Ökentrumpetare
| Ökentrumpetare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult hane i sommardräkt. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Bucanetes |
| Art | Ökentrumpetare B. githagineus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bucanetes githagineus | |
| Auktor | Lichtenstein, 1823 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
_(4794878652).jpg) Juvenil (eller eventuellt hona), på Lanzarote. | |
Ökentrumpetare[2] (Bucanetes githagineus) är en liten tätting som tillhör familjen finkar som främst häckar i norra Afrika, Mellanöstern och Centralasien, men även i ett litet område i sydöstra Spanien. Mycket sällsynt har den observerats norr om utbredningsområdet, bland annat vid elva tillfällen i Sverige. Namnet har den fått av sitt läte som liknats vid ljudet av en leksakstrumpet. IUCN kategoriserar den globala populationen som livskraftig även om den mycket lilla europeiska populationen är hotad.
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Ökentrumpetare är en liten och långvingad fink. Den mäter 11,5–13 cm.[3] Den har stort huvud, och kort, mycket grov näbb. Adult hane i sommardräkt har blekröd näbb, grått huvud och nacke, ljust brun framrygg. Bröst, buk, gump och stjärt är rosa, där stjärten har en mörka kant och mittparti. Hanar i vinterdräkt, honor och juveniler har dräkter som i stor utsträckning påminner om hanens häckningsdräkt fast mycket ljusare och kontrastlösare. Juvenilens färger är genomgående mer bruna i tonen. Trivialnamnet ökentrumpetare kommer av fågelns sång, en nasal och sträv, utdragen mekanisk summerton som påminner om en liten leksakstrumpet.[3]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Släktskap[redigera | redigera wikitext]
Ökentrumpetaren beskrevs vetenskapligt av Martin Lichtenstein 1823 och han placerade den då i det stora finksläktet Fringilla. Idag placeras arten tillsammans med den närbesläktade mongolfinken i släktet Bucanetes. Den senare lyftes under en period ut till ett eget släkte, Eremopsaltria, i tron om att denna stod närmare rosenfinken (Carpodacus erythrinus) än ökentrumpetaren.[4] Senare genetiska studier har dock bekräftat att ökentrumpetaren och mongolfinken är systerarter.[5] Dessa står i sin tur närmast bergsökenfinken (Rhodopechys sanguineus, ibland uppdelad i två arter) och tillsammans bildar de en klad med domherrarna i Pyrrhula och tallbiten (Pinicola enucleator).
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Ökentrumpetaren förekommer i Afrika norr om Saharas sydgräns, på Arabiska halvön, lokalt i Turkiet, Azerbajdzjan och vidare genom Iran till Turkmenistan, Uzbekistan, Afghanistan, sydligaste Kazakstan, Tadzjikistan och Pakistan.[1] I Europa förekommer den enbart som häckfågel i sydöstra Spanien.[1] Arten är till största delen stannfågel eller strykfågel. Vissa år förekommer det stora flyttvågor av ökentrumpetare vilket kan resultera i så kallade invasioner i bland annat Europa. Sommaren 2005 skedde exempelvis en sådan invasion med många observationer i nordvästra Europa så långt norrut som England och södra Skandinavien.[6]
Underarter[redigera | redigera wikitext]
Ökentrumpetaren delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[7]
- Bucanetes githagineus amantum - förekommer endemiskt på Kanarieöarna
- Bucanetes githagineus zedlitzi - förekommer från Mauretanien till Marocko, Tunisien och Algeriet
- Bucanetes githagineus githagineus - förekommer från södra Egypten till norra Sudan
- Bucanetes githagineus crassirostris - förekommer från Israel till Arabiska halvön, Irak, Iran, Afghanistan och Pakistan
Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Ökentrumpetare har observerats tolv gånger i Sverige. Första gången var 1966 på Askö i Södermanland. Sommaren 2005 när det var en invasion över nordvästra Europa observerades inte mindre än fyra individer på olika platser i landet.[8]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Habitat[redigera | redigera wikitext]
Ökentrumpetare förekommer i öken, halvöken och i utkanten av öknar.[1] Vidare lever den på vidsträckt öppen stäpp, i kanten av odlingsmark, på bergssluttningar, trädlösa steniga slätter, i klippområden, raviner och wadis. I centrala Sahara förekommer den inne i byar och trädgårdar och undviker där i allmänhet öppen sandöken men förekommer ofta i oaser.[1] I Europa uppträder den främst i områden utan träd med gles buskvegetation, som näringsfattigare obrukad mark. På Kanarieöarna häckar den även i sanddyner med xerofila buskage.[1]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Häckningssäsongen infaller från februari till juni.[1] Honan bygger boet själv vilket består av en lös ansamling kvistar, växtstjälkar, dun, fibrer, gräs, djurhår och ibland fjädrar.[1] Boet placeras i en grund fördjupning i marken, dolt under en sten, buske eller grästuva. Det förekommer även att den placerar boet upp till sex meter över marken i håligheter som rör, i en husvägg eller i övergivna byggnader. Den lägger fyra till sex ägg.[1] Ökentrumpetaren är monogam.[1]
Föda[redigera | redigera wikitext]
Ökentrumpetaren lever främst av små frön, skott och knoppar av gräs, och andra låga växter samt en del insekter och deras larver, mestadels gräshoppor.[1]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Den globala populationen av ökentrumpetare bedöms inte som hotad utan kategoriseras som livskraftig (LC). Dock är den europeiska populationen liten och isolerad och utvecklingstrenden är negativ.[1] Största hoten utgörs av illegal jakt, habitatförluster och störningar under häckningen.[1] Den europeiska populationen som bara utgör 5 % av den globala populationen, uppskattas uppgå till 10 500–21 400 par.[1]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Ökentrumpetarens vetenskapliga artnamn githagineus kommer från det tidigare släktesnamnet Githago för växten klätt (Agrostemma githago).[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] BirdLife International 2019 Bucanetes githagineus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 2 januari 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Svensson et al. s:390–391
- ^ Kirwan, G.M., and M.S. Gregory (2005), A new genus for the Mongolian Finch Bucanetes mongolicus (Swinhoe, 1870), Bull. Brit. Ornith. Club 125, 68-80.
- ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen och P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2016. från: www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/, läst 2017-02-15
- ^ Ökentrumpetare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om ökentrumpetare.
Wikimedia Commons har media som rör ökentrumpetare.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|