Öronmanet
| Öronmanet | |
Öronmanet
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djurriket Animalia |
| Stam | Nässeldjur Cnidaria |
| Klass | Maneter Scyphozoa |
| Ordning | Semaeostomeae |
| Familj | Ulmaridae |
| Släkte | Aurelia |
| Art | Öronmanet A. aurita |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aurelia aurita | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Öronmaneten (Aurelia aurita), på västkusten även kallad blåmanet[källa behövs] är den vanligaste maneten i Sverige. Namnet kommer av de fyra blekrosa eller svagt gula könsorganen som sitter mitt på maneten och ser ut som öron eller ringar. De blir vanligen ca 25 cm men kan bli ända upp till 40 cm och är lätt blåaktiga eller skära.
De kan leva både uppe vid ytan och på djupen och lever av planktonalger, fisklarver, hoppkräftor och encelliga djur. De kan använda hela kroppen till att samla mat med och om bytesdjuret behöver dödas eller bedövas så använder de sina bränntrådar eller munarmar. Bränntrådarna är korta och hänger längs kanten under maneten. Munarmarna är vita gelearmar som sitter vid munnen på mitten av manetens undersida. Bränntrådarna och munarmarna är täckta av ett stort antal nässelceller. Dessa är för svaga för att människor ska känna av dem mer än obetydligt förutom i ansiktet (ögon och läppar) och på annan extra känslig hud. Öronmaneter är byten både för olika fiskar, fåglar och även andra maneter som till exempel brännmaneter.
Öronmaneten har sedan ett par år (2010 och framåt) varit utrotad utefter vissa delar av västkusten. Orsaken till detta är okänd, men kan bero på konkurrens av kammaneten (Ctenophora).
