Ölandsklass

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Ölandsklass
HMS Uppland (J17).
HMS Uppland (J17).
Allmänt
Typ Jagare
Varv Kockums och Karlskronavarvet
Före Visbyklass
Efter Hallandsklass
Fartyg tillhörande klassen HMS Öland (J16)
HMS Uppland (J17)

Ölandsklass eller Jagare typ Öland var en typ av jagare tillhörande den svenska marinen. Klassen bestod av två fartyg som togs i tjänst år 1947 och utrangerades år 1978 respektive 1979.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Under världskriget gick utvecklingen mot allt större jagare. Stormakternas jagare hade växt till 1 500 - 2 000 ton och användes tillsammans med flottiljledare som utgjordes av fartyg på 3 000 - 4 000 ton. I riksdagen år 1942 beslutade man att den svenska flottan skulle utformas på samma sätt. Som flottiljledare skulle kryssare användas, och fyra nya jagare skulle byggas.[1]

Anbud och byggnation[redigera | redigera wikitext]

Av de fyra planerade jagarna kom bara två att byggas. Efter studier av utländska jagare utarbetades ritningar och specifikationer för den nya jagarklassen, och offerter erhölls från flera varv. De stora varven i Göteborg var emellertid inte aktuella då dessa hade fått uppdraget att bygga kryssarna HMS Tre Kronor och HMS Göta Lejon. Det lägsta priset för byggnationen av jagarna kom ifrån Oskarshamns varv. Marinförvaltningen gjorde dock bedömningen att offerten inte var rimlig, och tecknade istället kontrakt med Kockums i Malmö för den ena jagaren, och med Karlskronavarvet för den andra.[2]

Utformning[redigera | redigera wikitext]

Skrov[redigera | redigera wikitext]

Fartygens var 111,8 meter långa och hade dubbelskrov för att öka säkerheten vid skrovskador. Vid projekteringen övervägde man att utforma skrovet med back, ett upphöjt fördäck, detta kom dock inte att bli verklighet. Skroven var helsvetsade med undantag för pansarplåten kring maskinutrymmena som nitades. På grund av sin storlek och skrovform var Ölandsklassen mycket mer stabil än tidigare svenska jagartyper. Under projekteringen befarade man rentav att fartygen skulle bli alltför stabila och därmed få ryckiga rörelser i sjögång. Den stora tyngden från bland annat pansaret i bordläggningen gjorde dock att så inte blev fallet.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Borgenstam, Insulander & Kaudern 1989, s. 112
  2. ^ Borgenstam, Insulander & Kaudern 1989, s. 113
  3. ^ Borgenstam, Insulander & Kaudern 1989, s. 114

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Borgenstam, Curt; Insulander, Per; Kaudern, Gösta (1989), Jagare : med svenska flottans jagare under 80 år (2:a), Karlskrona: Västra Frölunda CB Marinlitteratur, ISBN 91-970700-41 
  • von Hofsten, Gustav; Waernberg, Jan (2003), Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg (1:a), Karlskrona: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, ISBN 91-974015-4-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]