Åtalsunderlåtelse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Åtalsunderlåtelse innebär att en åklagare beslutar att inte väcka åtal mot en person, trots att han eller hon har begått ett brott. Det får inte finnas några tveksamheter om att den misstänkte är skyldig, varför åtalsunderlåtelse i princip kräver att brottet är erkänt.

De brott som oftast leder till åtalsunderlåtelse är snatteri och missbruk av urkund genom att använda annans id-handling för att till exempel komma in på diskotek. Ofta är den misstänkte under 18 år och ostraffad. Åtgärden används också ofta i fall där en person har begått många brott och inte behöver åtalas för de lindrigaste av dem.

Åtalsunderlåtelser tas med i belastningsregistret och finns inskrivet där i 10 år för vuxna och i 3 år för personer under 18 år, sedan sker automatisk gallring, under förutsättning att inga nya brott begås.

Åtalsunderlåtelse och förundersökningsbegränsning Det finns undantag från åklagarens åtalsplikt. I vissa fall kan åklagaren fatta beslut om åtalsunderlåtelse eller förundersökningsbegränsning. Det innebär dock inte att den som begått brott slipper straff.

Förundersökningsbegränsning innebär att man begränsar en brottsutredning till att enbart omfatta de mest väsentliga delarna, eller att vissa brott inte alls utreds.