Kurdistan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Östra Kurdistan)
För det självstyrande området i norra Irak, se Irakiska Kurdistan. För det självstyrande området i norra Syrien, se Rojava. För provinsen i Iran, se Kurdistan (Iran).
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-03)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Kurdistan
Oklart avgränsat område i staterna Turkiet, Iran, Irak och Syrien
Ej officiellt erkänt med undantag för den del som är en autonom
republik i norra Irak
Flagga
Folkmängd 35 000 000 (2016)(upp till 35 miljoner kurder)[1]
Grundad Det har funnits två kurdiska stater under 1900-talet, Araratrepubliken 1927 - 1930 och Mahabadrepubliken som bestod under några månader 1946 med sovjetiskt stöd.
Tidszon Varierar beroende på land (UTC +2/+3:30)
Geonames 126585
Området med kurdisk befolkning.
Området med kurdisk befolkning.
Området med kurdisk befolkning.

Kurdistan ("kurdernas land", ändelsen -istan härstammar från medelpersiskans platssuffix -stān)[2] är ett statsövergripande område i sydvästra Asien. Hela området (med omstridd utbredning) består av områden i norra Irak (som har ett långtgående självbestämmande), sydöstra Turkiet, nordvästra Iran, nordöstra Syrien och sydvästra Armenien. Området bebos till överväldigande del av en kurdisk befolkning[3] som talar kurdiska.

Kurdistans fyra delar kallas på kurdiska för Bakur (norr, Turkiet), Bashur (söder, Irak), Rojhalat (öster, Iran) och Rojava (väster, Syrien). Trots kurdernas mångåriga kamp för en egen nation har Kurdistan aldrig erkänts som en suverän stat.[3] Vissa kurdiska organisationer, som etniskt företräder den största folkgruppen i respektive område, har under många år fört en kamp med politiska och/eller militära medel för att få utökade rättigheter inom respektive stat, vinna kurdisk autonomi eller för att skapa en kurdisk stat.[4][5] Kurdistan är ingen nationalstat, är inte erkänt och har inga landgränser, förutom i den södra delen. Kurderna kan däremot i viss mån kallas en nation, eftersom de har ett språk samt en gemensam historia och kultur.

Bland andra etniska grupper i området, med vissa anspråk på autonomi eller självständighet, finns assyrier, azerer, och turkmener. Dessa gruppers intressen befinner sig i många fall i olöslig territoriell konflikt. Turkiet har ofta med hårda metoder bekämpat alla försök till kurdisk självständighet också genom ett konstitutionellt förbud mot att använda det kurdiska språket. Det finns ett starkt motstånd inom Iran, Irak, Turkiet och Syrien mot att tillerkänna kurderna de fri- och rättigheter som de kräver. Flera kurdiska journalister, författare och verksamma politiker har gripits av bland andra irakisk, iransk, syrisk och turkisk polis och därefter fängslats, torterats och avrättats.

I vissa kurdiska städer kan urbana bosättningar dateras tillbaka till förhistorisk tid, särskilt Piranshahr[6][7] med 8000 års urban bosättning och Erbil med 6000 års bosättning.[8]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Norra Kurdistan i Turkiet[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Turkiska Kurdistan

Det bor 22 miljoner kurder i Turkiet, vilket utgör 25-30 procent av Turkiets befolkning. De bor främst i de sydöstra delarna av Turkiet som utgör norra Kurdistan. Men de har även flyttat till exempelvis Istanbul, Alanya och Antalya där turismen ger arbetstillfällen. Också i Konya-området finns en betydande kurdisk befolkning, dit de tvingades för omkring 200 år i ett statligt försök att turkifiera dem. Emellertid har de lyckats bevara sitt språk och många turkar har anammat kurdernas kultur och språk.[källa behövs]

Nordöstra Kurdistan i Armenien[redigera | redigera wikitext]

En mycket liten del av Kurdistan finns väster om Jerevan.[9][10]

Södra Kurdistan i Irak[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Irakiska Kurdistan

Kurderna i Irak bor främst i norra Irak, vilket utgör södra Kurdistan. De är en femtedel av befolkningen, omkring sju miljoner. Efter Gulfkrigets slut 1991, fick den irakiska regionen Kurdistan beskydd av FN samt av USA och dess allierade. I skydd av flygförbudszonen över norra Irak fann kurder det utrymme som krävdes för att skapa en viss autonomi.

