Östersjön

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Östersjö)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Östersjön (olika betydelser).
Koordinater: 55°45′N 12°45′Ö / 55.750°N 12.750°Ö / 55.750; 12.750
Östersjön
Baltiska havet
Baltiska sjön
bihav
BalticSea.A2004093.1120.250m.jpg
Länder  Danmark,  Sverige,  Finland,  Ryssland,  Estland,  Lettland,  Litauen,  Polen,  Tyskland
Städer Sankt Petersburg, Stockholm, Helsingfors, Kiel, Rostock, Stralsund, Gdansk, Riga, Szczecin, Gdynia, Kaliningrad, Tallinn
Floder Neva, Wisła, Oder, Daugava, Njemen, Norrström, Dalälven, Indalsälven, Ångermanälven, Ume älv, Lule älv, Torneälv, Kemi älv, Ule älv, Narva
Källa Neva (största tillflöde)
 - läge Sankt Petersburg, Ryssland
 - koordinater 59°57′50″N 30°13′20″Ö / 59.96389°N 30.22222°Ö / 59.96389; 30.22222
Mynning Öresund, Stora Bält och Lilla Bält
 - koordinater 55°45′N 12°45′Ö / 55.750°N 12.750°Ö / 55.750; 12.750
Djup 459 m
Volym 20 000 km³
Area 413 000 km²
Största öar Gotland, Öland, Ösel, Lolland, Fasta Åland, Dagö, Rügen, Bornholm, Kimitoön, Falster, Usedom, Wolin, Mön, Karlö, Moon, Fehmarn, Värmdö
Politisk karta över Östersjöområdet
Politisk karta över Östersjöområdet

Östersjön, även kallat Baltiska havet eller Baltiska sjön, är ett cirka 413 000 kvadratkilometer stort och upp till 459 meter djupt innanhav med bräckt vatten, beläget i norra Europa. Östersjön gränsar politiskt i väster till Danmark och Sverige, i öster till Finland, Ryssland, Estland, Lettland och Litauen, i söder till Polen och Tyskland.

Utfartsleder är genom Öresund, Lilla Bält och Stora Bält. Vid Åland avgränsas ett särskilt bäcken som kallas Bottenhavet. Vid Umeå finns ännu ett smalt ställe, Norra kvarken, som skiljer Bottenhavet från Bottenviken. Från den egentliga Östersjöns norra del sträcker sig åt öster Finska viken (mellan Finland och Estland) och Rigabukten.

Vid stränderna och i skärgårdarna är Östersjön på vintern täckt med is. Bottenviken är alltid helt isbelagd under delar av vintern, likaså de inre delarna av Finska viken. Bälten och Öresund är vissa år överfrusna med drivis och packis[1][2]. 1658 tågade Karl X Gustav med en svensk armé över Bälten.

I Östersjön finns flera stora öar som Gotland, Öland, Bornholm, Dagö, Ösel, Åland och Rügen.

Större floder som mynnar i Östersjön: Neva, Wisła, Oder, Daugava, Njemen, Dalälven, Torneälv, Kemi älv, Ule älv, Narva.

Större städer vid Östersjökusten: Sankt Petersburg, Stockholm, Helsingfors, Kiel, Rostock, Gdansk, Riga, Szczecin, Gdynia, Kaliningrad, Tallinn, Klaipėda (ibland räknas även Köpenhamn och Malmö).

De fiskarter som utgör de kvantitativt största fångsterna i Östersjön är skarpsill, strömming och torsk. Ekonomiskt står även laxfångsten för ett betydande värde.[3]

Geologisk utvecklingshistoria[redigera | redigera wikitext]

Östersjön liknar i viss mån en stor flodbädd, med sina två ”bifloder”, Finska viken och Bottniska viken. Geologiska undersökningar har gjorts på slam från den sena tertiärtiden i Nederländerna och i södra Nordsjön. Genom jämförelser med bergarterna i Östersjöområdet har dessa undersökningar indikerat att det fanns en flod i området före Pleistocen: Eridanos. Serien av nedisningar under pleistocen gröpte ur flodslätten till en havsbassäng. Vid tiden för den senaste mellanistiden, Eem-interglacialen, fanns en öppen förbindelse mellan Östersjön och Vita havet.

De avgörande faktorer som bestämde Östersjöns utveckling sedan den senaste istidens slut består i hur den fasta grundens påverkats av istäckets tyngd och den efterföljande isostatiska återjusteringen, det vill säga landhöjningen i kombination med de förbindelsekanaler som vattnet kunde finna till Nordsjön-Atlanten antingen genom sund i Danmark eller vad som nu är Sveriges stora insjöar plus förbindelsen via Ladoga-Onega till Vita havet och Norra ishavet.

