Örlogsflotta

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Örlogsflotta, sjöstridskraft, är en sjömilitär styrka. Internationellt skiljer man mellan blue-water navy, green-water navy och brown-water navy.

  • Green-water navy är en flotta som har kapacitet att operera i kustområden och regionala hav, vanligen enbart beroende av flygunderstöd från landbaserat flyg. Till denna kategori hör de tyska, spanska och italienska flottorna.
  • Brown-water navy är en flotta som har kapacitet att operera i skärgårds- och kustområden. Den svenska flottan tillhör denna kategori.

[redigera] Eric Groves klassificering av världens flottor 1990

Den brittiske sjökrigshistorikern Eric Grove, vid Salford University, Manchester, England [1], är en är en av Storbritanniens ledande marina tänkare.[2] Han har genom att jämföra olika nationers örlogsflottor skapat ett klassificeringssystem som sträcker sig från första rangens mariner till den nionde rangens.[3]


Rang Benämning Beskrivning Flottor 1990 Eric Grove, The Future of Sea Power, Routledge 1990
1 Major Global Force Projection Navy
- Complete
En flotta som har kapacitet att genomföra en flottas alla sjömilitära roller i en global skala Endast U.S. Navy Sid. 237
2 Major Global Force Projection Navy
- Partial
En flotta som har kapacitet att genomföra en del av en flottas sjömilitära roller i en global skala Sovjetmarinen Sid. 237
3 Medium Global Force Projection Navy En flotta som har kapacitet att genomföra en begränsad sjömilitär operation i en global skala Royal Navy och Frankrikes flotta Sid. 238
4 Medium Regional Force Projection Navy En flotta som har kapacitet att genomföra sjömilitära operationer i en regional skala, dvs. i angränsande hav Indiens, Japans Kinas, Italiens, Nederländernas, Tysklands, Spaniens, Belgiens, Kanadas, Australiens, Brasiliens och Argentinas flottor Sid. 238-239
5 Adjacent Force Projection Navy En flotta som har kapacitet att genomföra begränsade sjömilitära operationer i en regional skala Portugals, Greklands, Turkiets,Chiles, Perus, Taiwans, Nordkoreas, Sydkoreas, Pakistans, Israels och Nya Zeelands flottor Sid. 239
6 Offshore Territorial Defence Navy En flotta som har hög kapacitet att genomföra defensiva och polisiära uppgifter upp till 200 nautiska mil från kusten Norges, Danmarks, Sveriges, Polens, Rumäniens, Bulgariens, Jugoslaviens, Algeriets, Marockos, Libyens, Egyptens, Nigerias, Kubas, Colombias, Ecuadors, Venezuelas, Bangladeshs, Indonesiens, Malaysias, Thailands och Filippinernas flottor Sid. 239
7 Inshore Territorial Defence Navy En flotta som har kapacitet att genomföra sjömilitära operationer i kustnära farvatten Albaniens, Angolas, Bahrains, Bruneis, Etiopiens, Finlands, Jemens, Kameruns, Kuwaits, Omans, Qatars, Somalias, Singapores, Syriens och Tunisiens flottor Sid. 239-240
8 Constabulary Navy En flotta som inte har till uppgift att utkämpa ett sjökrig, utan endast att genomföra polisiära operationer Vissa länder med större flottor har även en sådan kapacitet genom sina kustbevakningar: USA, Argentina, Kanada, Japan, Norge, Indien och Pakistan.
Andra länder har enbart en sådan kapacitet: Burmas, Sri Lankas, Ghanas, Tanzanias, Mexicos, Dominikanska republikens, Uruguays och Irlands flottor samt Islands kustbevakning
Sid. 240
9 Token Navy Flottor med en minimal sjömilitär kapacitet Resten av världens flottor Sid. 240

[redigera] Noter

  1. ^ http://www.espach.salford.ac.uk/politics/staff/grove.php 2009-01-26
  2. ^ Johan Norlén, Sverige och Norge – Två små sjömakter? Självständigt arbete i krigsvetenskap, 15 hp, Försvarshögskolan 2008-03-29, s. 12 http://www.annalindhbiblioteket.se/publikationer/uppsatser/2008/chp0608/norlen_144771.pdf
  3. ^ Norlén, a.a., sid. 14

[redigera] Se även

Personliga verktyg
Skapa en bok