Österrike-Ungern
- Uppslagsordet Dubbelmonarkin leder hit. För unionen mellan Sverige och Norge, som ibland också kallas Dubbelmonarkin, se Svensk-norska unionen.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Österrike-Ungern (tyska: Österreich-Ungarn; ungerska: Osztrák-Magyar Monarchia), officiellt De i riksrådet företrädda kungarikena och länderna och den heliga ungerska Stefanskronans länder (tyska: Die im Reichsrat vertretenen Königreiche und Länder und die Länder der heiligen ungarischen Stephanskrone; ungerska: A birodalmi tanácsban képviselt királyságok és országok és a magyar Szent Korona országai) även kallat bland annat dubbelmonarkin och Donaumonarkin, är benämningen på den stat som bestod av kejsardömet Österrike och kungariket Ungern, vilka var förenade i en personalunion under åren 1867–1918. Österrike-Ungern bildades den 8 juni 1867 genom det österrikisk-ungerska förlikningsavtalet då kejsardömet Österrike ombildades till realunionen Österrike-Ungern. Genom denna förändring jämställdes ungersk etnicitet med den tyska samtidigt som Budapest fick huvudstadsstatus vid sidan av Wien, men detta betydde ingenting för de slaviska folken i riket.
Österrike-Ungern bestod av två rikshälfter, av vilka den så kallade cisleithanska delen (det vill säga den på denna sidan, från Wien räknat, om floden Leitha belägna delen av monarkin), det österrikiska området, omfattade de i österrikiska riksrådet representerade länderna och den så kallade transleithanska, kungariket Ungern i vidsträckt mening, ungerska statsområdet, omfattade den ungerska kronans länder. Under gemensam förvaltning stod de 1908 med monarkin införlivade provinserna Bosnien och Hercegovina.
Till Cisleithanien (kejsardömet Österrike) hörde ärkehertigdömet Österrike (delat i kronländerna Övre och Nedre Österrike), hertigdömena Salzburg, Steiermark, Kärnten och Krain, Österrikiska kustlandet (innefattande markgrevskapet Istrien, furstgrevskapet Görz och Gradiska samt staden Trieste), furstgrevskapet Tyrolen med Vorarlberg, kungariket Böhmen, markgrevskapet Mähren, hertigdömet Schlesien, kungariket Galizien och Lodomerien med storhertigdömet Kraków (Krakau), hertigdömet Bukovina och kungariket Dalmatien. Transleithanien (den ungerska kronans land) utgjordes av kungariket Ungern (vilket inkluderade nuvarande Slovakien och Burgenland) med Siebenbürgen (Transsylvanien), staden Fiume med område samt kungariket Kroatien och Slavonien.
Bosnien och Hercegovina var från 1908 ett gemensamt område, ett så kallat kondominat, för Österrike-Ungern. Den cisleithanska riksdelen omfattade 300 007 km² med 29 193 299 invånare (1913) och den transleithanska 325 411 km² med 21 480 829 invånare (1915). Bosnien-Hercegovina omfattade 51 199 km² med 1 931 802 invånare (1910).
Innehåll |
[redigera] Historia
-
Se även Österrikes historia och Ungerns historia.
Österrikisk-ungerska monarkin, Österrike-Ungern, var den officiella benämning, som enligt kejserlig handskrivelse av 14 november 1868 tillades förutvarande kejsardömet Österrike, det vill säga samtliga under kejsaren av Österrike och kungen av Ungerns spira förenade länder. Genom första världskrigets resultat och särskilt en rad revolutioner i skilda landsdelar sprängdes i oktober-november 1918 denna statsbildning. Av riket uppstod staterna Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien, utöver att stora delar även tillföll det nybildade Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (Jugoslavien), det återupprättade Polen respektive Rumänien.
[redigera] Statsskick
Vardera rikshälften hade sina grundlagar, men genom uppgörelsen (Ausgleich) 1867 hade stadgats, i båda rikshälfterna med grundlags helgd, att vissa ärenden skulle för dem vara gemensamma, nämligen
- utrikesärenden jämte utrikes diplomatisk och konsulär representation
- armé och marin (dock ej värnpliktslagarna och till följd av dem nödiga utgifter)
- finansväsendet i vad som rörde gemensamma utgifter.