Östra Kurdistan i Iran[redigera | redigera wikitext]

En typisk bergsby i Hawraman i Kurdistan

De etniska kurderna utgör i Iran omkring 6-8 procent (ca 8 miljoner) av befolkningen och är koncentrerade främst till provinserna Kurdistan och Västazarbaijan och huvudstaden Teheran. Kurderna är språkligt och etniskt sett besläktade med andra iranska folk, såsom perser och lurer. Kurdiska invånarna i Kermanshah är shiamuslimer.

I Iran är kurdiska ett tillåtet kulturspråk och musik på kurdiska sänds i Irans statliga tv- och radiokanaler. Kurdiska barn har rätt till kurdiska som hemspråk i grundskolan i områden där språket är majoritetsspråk.[11] Kurdiska språket och kurdisk realia sedan 2015 kunnat undervisas även på iranska universitet, inklusive Kordestan-universitetet i Sanandaj.[12] Kurderna i Iran har fulla friheter att klä sig i sin traditionella klädedräkt. Det finns ett rikt kurdiskt kulturliv i iranska städer som Sanandaj.

Västra Kurdistan i Syrien[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Rojava

De etniska kurderna i Syrien är främst bosatta i al-Hasakah-provinsen, vilket utgör västra Kurdistan. De viktigaste städerna i regionen är Qamişlo och Hesîçe. Man uppskattar att cirka 10-12 procent (2,5-3 miljoner) av Syriens befolkning är etniska kurder. I mars 2004 uppstod blodiga sammandrabbningar vid en fotbollsmatch mellan det kurdiska hemmalaget och det arabnationalistiska laget Dayr al-Zur i Qamişlo.[13] Efter denna händelse uppstod flera upplopp där ytterligare minst 30 personer dödades och många fängslades.[14]

Städer[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas några av de största städerna i Kurdistan.

Turkiska Kurdistan
Iranska Kurdistan
Irakiska Kurdistan
Syriska Kurdistan (Rojava)

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Det kurdiska året delas enligt traditionen in efter väl definierade årstider.

Våren börjar 21 mars (i samband med newroz) och varar ända fram till 21 juni. Under våren är det fin natur med mycket grönska

Sommaren börjar 21 juni och varar fram till 21 september. Kurdistan har mycket varma somrar med torr natur som följd.

Hösten varar mellan 21 september och 21 december. De första sex veckorna av hösten är väldigt svala, och det är i de sista sex veckorna som det börjar bli fuktigt och kallt.

21 december till 21 mars är det vinter, och bland invånarna i Kurdistan är vintern känd för sin kyla. Regn och snöfall varar i mer än sex månader i de flesta nordliga områdena i Kurdistan, med stora variationer mellan höglandet och slätten.

Temperaturerna kan under årets lopp variera mellan –35 grader och +55 grader i de olika områdena.[källa behövs]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Kurdernas historia

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Indoeuropeiska stammar slog sig ner i Zagrosbergen under årtusendet före Kristus. Folkslagen kardaker, gutier, kyrtyer och meder är kända sedan omkring 2000 f. Kr. till 500 f. Kr.

Det tvistas om kurdernas etniska förfäder och bland annat görs anspråk på att de kan vara meder eller kardoucher. Den senare gruppen var ett bergsfolk som omnämns av Xenofon i sin Anabasis.[15] John W. Limbert, författare, iranist och statsvetare från Harvard University, skriver ”Trots att en del forskare avfärdat kurdernas påstående om att vara medernas ättlingar, stödjer lingvistiska och geografiska bevis deras påståenden”.

