Överstegring

Från Wikipedia
Version från den 7 maj 2017 kl. 19.50 av Episcophagus (Diskussion | Bidrag) (Vingklaffar...)

Överstegring, stall (från engelska, uttalas även på svenska som "stål") eller stallning är en förlust av lyftkraft hos exempelvis en flygplansvinge, orsakad av att turbulent luftströmning bildas på ovansidan av vingen vid alltför stora anfallsvinklar.

Överstegring kan inträffa vid vilken fart som helst där anfallsvinkeln överstiger en viss gräns. Speciellt vid flygning i låg fart måste farten övervakas noggrant eftersom man måste hålla en högre anfallsvinkel för att få lika mycket lyftkraft som vid en högre fart. Vid låg fart ökar också det inducerade motståndet vilket ytterligare gör att motoreffekten måste anpassas. Överstegringen hävs genom att piloten för fram manöverspaken så att anfallsvinkeln minskas och att piloten i ett motordrivet flygplan ökar motorkraften. Låg vingbelasting (ökad vingyta) medför ofta att stallfarten kan sänkas. Biplan har därför ofta låg stallfart. Hjälpmedel som används för att öka lyftkraften och möjliggöra långsam flygning är vortexgeneratorer och olika sorters vingklaffar.

Stallfarten är den fart då flygplanet har en anfallsvinkel precis under stall, och inte lyfter. Om planet flyger under stallfarten sjunker planet. Det enda sättet att då lyfta är att öka hastigheten över stallfarten. Om man försöker lyfta genom att öka anfallsvinkeln överstegrar planet.

Att åstadkomma en medveten överstegring, så kallad stall räknas som en begränsad avancerad manöver inom flygning, och är ett obligatoriskt inslag i utbildningen till flygcertifikat.