Ödåkra landskommun var en tidigare kommun i dåvarande Malmöhus län. Kommunkoden var 1205.
Kommunen bildades som storkommun vid kommunreformen 1952 genom sammanläggning av de tidigare kommunerna Allerum och Fleninge. Kommunen fick sitt namn efter tätorten Ödåkra, som var den största tätorten i den nya kommunen och som därför också blev kommunens huvudort. Orten var dock mycket mindre när de två äldre landskommunerna bildades genom 1862 års kommunalförordningar, men växte sig större efter 1885 då Skåne-Hallands järnväg mellan Helsingborg och Halmstad drogs förbi orten. Ett stationshus hade invigts 1884 och utvecklingen ökade då Helsingborgs Spritförädlings AB grundades i orten 1898. Kommunens gränser motsvarade de nuvarande församlingsgränserna för Allerums och Fleninge församlingar. Förutom huvudorten omfattade kommunen orterna Allerum, Domsten, Fleninge, Hasslarp, Hittarp, Hjälmshult, Kattarp och Laröd. Kommunalhuset uppfördes på 1960-talet tillsammans med ett centrumområde bestående av bland annat bibliotek och post- och bankkontor.
Endast 10 år efter att kommunen bildats, vid 1962 års riksdag, gjordes en ny översyn av kommunindelningen och våren 1964 fastställde Kungl. Maj:t en ny kommunindelning för riket. I denna föreslogs att Ödåkra landskommun tillsammans med landskommunerna Kattarp, Mörarp och Vallåkra skulle läggas samman med Helsingbogs stad och bilda Helsingborgs kommun. Den nya indelningen var frivillig och förhandlingar mellan de olika kommunerna påbörjades. Kommunfullmäktige i Ödåkra var tveksam till en sammanläggning med Helsingborg och tillsammans med Kattarps kommun föreslog man att dessa två kommuner istället skulle läggas samman med Ödåkra som centralort. Detta förslag stöddes även av länsstyrelsen i Malmöhus län. I orterna Laröd, Hittarp och Allerum fanns dock en stark opinion för sammanläggning med Helsingborg. De berörda kommunerna hade däremot ingått i ett brandförsvarsavtal med Helsingborgs stad som innebar att man fick en gemensam brandchef och heltidsanställd brandkår med bas i Helsingborg, tillsammans med deltidsanställda brandmän i kommunerna. En stor del av kommunens befolkning arbetspendlade också till Helsingborg. Sent på hösten 1970 fastslog Kungl. Maj:t att Ödåkra kommun trots allt skulle ingå i den nya kommunen med hänvisning till att den hade en naturlig förbindelse med Helsingborg genom gemensam arbetsmarknad och service.
[redigera] Mandatfördelning i valen 1950-1966
| Valår |
S |
ÖVR |
C |
FP |
M |
Grafisk presentation, mandat och valdeltagande |
TOT |
% |
Könsfördelning (M/K) |
| 1950 |
17 |
18 |
|
|
|
|
35 |
81,5 |
|
| 1954 |
17 |
18 |
|
|
|
|
35 |
79,7 |
|
| 1958 |
13 |
|
7 |
3 |
12 |
|
35 |
82,3 |
|
| 1962 |
14 |
|
7 |
4 |
10 |
|
35 |
83,8 |
|
| 1966 |
10 |
7 |
6 |
3 |
9 |
|
35 |
88,6 |
|
- Övriga 1950-1954 var Samlingslistan (m+c+fp)
- Övriga 1966 var Dags för samverkan
|
| Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten. |
- Lövgren, Anna-Brita (1992). "Goda administrativa gränser – inkorporeringar och sammanläggningar". I Ulfsparre, Anna Christina (red.). Helsingborgs historia, del VII:1 : Befolkning, förvaltning, kommunal service (ss. 283–295) Stockholm: Norstedts Förlag AB. ISBN 91-1-923152-0
- Söderlind, T. & Thörnquist, M. (red.) Socknar och byar i Skåne. Skåne Runt. Läst 20 januari 2010.
