Åre (skidområde)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För tätorten, se Åre.
Åre
Duved/Tegefjäll - Åre - Björnen
Åre kabinbana
Högsta fallhöjd 890 m
Längsta nedfart 6,5 km
Pister
Green cirkel.svg Antal gröna pister 19
Solid blue.svg Antal blå pister 39
Red rectangle.svg Antal röda pister 34
Black square 45degree angle.svg Antal svarta pister 6
Totalt 101 (107 inklusive parker och ej bevakade/preparerade nedfarter)
Summa pistlängd 101 km (totalt 4,45 miljoner m² preparerad yta)
Liftar
Släpliftar 30 (+ 5 rullband)
Stolliftar 8
Berg- kabin- och gondolbanor 4
Totalt 42 (+ 5 rullband)

Åre (alpina) skidområde består av 42 liftar och 107 nedfarter, har Sveriges både högsta liftburna fallhöjd (890 meter) och belägna åkhöjd (1 274 meter över havet). Skidområdet är för övrigt Sveriges äldsta, (historiskt) mest besökta och ett av SLAO:s främsta. Statistiska toppar hittills är 350 000 besökare 2007/2008, och 1 088 000 registrerade skiddagar (sålda liftkortsdagar) 2008/2009.[1][2][3] Skidområdet drivs och ägs av Skistar sedan millennieskiftet (som även driver skidanläggningar i Sälen, Vemdalen, Trysil och Hemsedal).

Skidområdet är uppdelat i två liftsystem av fyra byområden; Duved/Tegefjäll och Åre By/Åre Björnen. (För att göra ett komplett liftsystem aktualiserades i slutet av 1990-talet ett projekt om en gondollift mellan Tegefjäll och Rödkullen, men 16 av de 17 berörda markägarna har ständigt protesterat mot detta.[4]) Som underlättande och fullständig transport finns en regelbunden så kallad skidbusstrafik i fyra linjer som bussförbinder destinationens hela dalområde.

Historia och utveckling[redigera | redigera wikitext]

År 1903, 21 år efter att järnvägen invigdes, besökte den närkiske ingenjören Carl Olof Rahm Åre – en jämtländsk bondby som då visserligen sedan 1700-talet stundom hade haft en del besökande turister, och ett hotell sedan 1895. Vid juletid två år senare (1905) besökte Rahm schweiziska vintersportorten Davos som gav honom inspirationen att göra Åre till en svensk rak motsvarighet, och han såg dessa möjligheter dels till både topografi och klimatologi men också den goda kommunikation som järnvägen gav. Huvuddelen i Rahms utarbetade plan – det så kallade Åreprojektet – var Åre bergbana, med tillhörande kälkbacke och Fjällstugan (nuvarande Hotell Fjällgårdens föregångare), som invigdes den 7 mars 1910 efter två års byggnation. En bergbana (järnvägslift) i Åre var dock 1907 inte en helt ny idé, eftersom det hade föreslagits en sådan redan i STF:s årsskrift 1891. Planerna var att banans sträckning egentligen skulle dras upp till Mörvikshummelns topp (och i framtiden ända till Åreskutans topp), men ekonomin brast.[5][6][7][8] (Åre bergbana var inte först ut i Sverige som vertikal persontransport, eftersom en liknande installation funnits på Skansen sedan 1898, men blev för vintersportens del den första.)

1921 startades den så kallade Årebragden som var Sveriges första officiella störtloppstävling, och arrangerades årligen fram till 1953. Backen var 5,2 kilometer lång med start på Åreskutans högsta topp och mål på Åre Torg via passage genom Tusenmetern, Västra Ravin och Susabäcken. Turisterna vandrade upp på Åreskutan, eftersom ingen transport upp fanns och Bergbanan förblev dragen enbart till Östra Platån (nuvarande Fjällgården, 556 meter över havet).

