duved 1976.[17]

1969 stod Åre första gången som värd för en alpin världscuptävling, och Tottområdet invigdes.

1970-talet: Återupptagandet av det historiska "Åreprojektet"[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet, efter en allvarlig och cirka tio år lång samhällssvacka i trakterna, tog Åreprojektet ny fart där ett av resultaten var Åre kabinbana som stod färdig 1976 (dock uppstod ett antal problem under byggnationen som gjorde att den blev ett år försenad, och kostade tre gånger mer än den skulle ha gjort). 1975 stod den första högzonsliften, tvåstolsliften Tusenmetersliften, klar – och eftersom Kabinbanan blev försenad fick skidåkarna under vintern 1975/1976 tolka efter pistmaskin till Tusenmetern från Ullådalen. Med Kabinbanan tillkom 1976 också ankarliftarna Övre och (högra) Nedre Tväråvalvsliften. 1974 flyttades Elitliften från Fjällgården till Rödkullen (denna lift är nuvarande Orreliften). För att bygga ut området på Åreskutans västsida och samtidigt kunna knyta ihop dal och topp med fler alternativ än Kabinbanan byggdes ankarliftarna Bräckeliften, (högra) Rödkulleliften, ("långa") Ullådalsliften samt Stendalsliften, och de samtliga kom i drift 1980. (Främst på grund av kapacitetsskäl har Rödkullen, Eliten, Ullådalen samt Nedre Tväråvalvet blivit försedda med parallella liftar; vänstra Nedre Tväråvalvsliften 1984, "korta" Ullådalsliften 1988, Lill-Vita/Ripanliften 1993 och vänstra Rödkulleliften 1994.) 1979 blev Fjällgårdsliften och Hummelliften ombyggda; sträckningen något ändrad, hastigheten ökad och kapaciteten fördubblad.

1981 användes snökanoner för första gången i Åre. Samma år byggdes den första liften i Åre Björnen, som därefter successivt har byggts ut (som sedan slutet av 1990-talet har varit ett system med främsta fokus på barn och familjer). 1982 anlades Hamreliften, som numera är skidområdets vanligaste säsongsinledare, och Hamrebacken som (tillsammans med Skistarbacken) är Duveds enda belysta nedfart. 1984 byggdes Åres första kopplingsbara stollift (expresslift) – fyrstolsliften Olympialiften – samt nedfarten Störtloppet, båda med passage över E14 och dalstationen vid gamla E14 (cirka 150–200 meter nedanför nuvarande E14). 1986 byggdes den första liften i Tegefjäll, Tegefjällsliften, och året därpå byggdes liftarna som länkar samman Duved och Tegefjäll (Gunnilliften, Englandsliften och Leråliften). I mars 1989 invigdes Olympiagondolen (numera VM-Gondolen) av kungaparet.

1987 bildades världens första skidskola för handikappade, Sitskigruppen (som 1995 blev Sitskigruppen Totalskidskolan), efter att det året innan hade designats ett hjälpmedel – en sitski – åt en man som skadat ryggen i en trafikolycka tio år tidigare, Anders Ohlsson (som blev elitåkare och skidskolans driftledare). I samma veva presenterades den moderna sitskin i en amerikansk handikapptidning. Totalskidskolan är stationerad på Rödkullen.[18][19]

Den 7 april 1991 lossnade ena fästet till en stol på tvåstolsliften i Duved, på grund av rostangrepp invändigt i röret som brast, och de två personerna ombord på stolen föll cirka två meter ned till backen men klarade sig med lindriga skador.[20]

1996 installerades belysning i nedfarten Gästrappet, med 950 lux maximal ljusstyrka, världens starkaste elljus för utförsåkning.[21] I ungefär samma veva tillkom backen Lundsrappet, som också fick belysning men dock inte lika stark.