När inlandsisen smälte bort från södra Sverige, för ungefär 11 000 år sen, var Östersjön ett hav med delvis helt andra konturer än i dag. Genom landets höjning avspärrades småningom utloppen, och Östersjön blev en sötvattensjö. Landet steg vid denna tid hastigt, beräkningar antyder att det tidvis kan ha handlat om mer än en meter i höjdled om året. När detta övergick till landsänkning i sydväst skapades utlopp vid Öresund och Stora Bält, vilka i början var både bredare och djupare än idag, varigenom Atlantens saltvatten fick bättre tillträde. Genom ny landhöjning blev avloppen åtsnörda, vilket ledde till vattnets alltjämt pågående långsamma utsötning. Kringliggande länders nivåförändringar pågår fortfarande med ett höjningsmaximum vid ångermanländska kusten, där landet stiger med ca 1 m på ett sekel.

Det fanns flera föregångare under årtusendena efter isen till det som vi idag kallar för Östersjön. Flera av sjöarna och haven har fått namn efter marina organismer (gärna snäckor och musslor), till exempel Littorina-snäckan, som utgör tydliga markörer på förändrad vattentemperatur och salthalt:

Östersjön före Östersjön
  • Eemhavet, 30 000 – 15 000 f.Kr.
  • Baltiska issjön, 10 600 – 8 300 f.Kr.
  • Yoldiahavet, 8 300 – 7500 f.Kr.
  • Ancylussjön, 7 500 – 6 000 f.Kr.
  • Mastogloiahavet, 6 000 – 5 500 f.Kr.
  • Litorinahavet, 5 500 – 2 000 f.Kr.
  • Limneahavet, 2 000 f.Kr. – nutid

Definitioner[redigera | redigera wikitext]

Batymetrisk kort, djupheter in [m]
Namn Områden som ingår
Östersjöområdet Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten, Egentliga Östersjön, Bälthavet, Öresund, Kattegatt.
Östersjön SNA[4]: Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten, Egentliga Östersjön.
SMHI[5]: Bottniska viken, Egentliga Östersjön.
Egentliga Östersjön SNA[4]: Norra Östersjön, Centrala Östersjön, Södra Östersjön, Gdanskbukten.
SMHI[5]: Södra Bälthavet, Arkonahavet, Bornholmshavet, Östra Gotlandshavet, Norra Gotlandshavet, Västra Gotlandshavet, Rigabukten, Finska viken
Bottniska viken SNA[4]: Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav, Skärgårdshavet.
SMHI[5]: Bottenviken, Bottenhavet.
Bottenviken Området norr om Norra Kvarken.
Bälthavet Mecklenburgbukten, Kielbukten, Lilla och Stora Bält (danska sunden).
Öresund Öresund
Kattegatt Kattegatt

Historia[redigera | redigera wikitext]

Romarna kallade Östersjön Mare Suebicum eller Mare Sarmaticum. Vikingarna färdades över sjön under vikingatiden. Sedan tog Hansan över under Medeltiden. Danmark och Tyska orden var viktiga östersjömakter fram till den svenska stormaktstiden, då Sverige tog över som regionens ledande stat. Under Krimkriget 1854-1856 förde Frankrike och Storbritannien fram sina krigsflottor på Östersjön, då de angrep Sveaborg i konflikten med Ryssland. Under 1871 enades Tyskland, vilket gjorde stora delar av Östersjöns södra kust tysk. Delar av första världskriget till sjöss utspelades i Östersjön. 1920 återförenades Polen med Östersjökusten. Under andra världskriget blev Östersjöregionen återigen föremål för konflikt, då Tyskland och det dåvarande Sovjetunionen ockuperade Polen och de baltiska staterna. Världens största fartygskatastrof inträffade den 30 januari 1945, då fartyget Wilhelm Gustloff torpederades utanför Stolpmündebankarna i södra Östersjön och tog drygt 9000 med sig i djupet. Under det kalla kriget låg Östersjön i gränslandet mellan öst och väst. Åren 1969-1988 grälade Sverige och Sovjetunionen om gränsdragningen till havs i Östersjön. Under 1980-talet och 1990-talet fick miljöförstöringen i Östersjön stor uppmärksamhet. 1992 bildades Östersjörådet. En annan uppmärksammad händelse på Östersjön var då båten M/S Estonia förliste på Östersjön i svår storm, och 852 ombordvarande omkom. Sedan den 1 maj 2004 ingår hela Östersjöns kust i EU-medlemsländer, med undantag av Sankt Petersburg och Kaliningrad.

Östersjöns namn på andra språk[redigera | redigera wikitext]

På germanska språk (förutom engelska) heter havet Östersjön, exempelvis danska (Østersøen), holländska (Oostzee), tyska (Ostsee), isländska/färöiska (Eystrasalt) och norska (Østersjøen).