På Trettondagsafton 1940 invigdes Åres (och Sveriges) första släplift, Lundsgårdsliften. Liften byggdes under höst-vinterhalvåret 1939, av hotellmästaren Johan Malmsten på Pensionat Lundsgården som innan dess bar gästernas skidor uppför backen som fanns där intill pensionatet. När han läste en artikel i Östersunds-Posten om att en diplomerad ingenjör i Oslo hade byggt en "maskin som drog upp gästerna på fjället med sina skidor på" i Holmenkollen blev han förtjust över uppfinningen, begav sig direkt till Norge och köpte en sådan för 10 000 kronor (motsvarar 270 000 sett till penningsvärde år 2012[9]). Den nyligt fyllda 31-åringen Johan Malmsten fick träna landshövdingen så han inte skulle ramla på invigningsdagen, då liften noggrant övervakades av några män från länsstyrelsen som ville se om denna manick verkligen var ett lämpligt transportmedel. Den lift som fanns i Holmenkollen hade byglar som transporterade en person åt gången (knapplift, Skandinaviens första, byggdes inför vintern 1938/1939), men Malmsten konstruerade sin lift med dubbeltransporterande byglar (som då endast fanns en i USA och en i Österrike, båda från 1938) – en ankarlift som blev cirka 400 meter lång med 125 meter fallhöjd och kapacitet 250 personer i timmen. Att Malmsten valde denna lifttyp var för "möjligheten att genom trevligt sällskap få en extra romantisk färd upp till höjderna". (Träbyglarna och liften monterades ned 1965, och såldes till Högdalens skidanläggning. Liftkuren vid dalstationen står kvar idag, i närheten av VM8:an.)[10][11][12][13]

1952 byggdes Åres första linbana, en korglift i två etapper, från Fjällgården upp till Mörvikshummeln (Fjällgårdsliften och Hummelliften) – som fullbordade den återstående sträckningen som Bergbanan egentligen skulle ha haft. Den 26 maj 1950 beslutade riksdagen att tillskjuta 700 000 kronor (12,5 miljoner i 2013 års värde) och Statens Järnvägar (SJ) skulle bygga och driva den, och när liften stod klar hade den kostat en miljon kronor (cirka 14–18 miljoner i 2013 års värde). 1951 ordnade Sigge Bergman och Bibbo Nordenskiöld Alpina VM 1954 till Åre. Linbanan var inte en investering inför VM, utan Åre erhölls med mästerskapet för att linbanan skulle byggas. 1953 såg alpinsportslegenden Hans Hansson till att Åres första stollift, enstolsliften Stjärnliften (näst intill samma sträckning som nuvarande tvåstolsliften "WC"-/Worldcupliften), byggdes.[14][15][16][17]

1964 byggdes den första liften i Duved (tvåstolslift), i initiativ av den då nyanlände Uppsalabon Arne Wennås som därifrån lyckades lyfta upp Duved från ett döende och riksokänt samhälle till en levande och Europaberömd alpinturistort – med ett skidområde som Wennås lilla lokala bolag inom loppet av elva år hade utökat till sju liftar och med tillhörande nedfarter. 300 finalister av 20 000 tävlande utifrån Europa avgjorde kampen om det så kallade Kalle Anka-mästerskapet i utförsåkning i Duved 1974 (som utöver det även arrangerade riksfinaler i Kalle Anka-trofén 1965–1979). Många av gästerna under denna period valde att semestra i Duved för att slippa sportlovsträngseln och de långa liftköerna i Åre.

1969 arrangerade Åre en alpin världscuptävling för första gången (och samma år anlades Tottområdet). Därefter bildades 1971–1973 projektbolaget ÅPAB och ÅKAB (Åre Lift- och Kabinbanebolag) kommunalt som återupptog det så kallade Åreprojektet, i en ny och utökad version men tvingades bantas ned inom kort. Det främsta i projektet var Åre kabinbana som stod färdig på hösten 1976, efter ett års förlängd byggtid och tre gånger högre kostnad än planerad. Istället blev tvåstolsliften Tusenmetersliften den första högzonsliften (1975), och eftersom Kabinbanan blev försenad fick skidåkarna under vintern 1975/1976 tolka efter pistmaskin till Tusenmetern från Ullådalen. Vidare fram till slutet av 1980-talet följde en omfattande lift- och backutbyggnad utmed hela framsidan av Åreskutan från väst till öst (däribland byggdes Fjällgårds- och Hummelliften om till tvåstolsliftar 1979 med ändrad sträckning, ökad hastighet och fördubblad kapacitet). 1981 användes snökanoner för första gången i Åre, och samma år byggdes de två första liftarna i Åre Björnen som därefter successivt byggdes ut. 1984 byggdes den kopplingsbara fyrstolsliften Olympialiften, och nedfarten Störtloppet. Samma år övertog ÅKAB driften och ägarskapet av Bergbanan och Fjällgårdsliftarna från SJ, och vintern 1985/1986 hade anläggningarna i Åre och Duved slagit sig samman med varandra. 1986 byggdes den första liften i Tegefjäll, som året därpå snabbt byggdes ut. I mars 1989 invigdes Olympiagondolen (numera VM-Gondolen) av kungaparet. (1996 installerades belysning i nedfarten Gästrappet längsmed Olympialiften, med världens starkaste elljus för utförsåkning; 950 lux maximal ljusstyrka.[18] 1997 tillkom backen Lundsrappet, som direkt också försågs med belysning men "normal" styrka.)