1998: Förnyelsen i Duved[redigera | redigera wikitext]

1998 förnyades hela Duveds centrala skidområde, huvudsakligen i form av den huvförsedda sexstols-expressliften Duveds linbana med två nya och breddade backar längsmed, och ett större barn- och nybörjarområde placerades intill Duveds linbana med två knappliftar. Dessutom byggdes knappliften Byliften, som är en transportlift från Duveds centrala tätort upp till Hamreliften, och passerar E14 genom en tunnel under vägen. Allt detta nybygge, till en kostnad av 65 miljoner kronor, ersatte fem äldre liftar (plus linbanan från 1964, som monterades ned i början av 1990-talet, två av dess stolar och en liftstolpe finns idag placerade vid backrestaurangen Linbanecafét). Samma år byggdes Fjällvallsområdet i Tegefjäll, som innebar Tegefjälls första högzonsbackar (ankarliften Fjällvallsliften är den före detta Dalliften som flyttades dit från Duved[22]) och som samtidigt blev tänkt att vara en av stationerna till en framtida förbindelselift mellan Åre och Tegefjäll. 2001 togs Västra Paradisliften bort i Duveds högzon (innan den liften byggdes fanns planer om en lift öster om Duveds ravin, vid "östra" Paradisliftens avstig, och upp på Mullfjällets topp men blev inte så[23]).

2000-talet: Skistars övertagande, och Alpina VM 2007[redigera | redigera wikitext]

1999 köpte Skistar AB hela skidområdet av Åreliftarna AB (men anläggningen är fortfarande den främsta inom SLAO). Ett år senare såldes Edsåsdalens skidanläggning och blev enskild (som sedan några år innan tillhörde Åres skidområde, med samma liftkort, då hela skidområdet i slutet av 1990-talet hade sloganet "Fem byar – ett skidområde" och hade totalt 49–50 liftar vilket är Åres genom tiderna största antal).[24]

2001 anlades Stjärnbacken, och knattebacken Fjällängen med lift togs således bort. 2002 blev det klart att Åre skulle arrangera Alpina VM 2007. Stjärnliften och de tre gamla Fjällgårdsliftarna ersattes då med två nya moderna liftar; sexstols-expressliften VM6:an och fasta fyrstolsliften Hummelliften. 2005 byttes den 30 meter breda bron vid målområdet över E14 ut mot en 130 meter lång tunnel. En ny störtloppsbacke byggdes (för damerna), och målområdet fick en omfattande breddning i samband med tunnelbygget. Den sista stora investeringen inför VM var den världsunika telemixliften VM8:an 2006 (ersatte Olympialiften, samma sträckning, som såldes till finländska Ylläs).

Inför vintersäsongen 2005/2006 anlades transportleden som slingrar sig genom den nya och snabbvuxna fritidsbebyggelsen längs Förberget i Åre Björnen. 2008 byggdes hotellet Copperhill Mountain Lodge vid Förbergets topp, plus en knapplift och nedfart som förser hotellet med så kallad ski-in/ski-out. Samma år renoverades de gamla tvåstolsliftarna Worldcupliften (WC) och Tusenmetersliften, då WC:s påstig försågs med ett rullband och liften fick en betydande drifthastighetsökning.

2010-talet: Vision om en ledande europeisk året runt-alpdestination[redigera | redigera wikitext]

2010 genomfördes den första av tre faser i det så kallade Tott/Sadeln-Högåsenprojektet; Ankarliften Hermelinliften byggdes, som länkar samman Åre Björnen mellan Högåsen och Björnängesberget (innan detta fanns endast länkning med den flacka och cirka tre kilometer långa transportleden Björnvägen, från Sadeln till Björnliftens dal), och för att den skulle få plats kortades Björnliftens liftgata vid bergstationen ner med några tiotal meter. Till detta breddades transportleden Högåsvägen, som blev en typisk skidbacke och fick namnet Hermelinbacken, samt Viksvängen. Samma år renoverades Kabinbanan genom byte av bärlinor, en kostnad på totalt 14 miljoner kronor. Två av Åre Björnens centrala liftar fick förnyade namn så de samtliga är baserade på svenska rovdjur, plus att liftarna Lill-Vita och Lill-Röda på Eliten på Rödkullen fick namnbyte till Ripliften respektive Orreliften.

