Östgötska

Östgötska -
Talas i	Sverige
Region	Östergötland, nordöstra Småland
Antal talare	okänt
Klassificering	indoeuropeiskt  germanskt   svenska    sveamål    mellansvenska mål     östgötska

Östgötska är samnlingsnamnet på de traditionella språkvarianter som historiskt talas i Östergötland, samt namnet på den rikssvenska regiolekt som idag talas i landskapet. De lokala dialekterna har traditionellt varit det dominerande språket hos majoriteten av befolkningen, men sedan mitten av 1800-talet har vardagsspråket gradvis ersatts av rikssvenska.

Klassificering och särdrag

Den absoluta merparten av de östgötska folkmålen hör till de mellansvenska målen, men t.ex. ydremålet måste snarare anses vara götamål. Dialektgeografiskt är Östergötland en mötesplats där svea- och götamålen går samman, vilket kan ses på det stora antalet isoglosser som skär genom landskapet.

Landskapet delas vanligtvis upp i 3 målzoner, beroende på huruvida finala /a/ har bevarats (s.k. a-mål) eller utvecklats till antingen /ɛ/ (ä-mål) eller /ə/ (e-mål). A-mål används i två områden i sydväst (ungefär motsvarande Ödeshögs och Ydre kommuner), ä-mål förekommer i ett västligt område ungefär motsvarande Vadstena, Motala, Mjölby och Boxholms kommuner, samt en liten strimma längsmed gränsen mot Södermanland. E-mål täcker övriga delar av landskapet.

Isoglosserna i Östergötland går normalt sett i östlig-västlig eller sydöstlig-nordvästlig riktning, med götaformer i syd/sydväst och sveaformer i norr/nordöst. Några exempel:

• /t/ i sing. best. neutrum; huse i nordöst, huset i övriga landskapet.
• Bevarad preteritumändelse; kastæde i sydväst, kastæ i övriga landskapet.
• Sänkning av betonat kort /i/; fesk i sydväst, fisk i övriga landskapet.
• Bevarat /r/ i plur. obest. maskulinum; hästæ i söder, hästær i norr.

(<æ> står här för antingen /a/, /ɛ/, /ə/ beroende på målområde.)

Fonologi

Vokaler

	Främre		Central		Bakre
	Orundad	Rundad	Orundad	Rundad	Rundad
Sluten	i iː	y yː		ʉː	u uː
Halvsluten	e eː		ə	ɵ	oː
Halvöppen	ɛ ɛː	œ œː		ɞ ɞː	ɔ
Open	a				ɒː

Som regel kommer alla vokaler i par, med längd som betydelseskiljande element. [ə] är endast allofoniskt och förekommer inte i betonad ställning.

Vissa talare diftongiserar /iː yː ʉː uː/ till [eɪ̯ øʏ̯ øʊ̯ oʊ̯].

Konsonanter

	Labial	Labiodental	Dental	Alveolar	Alveolopalatal	Palatal	Velar	Glottal
Nasaler	m		n				ŋ
Klusiler	p b		t d				k g
Frikativor		f v	s		ɕ		x	h
Approximanter				l1		j
Tremulanter				r2

1. /l/ har två huvudallofoner: [l] och [ɽ] (ofta kallat tunt och tjockt l). Den förra används när /l/ är initialt eller långt, samt i lånord. Den senare används i regel efter vokaler. Ex: föl /fœːl/ [fœːɽ], föll /fœlː/ [fœlː].
2. /r/ har också två huvudallofoner: [r] och [ʀ]. Den senare används initialt, när ljudet är långt, samt ofta initialt i betonade stavelser. Ex: bro /bruː/ [bruː], ro /ruː/ [ʀuː].

När [ɽ] eller [r] följs av en dental konsonant assimileras dessa till postalveolarer (transkriberade som retroflexer för enkelhetens skull). Ex: gul /gʉːl/ [gʉːɽ], gult /gʉːlt/ [gʉːʈ].

Vissa talare labialiserar [ʀ] och hos vissa talare har allofonen helt gått över till ett [w]. Den senare företeelsen är ofta vanligt förekommande när östgötska ska "imiteras".

Grammatik

Substantiv

Östgötskan har bevarat fornnordiskans tre genus - maskulinum, femininum och neutrum. Endast två kasus, nominativ och genitiv, förekommer. Gentiven formas konsekvent med ett enkelt -s.

Maskulinum
Singular	Plural
Obestämd
enn häst	hästæ(r)
Bestämd
hästen	hästa

Femininum
Singular	Plural
Obestämd
e sak	saker
Bestämd
saka	sakera

Maskulinum
Singular	Plural
Obestämd
ett hus	huse(t)
Bestämd
hus	husa

Pronomen

Personliga pronomen
	Nominativ	Oblik	Genitiv
Singular
1	ja, jä	mäj, mä	minn m, mi f, mitt n, minnæ pl
2	du	däj, dä	dinn m, di f, ditt n, dinnæ pl
3m	hann, -ann	hann, honom, -(e)n	hans, hanses
3f	ho, -o	henne, henni, -na	henna, hennes
3n	dä	dä, -(ä)t	däss
3refl	-	säj, sä	sinn m, si f, sitt n, sinnæ pl
Plural
1	vi	ôss	vår mf, vårt n, våræ pl
2	I	er	er mf, ert n, eræ pl
3	di	dôm	deræs

Östgötsk rikssvenska

Östgötsk rikssvenska är den regiolekt av rikssvenska som talas i Östergötland. Den kännetecknas framför allt av:

• Götisk ordaccent
• Viss regional vokabulär, t.ex. katig 'uppkäftig'.
• ö uttalas alltid halvöppet.

Mer utpräglad östgötsk rikssvenska kan även ha:

• Diftongering av långa höga vokaler.
• Bevarat [ɽ] och [ʀ].

Externa länkar

• Lyssna till några av Östergötlands dialekter