1987 bildades världens första skidskola för funktionshindrade personer, Sitskigruppen (som 1995 blev Sitskigruppen Totalskidskolan), efter att det året innan hade designats ett hjälpmedel – en sitski – åt en man som skadat ryggen i en trafikolycka tio år tidigare, Anders Ohlsson (som blev elitåkare och skidskolans driftledare). I samma veva presenterades den moderna sitskin i en amerikansk handikapptidning. Totalskidskolan är stationerad på Rödkullen, i västra Åre By.[19][20] 1969 byggdes hotellet Årevidden i östra utkanten av Björnänge vid Åre Björnen, som blev ett av de första handikappanpassade anläggningarna, och byggdes 2003 om till nuvarande Åre Continental Inn.

1998 förnyades hela Duveds centrala skidområde, främst i form av Duveds linbana.[21] I september 1999 offentliggjordes Skistar AB:s förvärvning av hela skidområdet plus destinationens övriga ting (fjällstugor, butiker med mera) av Åre Resor AB, samtidigt som Vemdalen övertogs – för totalt 250 miljoner kronor (nästan 312 miljoner i 2014 års värde)[22] – men började ingå i koncernen först i januari 2000.[23] I september 2000 såldes Edsåsdalens skidanläggning av (som sedan några år innan hade ingått i Åres skidområde, med samma liftkort, därav destinationens dåvarande slogan "Fem byar, ett skidområde" – säsongerna 1998/1999 och 1999/2000 hade skidområdet totalt 49 liftar, Åres genom tiderna största antal).[24]

2001 enades de fyra turist- och näringslivsambassadörerna Åre kommun, Skistar, Holiday Club samt Åreföretagarna om en gemensam framtidsvision – Vision 2011.[25] Den 6 juni 2002 blev det klart att Åre skulle få arrangera Alpina VM 2007. Stjärn- och Fjällgårdsområdet hade då precis börjat förnyas i form av VM6:an och (nya) Hummelliften. 2005 byttes den 30 meter breda bron över E14 (ovanför målområdet) ut mot en 135 meter lång tunnel. En ny störtloppsbacke byggdes (för damerna), och målområdet – den nyskapade Arenan – förstorades för att göra alla banor ur de fyra tävlingsbackarna anslutna till en samlad målgång. Den sista stora investeringen inför arrangemanget var VM8:an 2006 (ersatte Olympialiften, samma sträckning). Mästerskapet var det hittills största vintersportevenemanget som hållits i Sverige, hade 350 deltagande från 60 länder, besöktes av 225 000 personer (varav 80 000 åskådare) och sågs av 563 miljoner TV-tittare från 24 länder.[26]

Därefter inleddes det nästa stora steget, Vision 2020, för fortsatt utveckling som är att göra Åre till en av Europas mest attraktiva året runt-alpdestinationer. Den främsta utvecklingen i skidområdet hittills efter VM 2007 har varit det så kallade Tott/Sadeln-Högåsenprojektet mellan Åre By och Björnen (Hermelinliften och backbreddningar 2010, samt Sadelexpressen och Fjällgårdsexpressen 2013), och Tegeliften. Den 5 juni 2014 blev det klart att Åre erhålls med Alpina VM 2019, efter att ha konkurrerat ut italienska Cortina d'Ampezzo med en rösts marginal av totalt 17 jurymedlemmar.[27] (Åre hade tidigare ansökt om VM 2017, också Cortina även då, men detta gavs till tredje kandidaten S:t Moritz.) Till följd av de 350 miljoner kronorna som destinationen väntas omsätta fram tills dess väntar ett antal projekt, men för skidområdets del inte lika omfattande upprustningar som inför senaste arrangemanget.[28]

Områden[redigera | redigera wikitext]

Duved och Tegefjäll[redigera | redigera wikitext]

Duveds linbana (bergstationen).
Tegeliften (dal), 25 december 2013 – ingick i den största liftinvesteringsprocessen på destination Åre i modern tid.

