Övergångsklausul
Övergångsklausul, eller passerell (franska: passerelle, övergång), är en klausul i Europeiska unionens fördrag som gör det möjligt för Europeiska rådet och Europeiska unionens råd att förenkla beslutsfattandet och lagstiftningsförfarandena inom unionen, utan att behöva tillämpa det ordinarie ändringsförfarandet för att ändra fördragen.[1] Övergångsklausulen infördes genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, och har hittills aldrig använts.
Det finns två typer av passereller, en allmän och en specifik. Den allmänna passerellen innebär att Europeiska rådet med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet med absolut majoritet kan ändra omröstningsförfarandet i Europeiska unionens råd från enhällighet till kvalificerad majoritet, utom vid beslut av försvarspolitisk karaktär, och ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande inom ett specifikt politikområde med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Europeiska rådets beslut måste översändas till de nationella parlamenten, och kan inte träda i kraft om ett nationellt parlament invänder mot beslutet inom sex månader.[2] Inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, med undantag för beslut av försvarspolitisk karaktär, och den fleråriga budgetramen kan dock Europeiska rådet besluta att rådet ska ersätta enhällighet med kvalificerad majoritet utan att varken behöva godkännande av Europaparlamentet eller översända detta beslut till de nationella parlamenten.[3][4]
Den specifika passerellen innebär att Europeiska unionens råd med enhällighet självt kan besluta att ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande med det ordinarie lagstiftningsförfarandet vid lagstiftning rörande det civilrättsliga samarbetet kring familjerätt,[5] socialpolitik[6] eller miljörätt.[7] Ett sådant beslut antas på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet. Beslutet kring det civilrättsliga samarbetet kring familjerätt måste översändas till de nationella parlamenten och kan inte träda i kraft om ett nationellt parlament invänder mot det.[5] Rådet kan med enhällighet även ersätta enhällighet med kvalificerad majoritet, utom vid beslut av försvarspolitisk karaktär, och, efter samråd med Europaparlamentet, ersätta ett särskilt lagstiftningsförfarande med det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom fördjupade samarbeten.[8]
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”Övergångsklausuler, bromsklausuler och påskyndande klausuler”. EUR-Lex. 19 mars 2010. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV:ai0019. Läst 7 augusti 2015.
- ^ ”Artikel 48.7 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 43. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 31.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 34. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 312.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 182. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ [a b] ”Artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 79. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 153.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 115. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 192.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 133. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ ”Artikel 333 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 191-192. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |