Örlogsmän

Från Wikipedia
Örlogsmän
GenreDrama
RegissörBörje Larsson
ManusHasse Ekman
Alvar Zacke
SkådespelareNils Kihlberg
Anne-Margrethe Björlin
Karl-Arne Holmsten
Emil Fjellström
Hugo Björne
Gunnar Sjöberg
Fritiof Billquist
OriginalmusikStig Hansson
Thore Ehrling
Gunnar Johansson
FotografGöran Strindberg
KlippningLennart Wallén
Hans Gullander
ProduktionsbolagSandrews
Premiär25 januari 1943
Speltid92 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb Elonet

Örlogsmän är en svensk dramafilm från 1943 i regi av Börje Larsson. I huvudrollerna ses Karl-Arne Holmsten, Anne-Margrethe Björlin och Nils Kihlberg.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Arne, Erik och Ingrid är barndomsvänner. De båda männen utbildar sig inom svenska flottan. På deras sista dag kommer Ingrid för att fira dem och då erkänner de båda sin kärlek för henne.

Ett bråk utbryter på kvällen och Erik tvingas lämna flottan eftersom han vägrar att be om ursäkt för sitt uppförande. Innan han tar värvning på en ångare för att försöka återvinna sin heder, tillkännager han åter sin kärlek för Ingrid, som lovar att vänta på honom.

Efter en tid rapporteras Erik död, vilket ger Arne utrymme att fria till Ingrid, vilket hon efter en tid också accepterar, samtidigt som hon hoppas på att Erik ska komma tillbaka. När Erik dyker upp i Sverige igen och får reda på deras förlovning söker han spänning och tar värvning på en minröjare.

Det hela slutar med att Arne och Erik återförenas när de ska försöka desarmera en ny typ av mina. Spänningen av detta får Ingrid att inse var hennes känslor ligger och hon bekänner sig kärlek till Erik.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen har starka patriotiska undertoner då den spelades in mitt under andra världskriget. Den hade förhandspremiär på biograf Royal i Stockholm den 23 januari 1943 till förmån för Drottning Victorias Örlogshem. Officiell premiär två dagar senare.[1] Filmen har visats vid ett flertal tillfällen i SVT, bland annat i juni 2019.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dagens Nyheter, 25 januari 1943, sid. 18

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]