Duveds lift- och pistsystem är hoplänkat med Tegefjäll (27 nedfarter och 10 liftar, längsta nedfart 2 021 m), med ett familjeanpassat område och känt för dess breda och böljande backar.

  • Liftar i Duved/Tegefjäll
    • Byliften: 1-SL (toplift), 1998, Doppelmayr
    • Duveds linbana: 6-CLD/B, 1998, Leitner
    • Englandsliften: 2-SL, 1987, Liftbyggarna
    • Fjällvallsliften: 2-SL, 1998 (före detta Dalliften, 1974), Doppelmayr
    • Gunnilliften: 2-SL, 1987, Liftbyggarna
    • Hamreliften: 2-SL, 1982, Doppelmayr
    • Leråliften: 2-SL, 1987, Liftbyggarna
    • MiniTege: 1-SL (teleskop), 1998 (1987), Doppelmayr
    • Tegeliften: 4-CLF, 2013, Leitner
    • Torpliften: 1-SL (toplift), 1998, Doppelmayr
  • Backrestauranger i Duved/Tegefjäll
    • Hamrestugan
    • Lillåstugan
    • Linbanecafét
    • Mr Bramwell's, Tegefjäll
    • Tegetornet

Åre By[redigera | redigera wikitext]

Skidområdet i Åre By är störst (52 nedfarter och 22 liftar, längsta nedfart 6 500 m) och dess backar är i huvudsak för lite mer avancerade åkare, men finns även mycket anpassat för nybörjare och övriga åkare. Åre By har dessutom Sveriges högst belägna liftburna åkhöjd, 1 274 meter över havet (Åreskutans högsta topp på 1 420 meter nås med antingen fotgängning, eller avgiftsbelagd tolkning bakom snöskoter – men tolkningsvägen prepareringsunderhålls och kan användas som vanlig nedfart tillbaka, även om den ej räknas till de markerade nedfarterna).

Tväråvalvet, på Åreskutans baksida vid dess nordvästra rygg.
Gondolen. Utsikt mot fjällmassiven Sylarna och Snasahögarna, från toppen av liftsystemet.
  • Liftar i Åre By
    • Lågzon (nedanför trädgränsen)
      • Bergbanan: 60-SSB, 1910 (automatiserad 1967, nuvarande vagnar 1958), Von Roll/Doppelmayr
      • Bräckeliften: 2-SL, 1980, Doppelmayr
      • Fjällgårdsexpressen: 6-CLD, 2013, Leitner
      • Hummelliften: 4-CLF, 2002, Leitner
      • Orreliften: 1-SL (toplift), 1985 (före detta Elitliften, 1974), Städeli
      • Ripliften: 1-SL (toplift), 1993, Doppelmayr
      • Rödhakeliften: 1-SL (toplift), 2005 (före detta Lilla Olympialiften, 2001), Doppelmayr
      • Rödkulleliften 1 (vänstra, "nya"): 2-SL, 1994, Doppelmayr
      • Rödkulleliften 2 (högra, "gamla"): 2-SL, 1980 (moderniserad 2012), Doppelmayr
      • Tottliften: 2-SL, 1969/1980, Doppelmayr
      • Ullådalsliften 1 (Långa): 2-SL, 1980 (moderniseras 2014), Doppelmayr
      • Ullådalsliften 2 (Korta): 2-SL, 1987, Doppelmayr
      • VM6:an: 6-CLD, 2002, Leitner
      • VM8:an: 8/8-CGD, 2006, Leitner
      • Worldcupliften ("WC-liften"): 2-CLF, 1976 (moderniserad/renoverad 2008), Doppelmayr
    • Högzon (kalfjället)
  • Backrestauranger i Åre By
    • Buustamons Fjällgård
    • Bykrogen
    • Fjällgården
    • 720 Food Station
    • Freestylegrillen
    • Hummelstugan
    • Hyddan
    • Rautjoxa Värdshus
    • Stormköket
    • Timmerstugan
    • Toppstugan
    • Tott Hotel
    • Ullådalsstugan
    • Åre Ski Inn (tidigare Café Olympia)

Åre Björnen[redigera | redigera wikitext]

Åre Björnen är skidområdet för främst barn/familjer och nybörjare (24 nedfarter och 10 liftar, längsta nedfart 3 365 m).

