Öronmanet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Öronmanet
Öronmanet
Öronmanet
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djurriket
Animalia
Stam Nässeldjur
Cnidaria
Klass Maneter
Scyphozoa
Ordning Semaeostomeae
Familj Ulmaridae
Släkte Aurelia
Art Öronmanet
A. aurita
Vetenskapligt namn
§ Aurelia aurita
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Öronmaneten (Aurelia aurita), på västkusten även kallad blåmanet[1] är den vanligaste maneten i Sverige. Namnet kommer av de fyra blekrosa eller svagt gula könsorganen som sitter mitt på maneten och ser ut som öron eller ringar. De blir vanligen ca 25 cm men kan bli ända upp till 40 cm och är lätt blåaktiga eller skära.

De kan leva både uppe vid ytan och på djupen och lever av planktonalger, fisklarver, hoppkräftor och encelliga djur. De kan använda hela kroppen till att samla mat med och om bytesdjuret behöver dödas eller bedövas så använder de sina bränntrådar eller munarmar. Bränntrådarna är korta och hänger längs kanten under maneten. Munarmarna är vita gelearmar som sitter vid munnen på mitten av manetens undersida. Bränntrådarna och munarmarna är täckta av ett stort antal nässelceller. Dessa är för svaga för att människor ska känna av dem mer än obetydligt förutom i ansiktet (ögon och läppar) och på annan extra känslig hud. Öronmaneter är byten både för olika fiskar, fåglar och även andra maneter som till exempel brännmaneter.


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kallades "blå manet" år 1882 av Sigfrid Wieselgren, se uppslagsordet manet i SAOB (Svenska Akademiens ordbok).