Östasiatiskt bi
| Östasiatiskt bi | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Honungsbin Apis |
| Art | Östasiatiskt bi A. cerana |
| Vetenskapligt namn | |
| § Apis cerana | |
| Auktor | Fabricius, 1793[1] |
Östasiatiskt bi i Indien
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Östasiatiskt bi, östasiatiskt honungsbi eller indiskt bi (Apis cerana) är en art i insektsordningen steklar som tillhör familjen långtungebin, och en nära släkting till det vanliga honungsbiet.
Innehåll |
Utseende [redigera]
Det östasiatiska biet liknar det vanliga (europeiska) honungsbiet, men är mindre. Karakteristiskt är också att drottningen alltid är mörk till färgen.[2] Strimmorna på bakkroppen är också mer framträdande hos det östasiatiska biet än hos det vanliga honungsbiet.[3]
Vanor [redigera]
Arten är social precis som det vanliga honungsbiet, det vill säga den lever i kolonier som är indelade i tre kaster; drottningar (honliga könsdjur, som lägger ägg), hanar, även kallade drönare (hanliga könsdjur som befruktar drottningarna) och arbetare (parningsodugliga honor, som utför det vardagliga arbetet i bikolonin). En annan likhet med det vanliga honungsbiet är att dansen (som utförs för att meddela de övriga bina att den hittat en nektarkälla och var denna är belägen) utförs i mörkret på de vertikala honungskakorna, precis som hos dess släkting.[4]
Det östasiatiska biet bygger bo i ihåliga stammar, trädhål och klippskrevor, och lever på höjder från havsytan upp till 3 500 m i bergen. Det används som husdjur precis som det vanliga honungsbiet, men det ger mindre honung än detta, främst beroende på att samhällena är mindre.[3]
Kommersiell användning [redigera]
Det östasiatiska biet är mycket fredligt, och kupor förekommer ofta centralt i de östasiatiska byarna. Den dåliga avkastningen har man delvis rått bot på genom avelsarbete. En annan gynnsam egenskap är att biet är relativt okänsligt mot Varroa-kvalstret, som är ett stort problem hos biodlare som använder det europeiska honungsbiet.[5]
Fiender [redigera]
Arten utsätts ofta för angrepp från rovgetingar, främst Vespa velutina, som utnyttjar det östasiatiska biets larver som föda åt sin avkomma. Det östasiatiska biet försvarar sig genom att samlas i en boll kring inkräktaren och "värma" ihjäl den: Genom muskelrörelser höjer bina sin kroppstemperatur så att temperaturen inuti bollen av bin kan uppgå till 45–46 grader, vilket getingen inte tål.[6] Denna typ av försvar finns även lokalt hos det vanliga honungsbiet, men det östasiatiska biet är mycket effektivare. Det har fått till följd att när östasiatiska bin och honungsbin hålles i samma bigård, angriper Vespa velutina främst honungsbina.[7]
Utbredning [redigera]
Det östasiatiska biet finns i Himalaya (Afghanistan, Pakistan, Bangladesh, Bhutan och Nepal), Indien, stora delar av Kina, Indonesien, Malaysia, Borneo, Papua Nya Guinea, Thailand, Vietnam och Japan.[3] [8]
Underarter [redigera]
Arten indelas i bland annat följande underarter:[9]
- Apis c. cerana
- Apis c. indica
- Apis c. japonica
- Apis c. himalaya
|
|||||||||||||||||||||||
Referenser [redigera]
- ^ ”Apis cerana Fabricius, 1793” (på engelska). American Museum of Natural History. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Apis+cerana. Läst 2010-05-19.
- ^ Ingemar Fries (2006). ”Biodling med Apis cerana i södra Kina”. Bitidningen nr 3 Mars 2008. Biodlarna. http://www.biodlarna.se/website1/1.0.1.0/767/BT03-08.pdf. Läst 2010-05-26.
- ^ [a b c] ”Types of bees in the Philippines” (på engelska). PhilippineBeekeeping.com. 2010. http://www.philippinebeekeeping.com/index2.php?page=typesofbees.php. Läst 2010-05-26.
- ^ Michener, Charles D. (2000). The Bees of the World. Baltimore, USA: John Hopkins University Press. Sid. 806-807. ISBN 0-8018-6133-0
- ^ Dr. Hermann Pechhacker (2004-03-06). ”Den globala handeln med bin och dess följder”. Föreningen NordBi. http://www.nordbi.org/nba2003-2/pi01.htm. Läst 2010-05-27.
- ^ Björn Fjæstad (2006). ”Honungsbin kokar rovgeting”. Forskning och Framsteg 2/2006. sid. s. 14-17. http://www.fof.se/tidning/2006/2/honungsbin-kokar-rovgeting. Läst 2010-05-26.
- ^ Ken Tan (maj 2008). ”Predator-prey coevolution: differential behavioural reactions of Apis cerana and A. mellifera to a predatory wasp, Vespa velutina” (PDF 22 kB). Science Council of Asia. http://www.scj.go.jp/en/sca/pdf/8th/b5.pdf. Läst 2010-05-26. (Föredrag hållet på SCA:s 8:e kongress av prof. Ken Tan)
- ^ ”Map of Apis cerana” (på engelska). American Museum of Natural History. http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Apis+cerana. Läst 2010-05-26.
- ^ Rune Hedberg (2012-10-19). ”Apini, verkliga honungsbin”. Alingsåstraktens Biodlareförening. http://kupan.se/?page_id=49. Läst 2012-10-23.