Den 21 februari 2011 inträffade ett haveri på Tusenmetersliften, genom att dess vändhjul på dalstationen föll i backen och så även vajern och de flesta av stolarna därifrån till första stolpen. Liften hade precis öppnat för dagen och åtta personer befann sig ombord, ingen skadades men samtliga fick evakueras. Haveriet sades hade orsakats av att personal spände dragvajern medan liften var igång, motviktsvajern var sliten och det aktuella vädret gjorde att smörjfettet i liftbromsen kärvade vilket ledde till det snabba olycksförloppet. Reparationerna genomfördes först efter säsongens slut.[25][26]

2011 byggdes det Nationella Vintersportcentrumet, placerat vid målområdet intill VM8:ans dalstation och är Sveriges numera alpina nationalarena, ägs av Svenska Skidförbundet för att bedriva forskning inom alpin skidåkning. Utomhusläktaren rymmer cirka 1 000 åskådare, och byggnaden för 20 miljoner kronor innehåller kontor och konferenslokaler.[27][28][29]

I februari 2012 arrangerades tävlingen Red Bull Crashed Ice i Åre för första gången, vilket var ett slags störtlopp på skridskor för elitåkare.[30] 2011 påbörjades ett projekt med kvällsbelysning i blått längs Rödkullevägen–Långsvängen (VM8:an berg–Rödkullen–VM8:an dal), världens nu längsta belysta nedfart och kallas "I Jättarnas Spår", som är en guidad tur med historier om Åreskutans jätte Rut i Skut (och med högtalare i två av VM8:ans gondoler) och stod klart inför säsongen 2012/2013.[31][32] Inför säsongen 2012/2013 försågs den högra Rödkulleliften med en ny motor och moderniserat driftsystem, så den numera är konstruerad med hastighetsreglering (tidigare tvingades den vara stängd vid hårda vindförhållanden, medan endast den vänstra kunde hållas i drift på reducerad hastighet), och inför säsongen därpå gjordes samma sak med Stendalsliften (och under barmarkshalvåret 2014 är tanken att även förse Stendalens anslutare 'Långa' Ullådalsliften med ett sådant frekvent driftsystem).

I ett pressmeddelande den 22 februari 2013 kom klartecknet till Skistar Åre om godkänt bygglov för tre mångårigt planerade stolliftar. Detta innebar år 2013 verkställande av Åres största liftinvestering sedan 1976, och Tott/Sadeln-Högåsenprojektet kunde fullbordas; Ankarliften Sadelliften blev ersatt av Sadelexpressen (kopplingsbar sexstolslift, försedd med huvar och Sveriges första med sätesvärmare), Fjällgårdsexpressen tillkom (standard kopplingsbar sexstolslift) samt ingick utbyte av ankarliften Tegefjällsliften mot den fasta fyrstolsliften Tegeliften, i denna investeringsprocess – allt detta av Skistar Åre gemensamt med två andra bolag till en beräknad kostnad på totalt 125 miljoner kronor.[33][34][35] Till detta gallrades skog så några av nedfarterna i Tegefjäll och vid Tott/Sadeln breddades.

Hösten 2013 genomfördes en omfattande organisationsförändring på Skistar Åre, som hade planerats sedan hösten 2012. Till vintern 2013/2014 anlände maskoten Snögubben Valle till Åre, ursprungligen från Sälen, samtidigt som de andra Skistar-destinationerna blev erhållna med den. I december 2013 blev det även klart för Skistar Åre att stå som ensam ägare för skidspåren i Duved, Åre och Björnen.

Områden[redigera | redigera wikitext]

Åre By[redigera | redigera wikitext]

Toppen av liftsystemet 1274 m ö.h.
Gondolen. Utsikt bort mot fjällmassiven Sylarna och Snasahögarna, från toppen av liftsystemet.

Skidområdet i Åre By är störst (52 nedfarter och 22 liftar, längsta nedfart 6500 m) och dess backar är i huvudsak för lite mer avancerade åkare, men finns även mycket anpassat för nybörjare och övriga åkare. Åre By har dessutom Sveriges högst belägna preparerade åkhöjd, 1274 meter över havet.

  • Backrestauranger i Åre By
    • Black Sheep Pub & Bistro
    • Buustamons Fjällgård
    • Bykrogen
    • Fjällgården
    • 720 Food Station
    • Freestylegrillen
    • Hummelstugan
    • Hyddan
    • Rautjoxa Värdshus
    • Stormköket
    • Timmerstugan
    • Toppstugan
    • Tott Hotel
    • Ullådalsstugan
    • Åre Ski Inn (tidigare Café Olympia)

Åre Björnen[redigera | redigera wikitext]

Åre Björnen är skidområdet för barn och nybörjare (24 nedfarter och 10 liftar, längsta nedfart 3365 m). Längs Järvenliften finns en skogsslinga med talande björnar i Björnlandet. Vid Sadelliften och Högåsliften finns några nedfarter för avancerade åkare, Sadelliften länkar mot Åre By. (Tottområdet räknas sedan några år tillbaka höra till Åre Björnen, istället för Åre By, men egentligen är gränsen inte förrän på toppen av Tottliften – där nedfarten Getvalsbacken börjar.)

  • Liftar i Åre Björnen
    • Björnliften
    • Järvliften
    • Högåsliften
    • Lokattliften
    • Nalleliften
    • Mårdliften
    • Sadelexpressen
    • Tottliften
    • Vargliften
    • Rullbandet Vesslan
    • Copperhill-liften
    • Hermelinliften
  • Backrestauranger i Åre Björnen
    • Café Idet
    • Carins krog
    • Copperhill
    • Kastrullen
    • Lilla Tyrolen
    • Platåkåtan

Duved och Tegefjäll[redigera | redigera wikitext]

Den forna Tegefjällsliften (1986–2013).

Duveds lift- och pistsystem är hoplänkat med Tegefjäll (27 nedfarter och 11 liftar, längsta nedfart 2021 m), med ett familjeanpassat område. Duved är känt för dess breda och böljande backar. Tegefjäll är en liten stugby kring ett vindskyddat skogsparti beläget ett par kilometer närmare Åre.

  • Liftar i Duved
    • Byliften
    • Hamreliften
    • Duveds linbana
    • Dalliften
    • Torpliften
    • Leråliften
  • Backrestauranger i Duved
    • Hamrestugan
    • Linbanecafét
  • Liftar i Tegefjäll
    • Englandsliften
    • Gunnilliften
    • Tegeliften
    • Mini Tege
    • Fjällvallsliften
  • Backrestauranger i Tegefjäll
    • Lillåstugan
    • Mr Bramwell's
    • Tegetornet

Beroende av väder och vind[redigera | redigera wikitext]

Åreskutan har ett unikt klimat – med ett speciellt väderfenomen som under vintern gör att byggnader och liftar blir alldeles igenfrostade/nedisade uppe på Åreskutans kalfjäll ("Högzon") i samband med den hårda blåst och höga luftfuktighet som är vanligt i Jämtlandsfjällen. På grund av detta får flera säsongsarbetare fullt upp med borttagning av is innan toppliftarna kan startas för dagen – så kallad avisning – när vädret lugnat ner sig.

Åreskutan och övriga fjäll i området drabbas stundom av hårda vindar – vilket kan orsaka att flera liftar i högzon (ibland även de lågzonsliftar som når kalfjället) under tiden måste hållas stängda, eftersom de hårda vindarna kan skada liftarna om de körs vid riktigt blåsigt väder (och därmed äventyras åkarnas säkerhet). Främst med anledning av att dessas enheter svajar för mycket, och byglar på släpliftar kan fastna i liftstolparna plus att risken för vajerurspårning ökar. När vindstyrkan ligger alldeles på gränsen från att överhuvudtaget kunna köra liftar (byvind-hastighet omkring 20 meter per sekund) kan de ändå hållas igång, men med reducerad hastighet, om liften i fråga har tillgång till hastighetsreglering. Dock saknar normalt äldre bygelliftar sådan funktion (drabbade sådana är numera Fjällvallsliften i Tegefjäll och 'Långa' Ullådalsliften i västra Åre By), och därför tvingas dessa till direkt stängning vid blåsig väderutveckling. Vinden i Årefjällen brukar normalt vara byig, hårda vindbyar med vanligen flera minuters mellanrum, och det är just dessa vindbyar som är störst avgörande för liftarnas driftförhållanden. (Det är betydligt mer gynnsamt med jämn än med byig vind, varför liftarna ena dagen körs när väderinformationen visar exempelvis medelvinden 15 m/s medan den nästa dag visar 11 m/s och samma liftar är stängda.)

