Öystein Haraldsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Öystein Haraldsson, även kallad för Eystein Haraldsson,[1] (modern norska: Øystein II Haraldsson) född cirka 1125, död 1157 (möjligen 21 augusti) i Ranrike, var kung av Norge från 1142 till sin död 1157.

Öystein föddes i Skottland[2] som son till Harald Gille och den skotska stormannadottern Biadoc (eller Bethoc). Fadern blev norsk kung 1130, men dödades 1136. Öysteins halvbröder Inge Krokrygg och Sigurd Munn som då var små barn, valdes till kungar. Öystein kom till Norge 1142 och valdes till kung även han. De tre bröderna skulle samregera, men från 1150-talet blev motsättningarna allvarliga. Öystein och Sigurd kom överens om att avsätta Inge. Denne fick kännedom om ränkerna och dödade Sigurd. Öystein och Inge förlikades, men 1157 samlade de två kungarna varsin här. Öystein blev dock tillfångatagen och mördad innan inbördeskriget började. Det satte igång efter hans död.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Inge Krokrygg
och Sigurd Munn
Kung av Norge
1142–1157
Motkonung mot Inge Krokrygg och Sigurd Munn
Efterträdare:
Inge Krokrygg och
Håkan Herdebrei

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ne.se/eystein
  2. ^ http://www.munkedal.se/kultur/kulturarv/munkedalideislandskasagorna/kungeystein.4.23a44ef311329f04b9d80003769.html


Camera-photo.svg Flag of Norway.svg Denna biografiska artikel om en norsk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.