Återvinningsstation

Återvinningsstation i Oxford

Återvinningsstation i Falköping

Återvinningsstation (eller återvinningsgård eller miljöstation) är en stationär rikstäckande insamlingsfacilitet för förpackningsmaterial, i form av en container, med separata behållare om vanligen 6 till 8 kubikmeter, för fraktionerna färgat glas, ofärgat glas, metallförpackningar, pappersförpackningar, förpackningar av hårdplast och tidningar. Många återvinningsstationer har även en batteriholk för insamling av batterier. Denna infrastruktur byggdes ut under mitten av 1990-talet i samband med att producentansvaret (SFS 2006:1273) för förpackningar infördes i Sverige och omfattar idag 7 500 stationer, således med ett genomsnittligt upptagningsområde om drygt 1 000 personer.

I motsats till vad många kan tro, är det inte kommunerna som handhar eller ansvarar för återvinningsstationerna, utan det är de producenter som för ut en vara i en förpackning på marknaden. Detta regleras i Förordning (2006:1273) om producentansvar för förpackningar. Producenterna har organiserat sig i en paraplyorganisation vid namn FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen), vilka har tagit över ansvaret för återvinningen åt de företag som ingår i organisationen. Principen bakom att det är producenterna som ansvarar för återvinningssystemet heter "polluter pays principle" - den som förorenar ska betala.

I Sverige är återvinningsstationer det främsta sättet att återvinna, även om en del kommuner satsar på fastighetsnära återvinning, vilket innebär att man källsorterar i soprummet. Systemet att hushållet själva tar med sig soporna till ett avlämningsställe (återvinningsstation) kallas på engelska för bring system i motsats till kerbside (amerikansk engelska: curbside) system, som innebär att hämtningen sker vid hemmen. En del återvinningsstationer, exempelvis i Holland, är byggda under mark med bara inkasthålet över markytan, något som bland annat Stockholms stad har försökt ta efter.

Återvinningsstationer tar inte emot elektroniskt avfall, som istället ska forslas till återvinningscentraler.

Exempel på farligt avfall

• Bekämpningsmedel och andra gifter
• Bilbatterier
• Bränsle och oljor
• Fotokemikalier
• Färger och limrester
• Glödlampor, lågenergilampor och lysrör
• Lösningsmedel, lacknafta, thinner, terpentin, fotogen och aceton
• Nagellack
• Tändvätska
• Termometrar av kvicksilver, termostater
• Uppladdningsbara batterier
• Vissa avfettnings- och rengöringsmedel
• Batteri

Externa länkar

• Sök en återvinningsstation
• Förordning 2006:1273 om producentansvar för förpackningar