Översättning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rosettastenen innehåller samma text på flera språk och blev därför en nyckel i att översätta hieroglyferna.

Översättning är skriftlig överföring av ett budskap från ett språk till ett annat. Tolkning avser muntlig översättning. Tolkning kan också avse uttydning av budskapets innebörd och upphovspersonens intention.

Översättning görs från källspråk till målspråk. Källtexten kan vara en facktext eller en skönlitterär text. Översättningen görs av en översättare. De flesta översättare är specialiserade på antingen facktexter (facköversättare) eller skönlitterära texter (skönlitterär översättare). Facköversättning är översättning av alla typer av facktexter, till exempel bruksanvisningar, tekniska beskrivningar, läkarintyg, avtal. Översättningar kräver inte bara goda språkkunskaper utan även goda stilistiska kunkaper, kulturkompetens och, vid översättning av facktext, goda fackkunskaper. Professionella översättare i Sverige översätter endast till sitt modersmål.

Olika typer av översättning:

  • facköversättning
  • litterär översättning
  • film- och tv-översättning ("textning")

Berömda svenska översättare och översättningar:

Översättning i domstol[redigera | redigera wikitext]

Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ärende hos en förvaltningsrätt, en tingsrätt, en fastighetsdomstol, en miljödomstol, en sjörättsdomstol eller en hyres- och arrendenämnd som har en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå har rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner. Detsamma gäller samiska hos en sådan domstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna eller delvis omfattar kommunerna Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna, om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner.[1]

Rätten att använda finska, meänkieli respektive samiska omfattar också de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i första stycket överklagas.

Rätten att använda finska, meänkielä och samiska omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på dessa språk, rätt att få de handlingar som hör till ärendet eller målet muntligt översatta och rätt att vid muntlig förhandling eller sammanträde inför domstolen eller hyres- och arrendenämnden tala sitt språk. Domstolarna och hyres- och arrendenämnderna ska översätta de handlingar som givits in till svenska om det inte är uppenbart onödigt.[2]

Ersättning för tolk och översättning betalas av allmänna medel.[3]

Rätten får vid behov låta översätta handlingar som kommer in till eller skickas ut från rätten.[5]

Rätten är skyldig att översätta en handling i brottmål eller de viktigaste delarna av den, om handlingen ska sändas till någon som vistas i en annan stat inom EES eller i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz och det finns anledning att anta att personen inte förstår språket i handlingen. Handlingen ska översättas till språket i den andra staten eller om myndigheten känner till att personen inte förstår detta språk, till ett annat språk som personen förstår.[6]

Den som biträtt med översättning har rätt till skälig ersättning, som betalas av staten.

Bestämmelserna ska tillämpas även i fråga om överföring från punktskrift till vanlig skrift eller omvänt.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://lagen.nu/2009:724#P13
  2. ^ https://lagen.nu/2009:724#P14
  3. ^ http://www.domstol.se/Funktioner/Minoritetssprak/
  4. ^ https://lagen.nu/dom/nja/2011s345
  5. ^ https://lagen.nu/1942:740#K33P9S1
  6. ^ https://lagen.nu/1942:740#K33P9S2
  7. ^ https://lagen.nu/1942:740#K33P9S4

Se även[redigera | redigera wikitext]