Ett historiskt bevis för påståendet är en armenisk skrift från 140 e.Kr., ett duplikat av en äldre skrift som innehåller kristna böner på sju språk och där ett av språken kallas ”Det mediska språket”. Den är skriven på det språk vi idag känner som den nordkurdiska dialekten kurmanji (ku. Kirmancî), och detta verk kan utgöra den äldsta bevarade kurdiska handlingen.

Vidare påstår orientalisten Vladimir Fedorovich Minorsky att den grundläggande samstämmigheten inom det kurdiska språket kan härledas från ett och samma språk, vilket förmodligen är medernas språk.

Ytterligare ett påstående kommer från Gernot Windfurh, fil. dr. emeritus i iranistik, som sade ”Majoriteten av de som idag talar kurdiska talade tidigare, med största sannolikhet, mediska”[16].

Emellertid är det viktigt att påpeka att sambandet mellan kurder och meder inte är någonting som är välförankrat i historisk data då moderna lingvistiska bevis har ifrågasatt den tidigare synen på att kurderna är medernas ättlingar[17][18]. Gernot Windfuhr, professor i iranska studier, hävdar att kurderna talar ett partiskt språk med ett mediskt substratum[19]. David Neil MacKenzie, en auktoritet i iranska språk, anser att mederna talade ett nordvästligt iranskt språk medan kurderna talar ett sydvästligt iranskt språk. Iranisten Martin van Bruinessen argumenterar däremot att kurderna ska se mederna som deras ättlingar. Han säger att det bevis saknas för att medge sådana förbindelser med bakgrund av den långa tidsperioden mellan medernas storhetstid och kurdernas framträdande.

Herodotos berättar om ett Stormedien. Medien var vid den tiden ännu delat i en mängd av varandra oberoende små furstendömen, i vilka härskarens makt var starkt inskränkt genom en mäktig aristokrati, således med samma slags författning. Deiokes (kurdiska: Diyako), en av dessa furstar (eller "domare"), skall enligt Herodotos ha lyckats förena hela Medien under sin spira, varefter han grundlade den nya huvudstaden Ekbatana dagens Hamadan). Det är dock mer troligt att mederna enades först under hans son Fraortes (kurdiska: Frortîş).

Fraortes gjorde motstånd mot de alltför påträngande assyriska riket, men blev besegrad och dödad av Assurbanipal (omkring 630 f.Kr.). Han efterträddes av sin son, den mäktige Kyaxares (kurdiska: Keyxûsrew). I början av sin regering hade denne fått bekämpa ett nytt anfall av skytiska stammar, vilka för en tid (Herodotos uppger hela 40 år) sägs ha gjort sig till herrar i landet. Genom flera segerrika fälttåg utvidgade han sedan betydligt sitt rikes område och lyckades slutligen i förbund med den kaldeiske kungen Nabopolassar i Babylon, besegra Assyrien och i grund förstöra dess huvudstad, Nineve (612 f.Kr.). Under honom nådde det mediska väldet sin största blomstring, och det sträckte sig då över nästan hela Iran, Elam, delar av Assyrien och Armenien.

Före den arabiska erövringen och islamiseringen bekände sig de flesta kurder till de monoteistiska religionerna zoroastrism eller jezidism. I Anatolien var däremot majoritetsbefolkningen länge kristen.

Runt 900-talet e.Kr. (cirka 300 år efter islams inträde i regionen) anammade de flesta kurder islam, idag majoritetsreligion i området. Till de mest framstående kurdiska muslimerna hör den ayyubiske regenten Saladin.[20]

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Kurdiska emiratet

Då Osmanska riket föll samman åren efter första världskriget upprättade Sheik Mehmud Berzinci med kurderna i norra Irak en halvt självständig stat. Detta utvecklades till ett emirat som varade mellan september 1922 och juli 1924.