Nästan varje vintersäsong händer det att vindbyhastigheten någon eller några dagar överskrider 40 m/s på Åreskutans topp. Den 2 mars 2012 uppmättes vindbyar officiellt uppemot 52 m/s[36] och i samband med stormen Ivar kvällen före Lucia 2013 uppmättes en medelvindstyrka på 49 m/s[37] och vindbyar uppemot 58 m/s innan den vindmätaren blåste sönder (då rådde orkanbyar uppemot 39,5 m/s även nere i Åredalen där 360 kvadratmeter tak blåste av Holiday Club, som träffade Bahnhof Café plus Station Åre[38]). För det mesta brukar liftarna och byggnaderna kring toppen klara sig utan skador och besvär, men exempelvis 13 februari 2008 lossnade dragvajern på Nedre Tväråvalvsliften 1 med byglarna liggandes på backen mellan liftens första och tredje stolpe – trots att det var stängt – på grund av de vindbyar som uppmättes till 42 m/s. (Emellanåt händer det även att de stationerade vindmätarna blåser sönder, och/eller stundom blir missvisande på grund av nedisning – så det då kan blåsa ännu mer än de visar. Två gånger (vintern 1989 och 2013) har kraftig nedisning och vind orsakat Kabinbanan haveri, med personevakuering och stora kostsamma reparationer som följd.

Den hittills officiellt högsta uppmätta medelvindhastigheten på Åreskutan är 55 m/s, den 5 december 1979. (Det svenska motsvarande rekordet vid markhöjd är 40 m/s på Ölands södra grund, 17 oktober 1967.[39])

Offpist[redigera | redigera wikitext]

De främsta offpistpartierna inom skidområdet som åkarna når direkt via skidlift (och som lavinsäkerhetsunderhålls) är Östra- och Västra Ravin (mellan Mörvikshummeln och Tusenmetern), Åreskutans baksida, Svartberget (Mörvikshummeln), Tegefjället samt Tväråvalvets övervägg.[40]

Stora alpina tävlingsarrangemang[redigera | redigera wikitext]

Alpina VM[redigera | redigera wikitext]

Åre har två gånger arrangerat Världsmästerskapen i alpin skidsport, första gången var 1954 och senast var 2007.

Alpina världscupen[redigera | redigera wikitext]

1969 stod Åre första gången som värd för Alpina världscupen, som sedan dess har blivit många gånger – på senare tid nästan varje år.

Skutskjutet[redigera | redigera wikitext]

Skutskjutet arrangeras varje år i slutet av april och är världens största störtloppstävling för hela familjen.[41] Banan är 3,5 km lång och det finns 25 olika klasser och är öppet för alla från 3 år.

Dreamparks (funpark)[redigera | redigera wikitext]

Det finns tre så kallade Dream Parks i Åres skidområde:

Åre Dream Park i Bräcke: I Bräckeområdet finns rails, hopp, wallrides, boxar (bredare rail i plast) och en halfpipe som är 150 meter lång. För nybörjare finns det en lätt linje i Rödkullen.

Duveds Dream Park: Duveds Dream Park ligger under Duveds linbana och är en komplett Dream Park med rails, rollers, quarterpipe med mera.

Barnens Dream Park i Björnen: Barnens Dream Park ligger i Nallebacken (mellan Nalleliften och Järvenliften).

Framtida utbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Det pågår en ständig diskussion om när, var och hur skidområdet ska byggas ut. (Utbyggnad av liftar och pister på nya/orörda ytor i Årefjällen blir allt svårare att beviljas, av både kommunen och privata markägare, och Skistar Åre har i sin historik fått ett antal avslag på bygglovsansökningar.) Följande är aktuella projekt inom en överskådlig framtid:

  • Bygga en gondollift som länk mellan Åre By och Tegefjäll.[42] Denna liftförbindelse har varit aktuell ända sedan Duvedprofilen Arne Wennås historia, men sedan Fjällvallen tillkom och projektet alltmer aktualiserades har de 16 markägarna däremellan motsatt sig detta bygge.
  • I samband med planerat bygge av stugor och fritidshus mellan Rödkullen och Ullådalen som väntas ge 9 000 bäddar finns även planer om nya liftar och backar därikring.[43][44][45]
  • Stugprojekt i Åre Björnen längs nya Hermelinen (och bortåt Fröån) med 4 000 bäddar väntas förses med ski-in/ski-out, och expressliftar i skidområdet.[46]
  • En fritidsby med tillhörande lift planeras vid Sesselberget strax väster om Hamre i Duved, av norskt bolag från Trøndelag som Skistar Åre sålt denna mark till.[47]
  • Åre ansöker om ett nytt VM-arrangemang, för närvarande mästerskapet 2019. Om Åre blir värd för detta kräver Internationella Skidförbundet (FIS) två nya liftar, på grund av VM8:ans och Gondolens vindkänslighet, och Skistar föreslår således att den ena dras väster om VM8:an från Arenan upp till Stövelbranten och den andra från VM-platån till dam-störtloppsbackens start. (I övrigt finns dessa liftar inte på Skistars prioriteringlista.)[48][49]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/norden/sverige/fjallen/article12054790.ab Aftonbladet: 350 000 besökare 2008
  2. ^ http://www.slao.se/bilder/pdf/skiddata/SLAO%20skiddata%202010-11(2).pdf Statistik, SLAO, 2008/2009–2010/2011
  3. ^ http://www.slao.se/files/pdf/liftdata08.pdf Statistik, SLAO, 2005/2006–2007/2008
  4. ^ http://www.are360.com/sv/Are-100-ar.aspx Åre360 om Carl-Olof Rahm
  5. ^ http://www.lansstyrelsen.se/jamtland/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/skyddad-bebyggelse/byggnadsminnen/are/Pages/are-bergbana-och-grottan.aspx Länsstyrelsen Jämtland om Åreprojektet
  6. ^ http://www.kringla.nu/kringla/objekt;jsessionid=0E1A0DB7EABDD3F24AD377C8CC4F1799?referens=raa/bbr/21000001469500&flik=1 Kringla.nu om Åres historia
  7. ^ http://www.myntkabinettet.se/web/Rakna_ut_penningvardet.aspx Uträkning av penningsomvandling
  8. ^ http://op.se/are/1.1705858-fran-bondby-till-turistmetropol ÖstersundsPosten: Från bondby till turistmetropol, Åres 100-årsjubileum
  9. ^ http://op.se/are/1.1705858-fran-bondby-till-turistmetropol?m=print
  10. ^ http://www.slao.se/Liftens_historia.asp SLAO om liftens historia
  11. ^ http://www.stho.se/ROTTER/arefolk/arefolkk/sida0/h_____6u.htm Johan Malmsten
  12. ^ http://www.svtplay.se/klipp/158396/sportlov-i-are-1964 Fjällgårdsliften, filmat Sportlov 1964, SVT arkiv.
  13. ^ http://www.seilbahntechnik.net/en/lifts/searchresult.php?sprache=en&suchoption=volltext&sort_by=Ort.Liftname&sort_dir=ASC&eingabe=2-bl Seilbahntechnik om korgliftar (2-BL)
  14. ^ http://www.sjs-hotellen.com/medlem/jubileum.pdf SJS-hotellen pdf sida 21, Åres Fjällgårdsliftar, läst 2012-09-14.
  15. ^ http://www.test1.stho.se/ROTTER/arebor-v7k/sida0/h_____wc.htm Hans Hansson
  16. ^ http://mobil.hd.se/familj/2003/12/16/doedsfall_sverige/ Hans Hanssons dödsfall
  17. ^ http://www.skidor.com/sv/Varagrenar/Freestyle/Nyheter/Egnanyheter/SvenskaCupenkorsiDuved5-6januari/ Riksmästerskapet i Duved 1976, läst 2013-12-11.
  18. ^ http://www.totalskidskolan.z.se/?p=Start Totalskidskolan på Rödkullen
  19. ^ http://www.foraldrakraft.se/articles/fritid/handikappskidskolan-st%C3%B6rst-i-europa Handikappskidskolan störst i Europa
  20. ^ http://www.havkom.se/virtupload/news/97266908_ro2006_02.pdf Olycka, Duveds gamla linbana, läst 2012-06-16.
