Émile de Girardin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Émile de Girardin, foltografi av Félix Nadar.

Émile de Girardin, född 22 juni 1802, död 27 april 1881, var en fransk journalist och politiker. Han var gift med Delphine de Girardin.

Girardin grundade en rad tidningar, vilka tack vare låga prenumerationspriser fick stor framgång. 1836 fullständigt revolutionerade han tidningsvärlden genom grundandet av La Presse, den första politiska tidningen, som tack vare annonser kunder försäljas till billigt pris, vilket ådrog honom skarpa angrepp och den ryktbara duell, där han dödade Armand Carrel. Deputerad från 1834, anslöt sig Girardin till republiken 1848 och anföll den provisoriska regeringen och senare Louis Eugène Cavaignac. Inom lagstiftande församlingen tillhörde han yttersta vänstern och blev utvisad efter statskuppen 1851. Återkommen till Paris, övertog han först La Liberté som understödde det liberala kejsardömet. Under fransk-tyska kriget överflyttade han La Liberté till landsorten, varifrån han angrep den nationella försvarsregeringen. 1872 köpte han Le Moniteur universel och Le Petit journal i vilka han försvarade Adolphe Thiers politik. 1874 förvärvade han tidningen La France i vilken han förde en ljungande kampanj mot Albert de Broglies regering. Samma år valdes han till deputerade för Paris, en plats han sedan behöll fram till sin död. Utan fast politisk åskådning men passionerad för nya idéer, var Girardin en skarp och fängslande polemiker och en överlägsen journalist samtidigt som en skicklig affärsman. Girardin utgav en självbiografi, Émile (1827), samarbetade med Alexandre Dumas d.y. vid författandet av Le supplice d'une femme (1865), samt författade några teaterpjäser och ett stort antal skrifter i aktuella politiska och finansiella ämnen.

Källor[redigera | redigera wikitext]