Gemensamt förvaltades enligt tid efter annan träffade avtal (Ausgleiche) en mängd kommersiella angelägenheter, särskilt tullagstiftningen och lagstiftningen om en del indirekta skatter, myntväsen, bägge rikshälfterna berörande järnvägar m.m. Inom ungerska riksdelen ägde Kroatien-Slavonien autonomi rörande inre förvaltning, rättsväsen, kultur- och undervisningsväsen.
De båda riksdelarnas folkrepresentationer - österrikiska riksrådet (ty. der Reichsrat, omfattande två kammare, das Herrenhaus och das Haus der Abgeordneten) och ungerska riksdagen - utövade sin lagstiftningsrätt i gemensamma frågor genom särskilda utskott, delegationerna. För gemensamma ärendens förvaltning fanns i Wien tre gemensamma ministerier: ministeriet för kejserliga huset och utrikes ärenden, rikskrigsministeriet och riksfinansministeriet, av vilka det sistnämnda även hade högsta ledningen av förvaltningen av Bosnien och Hercegovina. Kontroll över de gemensamma ministeriernas kassa utövades av en gemensam kontrollbyrå (oberster Rechnungshof i Wien).
[redigera] Geografi
[redigera] Riksdelar och länder
 |
||||||||||
|
||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
[redigera] Dagens politiska karta
Enligt dagens politiska karta har hela eller delar av följande idag självständiga länder under större delen eller någon del av sin historia varit en del av Österrike-Ungern.
- Bosnien och Hercegovina
- Italien
- Kroatien
- Polen
- Rumänien
- Ukraina
- Ungern
- Serbien
- Slovakien
- Slovenien
- Tjeckien
- Österrike
Enligt dagens politiska karta har följande områden/landsdelar under större delen eller någon del av sin historia varit en del av Österrike-Ungern.
- Bukovina
- Galizien
- Kotorbukten
- Sydtyrolen
- Transsylvanien
- Trieste och mindre områden i östligaste Italien.
- Vojvodina
[redigera] Försvarsväsen
- Huvudartikel: Österrike-Ungerns krigsmakt
Österrike-Ungerns krigsmakt, die Bewaffnete Macht, bestod av dubbelmonarkins armé, k.u.k. Armee, och flotta, k.u.k. Kriegsmarine, samt den österrikiska riksdelens armé, k.k. Landwehr, och den ungerska riksdelens armé, Magyar Királyi Honvédség (k.u. Landwehr). Lantvärnen var inte en reservstyrka med mobiliserbara kaderförband, utan en armé med stående reguljära förband.
Allmän värnplikt infördes 1866. Vapenföra män var värnpliktiga från och med det nittonde till och med det fyrtioandra levnadsåret. De tilldelades antingen armén, lantvärnet eller ersättningsreserven. De som tilldelades armén hade att tjänstgöra tre år i aktiv tjänst. De som tilldelades lantvärnet gjorde en första tjänstgöring om ett år i Österrike eller två år i Ungern. Marinens värnpliktiga hade en första tjänstgöring om tre år.
Tyska var kommandospråk och tjänstespråk i armén, marinen och det österrikiska lantvärnet. Tyska var även kommandospråk i det ungerska lantvärnet, medan tjänstespråket var ungerska för det ungerska och kroatiska för det kroatiskt-slavonska lantvärnet.
Den österrikisk-ungerska marinen uppstod med dubbelmonarkin 1867, men dess anor som den österrikiska marinen går tillbaka till den sedan femtonhundratalet bestående Donauflottiljen och den sedan sjuttonhundratalet bestående Medelhavsflottan. Vid första världskrigets utbrott var den världens sjätte största flotta.
[redigera] Titulatur
Titulaturen för imperiets militär och myndigheter varierade beroende på om det representerade hela riket, endast den österrikiska eller den ungerska riksdelen.
- Det rörande hela riket benämndes kejserlig och kunglig (tyska kaiserlich und königlich, kuk)
- Det rörande den österrikiska riksdelen benämndes kejserlig kunglig (tyska kaiserlich königlich, kk)
- Det rörande den ungerska riksdelen benämndes kunglig ungersk (tyska königlich ungarisch, ku)
[redigera] Referenser
- Österrikisk-ungerska monarkien i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1922)
- Denna artikel eller detta avsnitt är helt eller delvis baserat på material från tyskspråkiga Wikipedia
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Österrike-Ungern.