Röda Kurdistan

Röda Kurdistan (Kurdistana sor; ryska: Kurdistanskij Ujezd) var en självstyrande politisk enhet som upprättades i nuvarande Azerbajdzjan av Lenin år 1923. Röda Kurdistan blev officiell den 7 juli 1923 enligt ett beslut från en sovjetisk specialkommitté och på mark som idag inte anses tillhöra Kurdistan.

Denna politiska enhet upplöstes till slut den 8 april 1929, bara för att 30 maj året därpå återupprättas. Staden Lachîn fungerade då som autonomins huvudstad, med fler distrikt än under perioden som autonom republik under 1920-talet. Denna gång existerade autonomin två och en halv månad, innan den återigen upplöstes den 23 juli 1930.

I Lachîn trycktes och publicerades tidningen Soviet Kurdistan 1931 för första gången.[21]

Araratrepubliken

Araratrepubliken (Eller Agirîrepubliken, Komara Agiriyê; det kurdiska namnet på Ararat är Agirî) var en självutropad kurdisk stat, utropad 1927 under pågående uppror runt omkring i norra Kurdistan i östra Turkiet. Frihetsupproret leddes av Ibrahime Agha, Ferzende beg och general Ihsan Nuri Pasha.

Araratrepubliken existerade i tre års tid, till den 17 september 1930. Då slogs det kurdiska upproret ner av 66 000 turkiska soldater och 100 flygplan ur det turkiska flygvapnet. Dessa fick hjälp av ryska och persiska soldater, varefter Araratrepubliken luckrades upp och häxjakten efter de ansvariga för republiken påbörjades.

Kurdistan-republiken

Kurdistan-republiken (mer känt som 'Mahabad-republiken', som förminskning av republikens storhet och betydelse, samt av namnet 'Kurdistan') är en benämning på en kurdisk statsbildning i den kurdiska delen av västra Iran. Den upprättades under en sovjetisk ockupation av Iran och med sovjetiskt militärt stöd 1946–1947 och bär namn efter staden Mahabad. Denna räknas som den andra halvt självständiga kurdiska staten på 1900-talet, efter Araratrepubliken; den nådde dock inget erkännande av det internationella samfundet.

Statens fall berodde på att Sovjetunionens ockupation av Iran upphörde. Utlovade vapenleveranser från Sovjetunionen uteblev efter påtryckningar från Förenta staterna och andra västmakter. Till ytan var republiken 37 437 km², vilket kan jämföras med Kiruna kommun som med sina 20 715 km² utgör Sveriges största kommun.

Då Mahabadrepubliken föll flydde republikens general Mustafa Barzani, som kommit från irakiska Kurdistan, och alla hans kumpaner till dåvarande Sovjetunionen. Qazi Mohammed tillfångatogs och avrättades för landsförräderi den 30 mars 1947.

Sedan 1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Kurdernas situation i Irak[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1982 och 1988 utfördes Operation Anfal (baserad på Anfal-suran i Koranen), beordrad av Saddam Hussein och ledd av hans kusin Ali Hassan al-Majid. Operationen genomfördes som ett försök att en gång för alla utrota den kurdiska befolkningen i Irak. Dock utsattes även kurder på den iranska sidan gränsen av attackerna.

Under denna period utrotades över 182 000 människor, varav många massgravar hittas än idag. Över 4 000 städer och byar jämnades med marken. Utöver de tortyrfängelsen som fanns i arabiska Irak, hade man liknande i den kurdiska norra delen av landet. Mest känd av alla är 'Amna Sûreke', där politiska fångar, familjer och anhöriga till 'separatister och motståndare till staten' samt diverse aktivister i motståndsrörelsen blev fängslade och torterade.

Den mest ökända episoden under Operation Anfal skedde den 16 mars 1988, då Irak bombade staden Halabja med diverse kemiska bomber, inklusive senapsgas och nervgas. Minst 5 000 personer dog (exklusive boskapsdjur och vilda djur), främst kvinnor och barn, men enligt överlevare tros siffran vara mycket högre än så. Än idag lider tusentals av sina skador, psykiska som fysiska, och svåra sjukdomar såsom cancer är vanligt förekommande i regionen.

Kurderna i Irak reste sig efter Kuwaitkriget och förklarade sig självständiga. När Saddam Husseins regim i Irak anföll tvingades nära två och en halv miljoner kurder på flykt. De flesta flydde till Iran och Turkiet som i någon mån bistod kurderna. Omfattningen av denna massflykt, tillsammans med oron för dess destabiliserade verkan på hela Mellanöstern, förmådde FN och en rad andra internationella aktörer att uppfatta situationen som ett hot mot internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet antog därmed resolution 688 om att sända FN-trupper till norra Irak för att där etablera och övervaka en frizon.[22]

År 1992 valde kurderna ett eget parlament och en kurdisk regering för att styra i området (Kurdistans regionala regering – Hikûmetî Herêmî Kurdistan, HHK). Dock blev inte detta långlivat, och ett krig mellan de två största kurdiska partierna (PUK och PDK) bröt ut, något som ledde till att förhållandet blev ännu sämre för kurderna i Irak. Staterna Iran, Irak, Syrien och Turkiet är alla emot att en självständig kurdisk stat bildas, och på var sitt håll motarbetar de både den egna kurdiska befolkningen men också den halvt autonoma republiken i Irak.[23]

Sedan Saddam Hussein störtades år 2003 har det irakiska kurddominerade området fått ökad självbestämmanderätt. De har bland annat genomfört demokratiska val. Turkiet visade snabbt sitt tydliga missnöje över den nya situationen, och turkiska styrkor blev snabbt mobiliserade i östra Turkiet och vid turkisk-irakiska gränsen för att kurderna inte skulle våga kräva självständighet från Irak. Den senare mobiliseringen vid gränsen utökades sedan i samband med att 5 000 turkiska soldater tvingades lämna Iraks territorium efter Husseins fall. Officiellt överträds gränsen på grund av att man motarbetar den terroriststämplade organisationen PKK, vilken är stationerad i irakiska Kurdistan.

De olika kristna grupperingarna i Irak som fortfarande är under Bagdadregimens kontroll har krävt att det bildas en administrativ provins för dem, och att denna provins ska höra till norra irakiska regionen Kurdistan och under skydd av Kurdistans regionala regering. Sunniaraber från övriga delar av Irak påstås även de fly till den kurdiska regionen i norra Irak för att få skydd från de konflikter som finns i södra och mellersta Irak. Hittills påstås runt 50 000 sunniaraber ha flytt till de av HHK städerna i norra Irak. Även Ezidîkurderna, som författaren och diplomaten Ingmar Karlsson har skrivit om i sin bok "Korset och halvmånen",[24] har krävt att få tillhöra den kurdiska autonoma regionen, efter det stora terroristdåd som drabbade dem 2007.[25]

Dagens kurdiska självstyre

I norra Irak har kurderna sedan år 1991 haft självstyre. Idag utgörs regeringen av partierna PDK och PUK.[26]) Det är ett regionalt självstyre under president Massoud Barzani, son till Mustafa Barzani (omnämnd ovan i samband med Mahabadrepubliken).

Kurdernas situation i Turkiet[redigera | redigera wikitext]

  • Kurdiska personnamn får visserligen idag väljas, men det förutsätter att familjerna använder det turkiska alfabetet vilket i praktiken omöjliggör för kurder att ge sina barn kurdiska namn. Detta då många kurdiska namn innehåller de förbjudna bokstäverna Q, X och W som saknas i det turkiska alfabetet.
  • Fortfarande finns ingen kurdisk representation i förhandlingar mellan EU och Turkiet.
  • Den kurdiska kampen och rörelsen växer sig starkare för varje dag, och jämlikhet mellan könen och olika etniciteter är ledmotivet. Detta har vuxit fram från PKK (Kurdistans arbetarparti) och KCK (Kurdistans förenade organisationer), som är terroriststämplade av EU[27], Nato och USA[28].[källa behövs] Klansamhället och islamiseringen har påverkat det kurdiska folket på många plan, särskilt i de delar som är ockuperade av arabiska stater. Dock har jämställdhetsbilden/kulturen återigen fått blomstra i och med PKK och KCK, vilket omskrivits i internationella medier i samband med striderna mot terrororganisationen Islamiska staten i staden Kobanî i västra Kurdistan/Syrien-ockuperade Kurdistan. Där har kurdiska kvinnliga gerillasoldater, bataljoner och generaler fått ta stor plats i rapporteringarna.[29][30]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Berg runt staden Sanandaj i iranska Kurdiskan.

