Året utan sommar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sommaren 1816 i Europa, jämfört med snittet åren 1971–2000.

Året utan sommar, eller artonhundra-frös-ihjäl är, på grund av den extremt kalla sommarennorra halvklotet, andra namn för 1816. Den plötsliga och oväntade klimatförändringen orsakades av ett explosivt utbrott från vulkanen Tambora i dåvarande Nederländska Indien (nuvarande Indonesien), vilket pågick mellan den 5 och 15 april 1815. De väldiga mängderna vulkanisk aska från utbrottet gjorde att solljuset hindrades från att nå jordytan, varpå denna avkyldes, vilket orsakade missväxt, epidemier, hungersnöd och översvämningar i Europa och Nordamerika. Även Sydamerika drabbades av ovanliga väderförhållanden och naturkatastrofer.

Nordamerika[redigera | redigera wikitext]

Våren och sommaren 1816 observerades en "torrdimma" i nordöstra USA. Dimman hindrade solstrålarna, och solfläckar var synliga för blotta ögat. Varken vindarna eller regnet kunde få bort "dimman".[1]

I maj 1816 [2] förstörde frosten de flesta grödorna som planterats, den 4 juni 1816 rapporterades frost i Connecticut och dagen därpå greps de flesta delarna av New England av kölden.[3] Den 6 juni 1816 föll snön över Albany, New York, och Dennysville, Maine.[4]

I New York sjönk temperaturerna till −26 °F (−32 °C) under vintern 1817. Detta ledde till att Övre New York-viken kunde användas för att åka häst och släde på över Buttermilkkanalen från Brooklyn till Governors Island.[5]

Kina[redigera | redigera wikitext]

I Kina tog kölden död på träd, risfält och vattenbufflar, framför allt i de norra delarna. Översvämningar förstörde många kvarvarande grödor. Mount Tamboras utbrott påverkade Kinas monsunsäsong, och ledde till översvämningar i Yangtzedalen 1816. I Indien ledde de försenade sommarmonsunerna till regn som bidrog till att koleran spreds från Gangesfloden och ända bort till Moskva.[6]

Europa[redigera | redigera wikitext]

Effekterna spred sig även längre framåt i tiden än vintern. I östra Schweiz, var somrarna 1816 och 1817 så kalla att en isdamm bildades vid Giétroglaciäreren i Val de Bagnes. I ett försök av ingenjör Ignaz Venetz att minska vattnet, kollapsade isdammen i juni 1818.[7]

Eftersom många inte visste vad det handlade om hölls demonstrationer framför marknadsplatser och bagerier, följda av upplopp, mordbrand och plundringar, i många europeiska städer. Hungersnöden var den värsta under 1800-talet.[4][8]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Oppenheimer, Clive (2003). ”Climatic, environmental and human consequences of the largest known historic eruption: Tambora volcano (Indonesia) 1815”. Progress in Physical Geography "27" (2): sid. 230–259. doi:10.1191/0309133303pp379ra. 
  2. ^ ”Weather Doctor's Weather People and History: Eighteen Hundred and Froze To Death, The Year There Was No Summer”. Islandnet.com. http://www.islandnet.com/~see/weather/history/1816.htm. Läst 5 mars 2012. 
  3. ^ Hewitts
  4. ^ [a b] Oppenheimer 2003
  5. ^ Edwin G. Burrows and Mike Wallace, Gotham: A History of New York City to 1898 (Oxford University Press) 1999:494.
  6. ^ Facts – Year Without Summer Extreme Earth, Discovery Channel
  7. ^ The flood is fully described in Jean M. Grove, Little Ice Ages, Ancient and Modern (as The Little Ice Age 1988) rev. ed. 2004:161.
  8. ^ "The 'year without a summer' in 1816 produced massive famines and helped stimulate the emergence of the administrative state", observes Albert Gore, Earth in the Balance: ecology and the human spirit, 2000:79

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]