  21. ^ ÅkaSkidor; nummer 6, november 2002, sida 31. Världens starkaste skidbackebelysning
  22. ^ http://wwwc.aftonbladet.se/resor/9810/18/liftduv.html 6-stol i Duved, och Fjällvallen i Tegefjäll, läst 2014-02-17.
  23. ^ http://www.backen.se/w1/z22stort.htm Pistkarta/vykort Duveds Skidparadis, från början på 1970-talet.
  24. ^ http://www.restauratoren.se/artikel/%C3%A5re-ab-f%C3%A5r-kritik-f%C3%B6r-liftf%C3%B6rs%C3%A4ljning-3002 Säljningen av Edsåsdalen
  25. ^ http://op.se/are/1.2778948-ingen-skadades-vid-olyckan-i-tusenmetersliften Tusenmeterns haveri, läst 2011-02-22.
  26. ^ http://op.se/lanet/are/1.5278725-darfor-blev-tusenmetersliften-en-livsfarlig-anlaggning OP om Tusenmeterns haveri, läst 2012-11-13.
  27. ^ http://areconventionbureau.com/planera-mote/arenor/are-nationalarena/ Åre Convention Bureau om Arenan, läst 2013-08-23.
  28. ^ http://www.peakinnovation.se/nordiskt-vintersportcentrum/nationellt-vintersportcentrum-are/ Peak Innovation om Arenan, läst 2013-08-23.
  29. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=3308498 SR P4 Jämtland om Arenan, läst 2013-08-23.
  30. ^ http://www.skistar.com/sv/pressrum/are/?item-id=730460 Skistar Åre om Red Bull Crashed Ice, läst 2012-12-20.
  31. ^ http://www.skistar.com/sv/Are/Skidakning/I-Jattars-Spar/ SkiStar om I jättarnas spår
  32. ^ http://www.skistar.com/sv/Are/Om-Are/Nyheter/Vinterns-nyheter-2012-2013/ Världens längsta belysta nedfart, läst 2012-12-20.
  33. ^ http://op.se/lanet/are/1.5612544-stor-satsning-pa-liftar?m=print OP om att bygget av de tre planerade liftarna blir av under 2013, läst 2012-02-22.
  34. ^ http://www.tegeliften.se/ Webbplats Tegeliften, läst 2012-10-10.
  35. ^ http://op.se/lanet/are/1.5175208-skistar-vill-bygga-tva-nya-liftar-till-arebjornen ÖP, läst 2012-10-10.
  36. ^ http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=55755&a=2730206&from=tipsa Orkanbyar Åreskutan, läst 2012-09-23.
  37. ^ http://ltz.se/nyheter/are/1.6597892-har-blaste-det-varst vindstyrkor i stormen Ivar, läst 2014-01-24.
  38. ^ http://op.se/lanet/are/1.6599271-hotelltaket-seglade-ut-over-are OP om HC:s tak, läst 2013-12-13.
  39. ^ http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/vind/Vindrekord-1.8240 Svenska medelvindrekordet vid markhöjd, SMHI
  40. ^ http://www.akaskidor.se/artiklar/artiklar/20080118/offpistguide-re Åka Skidor om offpistområdena, läst 2013-08-11.
  41. ^ LT artikel om skutskjutet
  42. ^ http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_367622.svd SVD 2006, VM 2007 närmar sig och framtida projekt aktualiseras alltmer
  43. ^ http://www.besoksliv.se/artikel/skidkung-vill-ge-%C3%A5re-9-000-nya-b%C3%A4ddar-21390 Besöksliv om Rödkulleprojektet, 2011-04-19.
  44. ^ http://op.se/are/1.2711070-skistar-vill-bygga-en-gondolbana-i-rodkullen Östersundsposten om liftprojekt vid Rödkullen, läst 2012-12-15.
  45. ^ http://op.se/lanet/are/1.5778739--alla-som-ar-emot-vet-inte-vilket-omrade-det-handlar-om-?m=print Rödkulleprojektet, nyuppdatering, läst 2013-06-30.
  46. ^ http://ltz.se/nyheter/are/1.5539011-4000-baddar-pa-gang-i-vastra-bjornen Läst 2013-06-29.
  47. ^ http://ltz.se/nyheter/are/1.986958-norskt-bolag-storsatsar-bygger-fritidsby-i-duved Planerad fritidsby i Hamre, Duved, läst 2012-03-20.
  48. ^ http://op.se/lanet/are/1.6403388-are-hoppas-pa-bade-os-och-alpina-vm Krav på nya liftar till framtida stormästerskap, läst 2013-11-18.
  49. ^ Tidningen Åreidag, 14 november–12 december 2013, sidan 3, läst 2013-11-18.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

63°24′54″N 13°03′43″E / 63.415°N 13.062°Ö / 63.415; 13.062