I omkring 14 procent av regionerna östra Turkiet, norra Irak och norra Iran växer det i dag skog, men andelen skog har under årens lopp minskat på grund av misskötsel och krig. I krigen har turkiska soldater bland annat bränt ner de skogar som är gömställen för många kurdiska gerillamedlemmar. Men även under folkmordet i Dersîm (officiellt Tunceli) brändes flyende människor ihjäl i skogar som satts i brand. Detsamma gäller soldater och material av resterande ockupationsmakter.

Den gränsöverstigande regionen Kurdistan har bland annat naturtillgångar i form av olja, järnmalm, kol, uran, krom och koppar. Olja finns främst i Irakiska Kurdistan, då intresset för investering och handel har ökat sedan senaste Irak-kriget. Dock är även Iranska Kurdistan rikt på olja, men inget utvinns då regimen vill fortsätta strypa den kurdiska regionen och behålla det extremt fattigt.

Trots det nu karga landskapet är Kurdistan fortfarande rikt på frukt, inklusive granatäpplen, äpplen, fikon, vindruvor, vattenmelon. I vissa delar av Kurdistan odlas även oliver och dadelpalm.

Vatten[redigera | redigera wikitext]

Från bergen rinner många floder. Dessa har namn som Tigris, Eufrat, Murad Su, Khabour, Stora och Lilla Zab, Sirwan och Aras. Området inom regionen Kurdistan är ett av världens mest bergrika områden, Taurus i nordväst och Zagros i sydöst).

Floderna har skapat goda möjligheter för jordbruk och boskapsskötsel, vilket förser delar av Mellanöstern med kött, ull, vete, ris, bomull och tobak. Vattnet som bildas då snön smälter i bergen rinner ner i floder eller bildar stillastående vattensamlingar. De största sjöarna är Vansjön (Wan) och Urmia (Wirmê). Buteljerat vatten som säljs i de större iranska städerna kommer ofta från iranska Kurdistans källor, vars vatten anses vara rikt på mineraler.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Antalet etniska kurder boende i den nationsövergränsande regionen uppskattas till cirka 37 240 000, med följande fördelning:

Även om etniska kurder är majoritetsbefolkning i denna nationsövergränsande region bebos området även av perser, araber och turkar med flera. Utöver dessa folk lever kurder även tillsammans med assyrier, kaldéer och armenier. Kurder har utvandrat till andra länder på grund av fattigdom, krig och arbetslöshet (se diaspora ovan).

Språk[redigera | redigera wikitext]

Det finns två kurdiska huvuddialekter eller språk. Nationalstaterna, främst Turkiet och Syrien, har förbjudit kurdernas språk inom undervisning. I Iran är kurdiska ett tillåtet kulturspråk och musik på kurdiska sänds i iransk statlig tv och radio. Kurdiska barn har kurdiska som hemspråk i grundskolan. Kurdiska och kurdisk realia undervisas även på iranska universitet, däribland Kordestan University i Sanandaj, sedan 2015.[31] I Turkiet har man underminerat folkgruppen genom att dela upp och påstå att de inte en folkgrupp. Bland annat låter de tro att zazaiskatalande (kurdiska: dimili) inte är kurder. Kulturellt och genetiskt är det dock styrkt att de tillhör den kurdiska folkgruppen och att språket grammatiskt besläktad med det sydöstliga gorani (regionen Hewraman/Oraman/Owraman). Hewramî/Gorani tros vara den äldsta varianten av kurdiska och en modern version av språket i zoroastrismens heliga bok Avesta. Man har funnit texter och lyrik på gorani som är över 3 000 år gamla som studeras och är bevarade på Smithsonian Institution i USA.[källa behövs]

