Đorđe Stratimirović
| Ðorđe Stratimirović | |
 | |
| Född | 7 februari 1822[1][2] Novi Sad |
|---|---|
| Död | 15 december 1908[3][2] (86 år) Wien |
| Sysselsättning | Politiker, officer[1], soldat[4] |
| Redigera Wikidata | |
Đorđe Stratimirović, född 7 februari 1822 i Novi Sad, död 15 december 1908 i Wien, var en serbisk militär och politiker.
Stratimirović tjänade först i den österrikiska armén, men tog avsked 1844. Han valdes 1848 till president i centralregeringen, som proklamerade det serbiska Banatets autonomi, och ställde sig i spetsen för serbiska friskaror mot ungrarna, som besegrades vid Sv. Tomaš och Földvár. Han besatte Pančevo och flera andra orter. Efter krigets slut blev han major vid ett ulanregemente i Wien, deltog på Montenegros sida i kriget mot turkarna och slog Omar Pascha vid Glavice 1853.
År 1858 skickades Stratimirović som österrikisk diplomatisk agent till Belgrad, utnämndes 1859 till generalmajor och vice guvernör i Dalmatien, sedan till generalkonsul på Sicilien, som han dock snart måste lämna. Invald i ungerska riksdagen (1860), uppträdde han kraftigt mot Ferenc Deák och den ungerska regeringens antiserbiska politik, men försonade sig 1865 med ungrarna. Under det rysk-turkiska kriget 1877–78 tjänade han i de serbiska leden under general Michail Tjernjajev.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Stratimirović, Gjuraj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Stratimirovich, Georg Edler von, vol. 39, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 303.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, ISBN 978-953-6036-31-8, Đorđe Stratimirović.[källa från Wikidata]
- ^ Djordje von Stratimirović, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
|