I finskan används termen Österhavet (Itämeri) på grund av Finlands långa gemensamma historia med Sverige. I Estland heter havet dock Västerhavet (Läänemeri).

På engelska används benämningen Baltiska havet (Baltic Sea), och likaså på de flesta andra språk exempelvis lettiska (Baltijas jūra), litauiska (Baltijos jūra), latin (Mare Balticum), franska (Mer Baltique), italienska (Mare Baltico), portugisiska (Mar Báltico), spanska (Mar Báltico), polska (Morze Bałtyckie eller Bałtyk), kroatiska (Baltičko more), ryska (Baltijskoje More (Балтийское море)) och ungerska (Balti-tenger). I äldre tid har dock på många språk, bland annat ryska, namn använts som motsvarar det tyska Ostsee.

Östersjöns ekosystem[redigera | redigera wikitext]

Östersjön är ett havsekosystem som likt många andra är starkt påverkat av människan, bland annat genom jordbruket och fisket. Några problem som uppmärksammats särskilt under senare decennier är övergödning, överfiske och miljögifter. Det är samtidigt ett grunt och bräckt hav med låg vattenomsättning och ett fåtal arter, vilket gör det till ett särskilt känsligt och bräckligt ekosystem. Beräkningar[vilka?] visar att det tar omkring 25 år för vattnet i Östersjön att ersättas med nytt, och de föroreningar som drabbar havet ligger därför kvar under lång tid.

Övergödning[redigera | redigera wikitext]

Algblomning i Östersjön den 3 juli 2001.

Östersjön har under senare delen av 1900-talet drabbats av en måttlig övergödning genom tillförsel av näringsämnen. I Egentliga Östersjön har siktdjupet minskat från cirka 10 meter år 1914-1939, till 7 meter under perioden 19691991.[6] Huruvida det är fosfor, kväve eller båda dessa näringsämnen som långsiktigt styr algtillväxten i olika delar av Östersjön råder det delade meningar om.[7] När näringsämnen tillförs ökar algtillväxten, vid vissa förhållanden som algblomning, varefter dött organiskt material faller till botten. Där förbrukas syrgasen av nedbrytare, och hypoxi (syrgasbrist) uppstår. I den syrefattiga miljön frisläpps tidigare bundet fosfor från sedimentet vilket förvärrar algblomningarna. Dessutom ligger vattnet i Östersjön i två skikt med lite blandning. Överst ligger vatten med låg salthalt och under detta ligger ett saltare vattenlager. Gränsskiktet mellan sötare och saltare vatten vid cirka 75 meters djup kallas haloklin. Sedan början av 1980-talet har stora inflöden av syrerikt saltvatten från Kattegatt skett mer sällan än tidigare, vilket har bidragit till problemen med bristande cirkulation och syresättning av bottenvattnet. Även utbyggnaden av Vattenkraften bidrar till sämre syresättning på grund av att stillastående vatten har ökat i Sverige under hela 1900-talet och det medför sämre syrehalt i Sveriges avrinningsområden och därmed i havsområdet.[källa behövs] Östersjön är således drabbat av syrebrist både till följd av övergödning samt minskat vatteninflöde genom Öresund, bälten samt från alla avrinningsområden som finns runt de baltiska länderna.

Plankton, skarpsill och torsk[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt är det temperatur och salthalt som varit bestämmande för planktonsammansättningen, vilken i sin tur påverkar fiskar och andra större arter. Detta har dock förändrats sedan 1990-talet genom ökningen av skarpsill, som lever av plankton. En anledningen till att skarpsill har ökat så kraftigt är enligt forskare att torskfisket har minskat mängden torsk, vilket är en toppredator och normalt håller nere bestånden av skarpsill.[8]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ MERI, rapport 27. [1]
  2. ^ Finnish Institute of Marine Researchs hemsida [2]
  3. ^ Claes Bernes (2011) Biologisk mångfald i Sverige. Monitor 22, Naturvårdsverket. ISBN 978-91-620-1290-8. ISSN 1100-231X.
  4. ^ [a b c] http://www.sna.se/temabok/tb_havkust.html SNA, Sveriges Nationalatlas: Hav och kust
  5. ^ [a b c] http://www.smhi.se SMHI (dokumenten Djupdata för havsområden resp. Havsområden och avrinningsområden)
  6. ^ Sandén, P. och Håkansson, B., 1996. Limnology and Oceanography, 41: 346-351.[3]
  7. ^ Boesch, D., m. fl., 2006. Eutrophication of Swedish Seas. Naturvårdsverkets rapport 5509. [4]
  8. ^ Fiskeriverket (läst 18 november 2011)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Östersjön, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Östersjön.