De två huvuddialekterna är sorani (ett samlingsnamn för centralkurdiska dialekter, trots att området Soran främst motsvarar regionen runt Erbil) och kurmanji (kurmancî). I hela södra och centrala Kurdistan talas sorani. Kurmanji talas i de norra och västra delarna av Kurdistan. Det finns även lokala underdialekter/-språk som gorani, kelhûrî och feyli. De sistnämnda är underdialekter till sorani och talas av ett fåtal, såsom Feyli-kurder, men används framför allt i sånger. De kurder som tillhör religionen al Haq använder detta språk vid speciella religiösa tillfällen, trots att de vanligtvis talar feyli.

Sorani skrivs främst med ett modifierat arabiskt alfabet och nuförtiden också med latinska bokstäver. Kurmanji skrivs med latinska bokstäver.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Den stora majoriteten av människorna i området bekänner sig till islam. Även jezidism är vanligt förekommande. Ett betydande antal kristna bor i området, främst assyrier och armenier.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Se även: Kurdisk litteratur

Det finns en rik muntlig berättartradition på kurdiska, en som delvis skrevs ner från 1400- och 1500-talet. Först under 1900-talet utvecklades dock kurdiska, i olika varianter, till ett språk för prosa, tidningstexter och liknande.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Konflikter i kurdistan”. Utrikespolitiska Insituitet. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Kurderna/. Läst 29 Maj 2016. 
  2. ^ Paraskiewicz, K. (2008). 'The Persian Suffix (e)stān 'the Land of, Studia Etymologica Cracoviensia 13, 119–40,
  3. ^ [a b] ”Kurdistan”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kurdistan. Läst 4 augusti 2011. 
  4. ^ ”The Kurdish Struggle For National Self-Determination” (på engelska). Hartford Web Publishing. http://www.hartford-hwp.com/archives/51/154.html. Läst 6 februari 2016. 
  5. ^ ”Kurdish struggle at crossroads” (på engelska). Socialism Today. http://www.socialismtoday.org/35/kurdish35.html. Läst 6 februari 2016. 
  6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 1 september 2019. https://web.archive.org/web/20190901085129/https://persiadigest.com/en/news/3850/piranshahrs-8000-year-old-artifacts-unearthed. Läst 11 april 2020. 
  7. ^ https://newspakistan.tv/8000-years-old-artifacts-unearthed-in-iran/
  8. ^ https://www.nytimes.com/2017/10/10/world/middleeast/iraq-erbil-citadel.html
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180323155901/http://www.fkks.se/details.aspx?an=32. Läst 25 juni 2017. 
  10. ^ Migrationsverket (2013), ”Situationen för jezidier i Armenien”, Lifos, databas för landinformation och landanalys: s. 6, arkiverad från ursprungsadressen den 2019-06-08, https://web.archive.org/web/20190608135411/https://lifos.migrationsverket.se/dokument%3FdocumentSummaryId%3D31752, läst 8 juni 2019  Arkiverad 8 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190608135411/https://lifos.migrationsverket.se/dokument?documentSummaryId=31752. Läst 8 juni 2019. 
  11. ^ ”In Iran, Kurdish language now offered in schools” (på engelska). http://rudaw.net/english/kurdistan/250420154. Läst 2 april 2016. 
  12. ^ ”Iran includes Kurkish in college curriculum” (på engelska). Press TV. Arkiverad från originalet den 14 april 2016. https://web.archive.org/web/20160414114930/http://217.218.67.231/Detail/2015/07/27/422104/Iran-Kurdish-Rouhani-Fardin-Akhlaqian-Sanandaj. Läst 2 april 2016. 
  13. ^ Dagens Nyheter 17 mars 2004: Blodiga strider i Syrien. Sammandrabbningar mellan kurder och arabnationalister uppges ha krävt närmare 100 dödsoffer., läst 8 februari 2016
