Österhaninge kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°7′38″N 18°10′12″Ö / 59.12722°N 18.17000°Ö / 59.12722; 18.17000
Österhaninge kyrka
(Sankta Gertruds kyrka)
Kyrka
Österhaninge kyrka i maj 2011
Österhaninge kyrka i maj 2011
Land  Sverige
Län Stockholms län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Stockholms stift
Församling Österhaninge församling
Plats Österhaninge
 - koordinater 59°7′38″N 18°10′12″Ö / 59.12722°N 18.17000°Ö / 59.12722; 18.17000
Invigd 1320-tal
Bebyggelseregistret 21300000004361
Webbplats: Österhaninge kyrka

Österhaninge kyrka eller Sankta Gertruds kyrka tillhör Österhaninge församling och Södertörns kontrakt i Stockholms stift. Kyrkan är belägen i Haninge kommun och Stockholms län i Södermanland.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Österhaninge kyrka är huvudsakligen uppförd under medeltiden, med smärre tillägg under senare tid. Planen består av ett rektangulärt långhus med fullbrett, rakslutet korparti, västtorn, sakristia i norr, vapenhus i söder samt ett polygonalt gravkor i öster. Ingång i väster och i söder genom vapenhuset. Långhusets murar härstammar från 1320-talet, liksom vissa partier av korets och sakristians östmur som återstår av det ursprungliga smalare koret och sakristian (grävningsundersökning gjordes vid restaureringen 1972).

Under 1400-talets andra hälft vidgades koret till långhusets bredd, nuvarande sakristia samt vapenhuset tillkom och långhuset fick sina tre stjärnvalv. Vid samma tid revs också den mur som avdelat kyrkans västparti; ett utrymme som sannolikt använts för Tyska Ordens behov. Tornet, vars murar står innanför långhuset, byggdes på 1500-talet. År 1663 tillbyggdes ett gravkor för amiralen Claes Bielkenstierna av Vendelsö och Årsta.

Slutligen 1880 tillfogades ett bårhus på sakristians nordsida, nu inrett som småkyrka. De olika byggnadskropparna skiljer sig distinkt från varandra i exteriören. Långhuset och tornet har oputsade gråstensfasader; långhuset fick sina stora rundbågiga fönsteröppningar under 1800-talet. Tornets smala spira från 1587 är klädd med träspån, liksom långhusets sadeltak som är valmat i öster. Sakristian, med tillbyggnad, och vapenhuset har vitputsade fasader och sadeltak; intressant är vapenhusets gavelröste med öppning för talarstol samt del av ett gotiskt fönster. Det Bielkenstiernska gravkoret, i renässansstil, bryter av med sina röda tegelfasader, hörnkedjor och karnissvängda huv med lanternin.

Till formen är kyrkan en enskeppig salkyrka, med fullbrett korparti, rak altarvägg. Altare och gravkor i öster, sakristia i norr och torn i väster.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Varje byggnadsperiod har lämnat sitt bidrag till kyrkorummets utformning. De medeltida valven dekormålades vid en restaurering 1889, och målningen förnyades, enligt samma mönster, vid arkitekten Jörgen Fåks restaurering 19721973. Bänkinredning, altaranordning samt västpartiets inredning härrör också från 19721973, då även sakristian återfick sina medeltida fönsteröppningar. En dubbeltrappa leder upp till det Bielkenstiernska gravkoret som avskiljs genom ett smäckert, geometriskt utformat järngaller. I fonden utgör det Bielkenstiernska gravmonumentet ett dominerande inslag; den pampiga skulpturgruppen, utförd av den holländske mästaren Nicolaes Millich och insatt 1683, är ett högklassigt barockarbete. Predikstolen, dekorerad med kolonnetter, är från 1623. Dopfunten av gotländsk kalksten är från 1200-talet.

Altartavlan[redigera | redigera wikitext]

Altartavlan tillfördes kyrkan 1973 efter en omfattande renovering av kyrkan under åren 1972 och 1973 efter arkitekt Jörgen Fåks ritningar. Det var textilkonstnären Anna Lisa Odelqvist-Kruse, verkställande direktör och konstnärlig ledare för textilateljén Libraria, som fick uppdraget att komponera denna altartavla.

Altartavlan har som centralt motiv Kristi uppståndelse. På ett grundstoff av naturfärgat linnetyg framträder bilden av ett kors med visionen av den uppståndne Mästaren. Han är framställd som en triumferande segerherre med krona på huvudet och klädd i gyllene skrud, utförd i applikation av gyllene skinn och broderi i guldtråd i varierande grovlekar och nyanser. Ett stort antal människor, åskådliggjorda av konturtecknade huvuden tätt tillsammans, bevittnar undret. En mandorla i röda färgvalörer omger bildframställningen. Scener ur Gamla och Nya testamentet omger det centrala motivet och täcker den helbroderade altartavlan. På guldtyg i kvadratiska rutor i övre vänstra hörnet återfinns i guld- och silverbroderi bilderna av törnekronan, starkt stiliserad, heliga tre konungar och den himmelska staden och däremellan en bild, utförd i guld- och linbroderi, av den gammaltestamentliga berättelsen om profeten Jona i valfiskens buk. Teckningen visar, att han kastas upp ur den stora fiskens gap. Jonas gestalt är omgiven av en gloria i guld. Episoden om profeten Jona i Gamla testamentet förebådar händelserna i Nya testamentet. Liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, skall också "Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte". Jonamotivet anknyter till altartavlans idéinnehåll om Jesu uppståndelse och tron på ett evigt liv. På motsatt sida, likaledes i rutor, visas vindruvsklasar i broderi och tecknet för gudomen, ett strålornament i guld inskriven i en cirkel.

I rektangulära fält i altartavlans övre del berättar bilderna om Jesu liv med lärjungarna, bland annat på Genesarets sjö. Kristi monogram och tecknade fiskar, sinnebilder för Kristus, återfinns här liksom tecknet för treenigheten, den liksidiga triangeln, utförd i applicerat silverskinn. Hela textilen är som en fixeringsbild, där man kan hitta tecken, som anspelar på berättelser ur Gamla och Nya testamentet. Det helbroderade konstverket glöder av guld, silver och lin, i röda och blå färgvalörer, svart, grått och vitt. Altartavlan, som har höjden 85 cm och bredden 330 cm, är i Österhaninge kyrka uppspänd på en kraftig träram över altaret och mot bakgrund av ett effektfullt konstsmide i järn. Broderierna är utförda av Inga-Lisa Nordsten och Barbro Hillerstig.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans triumfkrucifix från 1200-talet finns i Statens historiska museum. Av medeltida träskulpturer finns bevarat en madonnabild från omkring 1300 samt en apostlabild från 1400-talets andra fjärdedel. Den vid kyrkan liggande kyrkogården är inhägnad av en kallmur.

Kyrkans torn är något skruvat (skevt) och legenden säger att den ansvarige byggmästaren blev så förtvivlad att han hängde sig i tornet.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Artikeln bygger på Riksantikvarieämbetets kyrkobeskrivning, skriven av A Hållén
  • Uppgifterna om altartavlan i Österhaninge kyrka är lämnade av Fil.dr. Ulla Mo, vars doktorsavhandling har titeln I Helig Skrud. En studie över Anna-Lisa Odelqvist-Kruses sakrala textilkonst.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Redlius, G: Österhaninge kyrka. Sörmländska kyrkor 49. 1989

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]