Émile de Laveleye

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Émile de Laveleye

Émile Louis Victor de Laveleye, född 5 april 1822 i Brygge, död 2 januari 1892 på Château de Doyon vid Havelange, var en belgisk nationalekonom och publicist.

Laveleye debuterade som nationalekonomisk författare 1857 med Études historiques et critiques sur le principe et les conséquences de la liberté du commerce international, i vilket han gjorde vissa för den tiden nya och vägande invändningar mot manchesterliberalismen. År 1864 utnämndes han till professor i nationalekonomi vid universitetet i Liège, kallades 1869 till korresponderande ledamot av Institut de France och 1872 till ledamot av belgiska Vetenskapsakademien samt utnämndes till hedersdoktor vid flera universitet. Kort före sin död erhöll han baronvärdighet.

Laveleye utvecklade en omfattande produktion som skriftställare på skilda områden, såsom - förutom nationalekonomins och socialpolitikens - språkvetenskapens och historiens, stats- och rättsvetenskapernas samt reseskildringens fält, varjämte han flitigt berörde religiösa, filosofiska, moraliska, litterära samt aktuella in- och utrikespolitiska ämnen.

Laveleyes mest betydande arbete är De la propriété et de ses formes primitives (1874). Med denna ekonomiskt historiska, rättsfilosofiska undersökning ville han bevisa, att i forntiden var egendomsgemenskapen, framför allt till jorden, allmänt härskande hos olika folk och att den enskilda äganderätten först senare utvecklat sig ur denna samfällda äganderätt till jorden. Enligt hans uppfattning kunde äganderätten ännu bli föremål för mycket stora modifikationer. Emellertid riktades en ganska skarp kritik mot vissa delar av anss historiska framställning.

Laveleye, som i penningfrågan var bimetallist, intresserade sig mindre för de rent metodiska frågorna inom nationalekonomin. Han anslöt sig i huvudsak till den historiska skolan. Trots att han var hedersledamot av Cobdenklubben, tillhörde han katedersocialisternas vänstra flygel; och med denna hållning förenade han dels en utpräglat politisk-demokratisk ståndpunkt, dels åtskilliga drag, som varit speciellt utmärkande för den evangeliska riktningen inom de kristligt sociala tankeströmningarna. Av livligt religiöst intresse förde han länge den liberala katolicismens talan, men övergick i mitten av 1870-talet till protestantismen.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Mémoire sur la langue et la littérature provençales (1844)
  • Histoire des rois francs (1847)
  • L'enseignement obligataire (1859)
    • Vår tids folkundervisning (öfversatt, och försedt med ett tillägg rörande Folkskoleväsendets nuvarande ställning inom de trenne Skandinaviska länderna, af Hugo Hamilton, Bonnier, 1867)
  • La question de l'or (1860)
  • Essai sur l'économie rurale de la Belgique (1863)
  • Études d'économie rurale; la Néerlande (1864)
    • Nederländernas åkerbruk (översättning Hjalmar Nathorst, Gleerup, 1866)
  • Le marché monétaire et ses crises depuis cinquante ans (1865)
  • L'Allemagne depuis la guerre de 1866 (1868)
    • Tyskland efter 1866 års krig (fri bearbetning af Henning Hamilton, P. B. Eklund, 1868)
  • La Prusse et l'Autriche depuis Sadowa (två band, 1870)
  • L'instruction du peuple (1872)
  • Essais sur les formes de gouvernement dans les sociétés modernes (1872)
  • Des causes actuelles en Europe et de l'arbitrage international (1873)
  • De la propriété et de ses formes primitives (1874; andra upplagan 1878)
  • Le parti clérical en Belgique (1874, broschyr spridd i två miljoner exemplar på tio språk)
  • Le protestantisme et le catholicisme (broschyr, 1875, översatt till de flesta europeiska språk)
    • Protestantismen och katolicismen (1875)
  • L'avenir religieux des peuples civilisés (1876)
    • De civiliserade folkens religiösa framtid (översättning A. Klint, Gleerup, 1876)
  • L'Afrique centrale (1878)
  • Le socialisme contemporain (1881, sjätte upplagan 1891)
    • Den moderna socialismen (översättning Erik Thyselius, Bonnier, 1886)
  • Éléments d'économie politique (1882, fjärde upplagan. 1893)
  • La Péninsule des Balkans (två band, 1886)
  • Le luxe (1887)
    • Lyxen (översättning Erik Thyselius, Bonnier, 1892)
  • Le gouvernement dans la démocratie (två band, 1891)
  • La monnaie et le bimétallisme international (1891)

Källor[redigera | redigera wikitext]