  14. ^ Amnesty Arkiverad 26 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ kurder i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 4 juni 2016.
  16. ^ Dabagh. Kurdernas historia. sid. 13 
  17. ^ Ibp, Usa (2014). ”Armenians and Kurds” (på engelska). Turkey Foreign Policy and Government Guide. International Business Publications, USA. sid. 61. ISBN 0739762826. https://books.google.se/books?id=cxr_vqpwVUkC&pg=PA61&dq=%22kurds+are+descendants%22&hl=en&ei=2hTVTrrnIMzT4QSmponTAQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&redir_esc=y 
  18. ^ Federal Research Division (2004) (på engelska). Turkey: A Country Study. Kessinger Publishing Co. ISBN 1419191268. http://books.google.com/books?id=EzzYk_gzpJ0C&pg=PA59&dq=%22kurds+are+descendants%22&hl=en&ei=BBbVTpTgGKnf4QTqx-D0AQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=10&ved=0CF8Q6AEwCTgK#v=onepage&q=%22kurds%20are%20descendants%22&f=false 
  19. ^ Windfuhr, Gernot (1975). ”Isoglosses: A Sketch on Persians and Parthians, Kurds and Medes” (på engelska). Monumentum H.S. Nyberg II. Leideb: Acta Iranica-5. sid. 457–471 
  20. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070227214523/http://www.alternativmedia.net/translate/harunyahya/saladin.html. Läst 18 februari 2008. 
  21. ^ ”Kurdistana Sor” (på baskiska / engelska). GeoNative. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2009. https://www.webcitation.org/query?id=1256577686942022&url=www.geocities.com/Athens/9479/kur-sov.html. Läst 6 februari 2016. 
  22. ^ ”The retrospective history of Kurdistan” (på engelska). Hartford Web Publishing. http://www.hartford-hwp.com/archives/51/index-ba.html. Läst 6 februari 2016. 
  23. ^ Tomas Gerholm (2000). Nationalencyklopedin Multimedia 
  24. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090224093218/http://www.abisf.com/books/book_KorsetOchHalvmanen.html. Läst 4 april 2009. 
  25. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090225232252/http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=884903&lid=is_search527895&lpos=0&queryArt527895=Yaziderna&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0. Läst 21 december 2008. 
  26. ^ ”حکومەتی هەرێمی كوردستان” (på engelska / kurdiska / persiska / arabiska). Kurdistan Regional Government. Arkiverad från originalet den 6 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160506173827/http://www.krg.org/. Läst 6 februari 2016. 
  27. ^ ”62014TJ0316”. eur-lex.europa.eu. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/HTML/?uri=CELEX:62014TJ0316&from=GA. Läst 11 november 2019. 
  28. ^ ”State Department Maintains Foreign Terrorist Organization (FTO) Designation of the Kurdistan Workers' Party (PKK)” (på amerikansk engelska). U.S. Embassy & Consulates in Turkey. 2 mars 2019. https://tr.usembassy.gov/state-department-maintains-foreign-terrorist-organization-fto-designation-of-the-kurdistan-workers-party-pkk/. Läst 11 november 2019. 
  29. ^ ”Kurdernas situation i Turkiet”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Kurdernas-situation-i-Turkiet_GR02U273/. Läst 6 februari 2016. 
  30. ^ ”Kurdernas situation i Turkiet”. Kurd.se, Den Kurdiska Rösten. Arkiverad från originalet den 6 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160206133722/http://www.kurd.se/Debatt/kurdernas-situation-i-turkiet. Läst 6 februari 2016. 
  31. ^ Se källor ovan under rubriken "Östra Kurdistan i Iran".

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Kurdistan.
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kurdistan&oldid=54597964#Kurdistans_utbredning”