  • Liftar i Åre Björnen
    • Björnliften: 2-SL, 1987, Doppelmayr
    • Copperhill-liften: 1-SL (toplift), 2008, Doppelmayr
    • Hermelinliften: 2-SL, 2010, Leitner
    • Högåsliften: 2-SL, 1984, Doppelmayr (ej i drift vintersäsongen 2014/2015)
    • Järvliften: 2-SL, 1986, Doppelmayr
    • Lokattliften: 1-SL (toplift), 1998, Doppelmayr
    • Mårdliften: 1-SL (toplift), 1998 (före detta Lillhamre, Duved, 1975), Doppelmayr
    • Nalleliften: 1-SL (teleskop), 1981, Doppelmayr
    • Sadelexpressen: 6-CLD/B, 2013, Leitner
    • Vargliften: 1-SL (teleski), 1998 (1981), Poma
  • Backrestauranger i Åre Björnen
    • Café Idet
    • Carins krog
    • Copperhill
    • Kastrullen
    • Lilla Tyrolen
    • Mr Bramwell's, Björnen
    • Platåkåtan

Snow-/Funparks[redigera | redigera wikitext]

Det finns fyra så kallade Snow-/Funparks (områden för hopp och styling, som i huvudsak utövas av numera så kallade "jibbers") i Åres skidområde:

  • Duvedsparken, Duved: Belägen under Duveds linbanas mitt och är en komplett park med hopp, rails, rollers, quarterpipe med mera.
  • Åre Snow Park, Bräcke, Åre By: Är destinationens överlägset största och populäraste funpark belägen mellan Rödkullen och Arenan (VM8:an) – har en röd (medelsvår) och en svart (svår) linje som har rails, hopp, wallrides, boxar (bredare rail i plast) och en 150 meter lång halfpipe (även en skicross-bana brukar anläggas varje vinter). För nybörjare finns en lätt linje på Rödkullen, vid foten av Rödbranten.
  • Björnparken, Åre Björnen: Belägen i Nallebacken (mellan Nalleliften och Järvliften) med lätta hopp.
  • Kids Park, Åre Björnen: Knattepark belägen på Björnängesberget vid Vargliftens och Björnliftens topp.

Off-pist[redigera | redigera wikitext]

De främsta off-pistpartierna inom skidområdet som åkarna når direkt via skidlift är Östra- och Västra Ravin (mellan Mörvikshummeln och Tusenmetern), Svartberget (Mörvikshummeln), Lillskutan och Sadelns övervägg, Rödkulleväggen- och skogen, Bäckfallet (ovanför VM-platån), Duveds ravin samt Tegeskogen. Andra populära off-pistpartier – som nås av åkaren på egen hand (exempelvis fotgängning) – är Åreskutans baksida, Tväråvalvets övervägg med Västerskutan, Totthummeln samt Tegefjället.[29] De liftburna terränger som är särskilt utsatta för laviner, och säkerhetsunderhålls, är utmarkerade på pistkartan.[30]

Beroende av väder och vind[redigera | redigera wikitext]

Nedisade liftar på Åreskutan.

Åreskutans klimat vintertid är å ena sidan unikt, men orsakar å andra sidan stora besvär för driften av liftarna – då många av resurserna måste anpassas efter detta. Närheten till norska kusten kombinerat med den rena luften och hårda vindar, som är vanligt i Jämtlandsfjällen, skapar en extrem nedisning uppe på Åreskutans kalfjäll/högzon. På grund av detta får Skidpatrull-personal fullt upp med borttagning av is – så kallad avisning – på toppliftarna innan dessa vid lugnare väder kan öppnas/startas.

