Åre kabinbana
| Åre Kabinbana | |
En av de två kabinerna
|
|
| Allmänt | |
|---|---|
| Start | Åre by (421 m ö.h.) |
| Slut | Åreskutan (1 274 m ö.h.) |
| Längd | 2,9 km |
| Ägare | Skistar |
| Typ | Kabinbana |
| Bärlinor | 2 |
| Draglinor | 1 |
| Invigd | 1976 |
| Funktion | |
| Last | Persontrafik (80 pers./kabin) |
| Korgar | 2 st |
| Konstruktion | |
| Stationer | 2 |
| Bockar | 4 |
| Högsta höjd | 1 274 m |
| Lägsta höjd | 421 m |
| Entreprenör | Habegger |
| 63°24′9″N 13°04′35″Ö / 63.40250°N 13.07639°V | |
Åre kabinbana är en kabinbana i Åre och är den enda i Sverige.
Kabinbanan består av två 16 m² stora kabiner med plats för 80 personer som går i pendeltrafik (när den ena är uppe är den andra nere och de möts på mitten). Dalstationen ligger strax ovanför Åre torg 421 m ö.h. Bergstationen är 1 274 meter över havet på Åreskutan, vilket är Sveriges högst belägna preparerade åkhöjd. I bergstationen finns Sveriges högst belägna restaurang, Stormköket.
Innehåll |
Historia[1] [redigera]
Det hela började 1972 med det statliga så kallade Åreprojektet. Regeringen hade målsättningen att skapa ett skidområde i Årefjällen dit även "vanligt folk" hade råd och möjlighet att ta sig för att åka skidor. En del av projektet var att bygga en kabinbana upp på Åreskutan.
Kabinbanan började byggas i februari 1975 av den schweiziska byggfirman Habegger. Man ville börja bygga den mitt i vintern för att man då kunde utnyttja snötäcket till transporter. Kabinbanan stod färdig år 1976.
Den skulle ha kostat 24 miljoner kronor, men under byggtiden (som var den vädermässigt värsta vintern i historien) blev kabinbanan allt dyrare. Man fick bland annat ändra de ursprungliga planerna på att ha kabiner med plats för 125 personer ("väntrummen" på dalstationen är byggda för 125 personer) till billigare kabiner med plats för 80 personer, för att spara pengar. Till slut, när allt stod färdigt, hamnade notan på 74 miljoner kr – vilket motsvarar omkring 335 miljoner kr i 2010 års penningvärde.[2]
Teknisk data [redigera]
- Hastighet: upp till 10 m/s
- Antal stöttor (stolpar): 4 st.
- Längd: 2900 m
- Fallhöjd: 853 m
- Åktid: ca 8 min
- Total driveffekt: max 1220 kW
Varje kabin hänger i två 49,5 mm tjocka, 3190 m långa och 43 ton tunga vajrar.[3] Kabinerna dras upp och ner av en rundgående dragvajer som drivs av två likströmsmotorer (med effekten 500 kW vardera) som är placerade i dalstationen. Vajrarna bärs upp av fyra 40–60 meter höga stöttor. Stöttorna är dimensionerade för total igenisning och vindar på över 70 m/s.
Incidenter [redigera]
Lördagen den 28 januari 1989 inträffade en olycka med kabinbanan. 34 personer befann sig i bergstationen, då vädret plötsligt försämrades, och de ombads att omedelbart åka ner med kabinbanan. Ungefär klockan 13 var samtliga personer inne i kabinen, som då började sin färd neråt. När den passerade stötta 3 (ungefär halvvägs) spårade kabinen ur och nödstannade (automatiskt). Vindarna var då mycket kraftiga, vindbyar på gränsen till orkanstyrka. Man konstaterade att kabinen inte kunde repareras på plats i det hårda vädret, eller flyttas på något sätt, så man beslutade att evakuera personerna i kabinen. Drygt fem timmar efter att kabinen spårat ur hade samtliga evakuerats utan några skador.
TV3-programmet "Larmet Går" gjorde ett par år senare en ambitiös rekonstruktion av olyckan.[4]
Referenser [redigera]
- ^ http://husnyckeln.org/efterkrigstiden/jamtlands-lan/are-kommun/44-kabinbanan-i-are
- ^ http://www.myntkabinettet.se/web/Rakna_ut_penningvardet.aspx
- ^ Kabinbanans tekniska fakta, informationstavla på dalstationen
- ^ Youtube: Larmet Går - Olycka kabinbanan i Åre - del 1
Youtube: Larmet Går - Olycka kabinbanan i Åre - del 2