Åreskutan och övriga fjäll i området drabbas stundom av hårda vindar – vilket kan orsaka att flera liftar i högzon (ibland även de lågzonsliftar som når kalfjället) under tiden måste hållas stängda, eftersom liftar kan bli allvarligt skadade om de körs i riktigt blåsigt väder (och därmed äventyras också åkarnas säkerhet). Detta främst med anledning av att dessas enheter svajar för mycket; linbaneenheter riskerar gunga/krascha in i liftens stolpar, och byglar på släpliftar blåser/dras ut i dessas medbringarlina så byglarna kan haka fast i liftens stolpar, plus att risken för vajerurspårning ökar. Enligt liftkonstruktörer är den normalt högsta tillåtna vindbyhastigheten mellan 16 och 20 m/s att köra berörd lift, men eftersom sådan vindstyrka förekommer tämligen ofta i Årefjällen bedöms i första hand hur enheterna aktuellt svajar. Hastighetsreglerbara liftar är per definition mer vindtåliga eftersom dessas hastighet kan reduceras (på så vis dämpas enhetssvajandet), och i övrigt anpassas efter vinden, vid rådande gränsfall. Alla typer av linbanor är hastighetsreglerbara, medan sådan funktion brukar vara mycket ovanlig bland gamla bygelliftar tillverkade 1981 och tidigare. Numera återstår på destinationen enbart Fjällvallsliften som vindutsatt ålderdomlig (icke reglerbar) lift – sedan högra Rödkulleliften, Stendalsliften samt Långa Ullådalsliften genomgått modernisering av dessas driftsystem (2012, 2013 respektive 2014).

Vinden i Årefjällen brukar normalt vara byig, med hårda vindbyar som kan ha flera minuters mellanrum. Nästan varje vintersäsong händer det att vindbyhastigheten någon eller några dagar överskrider 40 m/s på Åreskutans topp. Den 2 mars 2012 uppmättes vindbyar officiellt uppemot 52 m/s[31] och i samband med stormen Ivar kvällen före Lucia 2013 uppmättes en medelvindstyrka på 49 m/s[32] och vindbyar uppemot 58 m/s innan den vindmätaren blåste sönder (då rådde orkanbyar uppemot 39,5 m/s även nere i Åredalen där 360 kvadratmeter tak blåste av Holiday Club, som träffade Bahnhof Café plus Station Åre[33]). För det mesta brukar liftarna och byggnaderna kring toppen klara sig utan skador och besvär, men exempelvis den 13 februari 2008 lossnade dragvajern på högra Nedre Tväråvalvsliften med byglarna liggandes på backen mellan liftens första och tredje stolpe – trots att det var stängt – på grund av de vindbyar som uppmättes till 42 m/s. (Emellanåt händer det även att de stationerade vindmätarna blåser sönder, och/eller stundom blir missvisande på grund av nedisning – så det då kan blåsa ännu mer än de visar. Två gånger (januari 1989 och 2013) har kraftig nedisning och vind orsakat att Kabinbanan havererat, med personevakuering och stora kostsamma reparationer som följd.

Återkomna stora alpina tävlingsarrangemang[redigera | redigera wikitext]

Stora alpina tävlingar/event som arrangerats mer än en gång på destination Åre är följande:

  • Alpina världscupen: 1969 stod Åre första gången som värd för Alpina världscupen, som Åre på senare tid har arrangerat nästan varje år.
  • Skutskjutet: Skutskjutet är världens största familje-störtloppstävling, arrangeras sedan 1980-talet årligen i slutet av april. Banan är 3,5 km lång (från Stendalsravinen, och längs Ullådalen, till nedanför Ullådalsstugan) med 25 olika klasser, alltifrån småbarn till seniorer/pensionärer.[34]
  • JOI (Jon Olsson Invitational): Freestyleprofilen Jon Olsson anordnade sin Big air-tävling JOI för första gången 2005, som sedermera har blivit näst intill årlig på plats i Åre.
  • Red Bull Home Run: En sedan 2011 modern och nyupptagen variant av den historiska störtloppstävlingen Årebragden (1921–1951), men en annan sträcka.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/norden/sverige/fjallen/article12054790.ab Aftonbladet: 350 000 besökare 2008
  2. ^ http://www.tillvaxtverket.se/download/18.e8f46b8140a162b4fe4ec0/1384696864365/Skistar+%C3%85reVemdalen.pdf Tillväxverket, läst 2014-10-19.
  3. ^ http://www.slao.se/files/pdf/liftdata08.pdf Statistik, SLAO, 2005/2006–2007/2008
  4. ^ http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_367622.svd SVD 2006, VM 2007 närmar sig och framtida projekt aktualiseras alltmer
  5. ^ http://www.are360.com/sv/Are-100-ar.aspx Åre360 om Carl-Olof Rahm
  6. ^ http://www.lansstyrelsen.se/jamtland/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/skyddad-bebyggelse/byggnadsminnen/are/Pages/are-bergbana-och-grottan.aspx Länsstyrelsen Jämtland om Åreprojektet
  7. ^ http://www.kringla.nu/kringla/objekt;jsessionid=0E1A0DB7EABDD3F24AD377C8CC4F1799?referens=raa/bbr/21000001469500&flik=1 Kringla.nu om Åres historia
  8. ^ http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/anlaggning/visaHelaHistoriken.raa;jsessionid=A3B98C21BEB1E46C4874B3DD3D815E19?anlaggningId=21000001469500&historikId=21000001469620 Bergbanans historia, läst 2014-05-28.
  9. ^ http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm Uträkning av penningsvärde 1290–2100.
  10. ^ http://op.se/are/1.1705858-fran-bondby-till-turistmetropol ÖstersundsPosten: Från bondby till turistmetropol, Åres 100-årsjubileum
  11. ^ http://op.se/are/1.1705858-fran-bondby-till-turistmetropol?m=print
  12. ^ http://www.slao.se/Liftens_historia.asp SLAO om liftens historia
  13. ^ http://www.stho.se/ROTTER/arefolk/arefolkk/sida0/h_____6u.htm Johan Malmsten
  14. ^ http://www.seilbahntechnik.net/en/lifts/searchresult.php?sprache=en&suchoption=volltext&sort_by=Ort.Liftname&sort_dir=ASC&eingabe=2-bl Seilbahntechnik om korgliftar (2-BL)
  15. ^ http://www.sjs-hotellen.com/medlem/jubileum.pdf SJS-hotellen pdf sida 21, Åres Fjällgårdsliftar, läst 2012-09-14.
  16. ^ http://www.test1.stho.se/ROTTER/arebor-v7k/sida0/h_____wc.htm Hans Hansson
  17. ^ http://mobil.hd.se/familj/2003/12/16/doedsfall_sverige/ Hans Hanssons dödsfall
  18. ^ ÅkaSkidor; nummer 6, november 2002, sida 31. Världens starkaste skidbackebelysning
  19. ^ http://www.totalskidskolan.z.se/?p=Start Totalskidskolan på Rödkullen
  20. ^ http://www.foraldrakraft.se/articles/fritid/handikappskidskolan-st%C3%B6rst-i-europa Handikappskidskolan störst i Europa
  21. ^ http://wwwc.aftonbladet.se/resor/9810/18/liftduv.html 6-stol i Duved, och Fjällvallen i Tegefjäll, läst 2014-02-17.
  22. ^ http://investors.skistar.com/v3/sv/pressmeddelanden/nordens-tva-storsta-%22skidaktiebolag%22-are-och-salen*-gar-samman!-43760 Skistars affär Åre + Vemdalen, värden, läst 2014-10-17.
  23. ^ http://investors.skistar.com/afw/files/press/skistar/skistar_AR9900_sv.pdf Skistars årsredovisning 2000, sidorna 26–37, läst 2014-05-12.
  24. ^ http://archive.today/TA0t Bortförsäljningen av Edsåsdalen
  25. ^ http://www.are.se/are-vision-2020-varumaerket-are Vison 2011 och 2020.
  26. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=1421598 VM-siffror 2007, läst 2014-06-17.
  27. ^ http://www.mynewsdesk.com/se/skistar_ab/pressreleases/skistar-aare-aare-arrangerar-alpina-vm-2019-1005022 Alpina VM 2019 i Åre, läst 2014-06-05.
  28. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=5890825 Investeringar/projekt inför VM 2019, läst 2014-06-16.
  29. ^ http://www.akaskidor.se/artiklar/artiklar/20080118/offpistguide-re Åka Skidor om offpistområdena, läst 2013-08-11.
  30. ^ http://www.skistar.com/EPi7PageFiles/42029/Pistkarta_Sv_2014_stor.jpg Pistkartan 2013/14, med ny symbol för de lavinutsatta terrängerna.
  31. ^ http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=55755&a=2730206&from=tipsa Orkanbyar Åreskutan, läst 2012-09-23.
  32. ^ http://ltz.se/nyheter/are/1.6597892-har-blaste-det-varst vindstyrkor i stormen Ivar, läst 2014-01-24.
  33. ^ http://op.se/lanet/are/1.6599271-hotelltaket-seglade-ut-over-are ÖP om Holiday Clubs tak, läst 2013-12-13.
  34. ^ http://www.op.se/jamtland/are/op-tv-skutskjutet-en-folkfest-i-varmen Skutskjutet, läst 2014-10-19.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

63°24′54″N 13°03′43″E / 63.415°N 13.062°Ö / 63.415; 13.062