0 (siffra)
Från Wikipedia
- Denna artikel handlar om symbolen 0 i talsystem. Se 0 (tal) för 0 i matematisk teori.
Siffran 0 är ett relativt nytt tillskott till matematiken och tillfördes först med det arabiska siffersystemet och decimalsystemet.
Innehåll |
[redigera] Användning
Siffran 0 används för att beteckna talet noll, samt som utfyllnad för tomma positioner i positionssystemet. Exempelvis används den för att skilja tio (10) från ett (1) inom det decimala talsystemet.
[redigera] Historik
Siffran 0 och därmed positionssystemet sägs ha uppfunnits inom tre kulturer. Först ut verkar den ha använts i Babylonien, dock utan att den där användes som ett eget tal. De nästa två var Indien samt mayacivilisationen i nuvarande Guatemala, södra Mexiko och norra Honduras. Mayaindianernas talsystem innehöll dock en oregelbundenhet för att det skulle passa bättre med solåret, varför de inte kunde dra full nytta av uppfinningen.[1]
Europa och västvärlden har dock fått nollan från Indien, även om grekiska astronomer använde en nolla de ärvt från babylonierna[2]. Kunskapen och tanken på noll spreds först till arabernas högkultur och därifrån vidare till Europa. Noll heter för övrigt "Sifr" på arabiska vilket är ursprunget till ordet "siffra".
[redigera] Teori
Många matematiker idag försöker förklara begreppet 0 i oändlighetsammanhang, vad man försöker få besvarat i helhet är vad definitionen av 0 är. Till exempel kan du inte dela något tal med noll då noll är nämnare, vilket är en funktion av derivatan h -- 0 (närmar sig noll). För att uppnå svaret måste bland annat funktionen med oändlighetstal beräknas ut i 0 - funktion, dvs. finns oändlighet + till - eller oändlighets - till + om det finns 0. Om 0 finns exsisterar inte då H -- 0? derivatan av x0 = (f(x0 - a) - f(a)) / (x0) måste då behandlas på andra vis. på andra vis så existerar inte oändlighet om 0 finns (därför att 0 är gränsvärdet mellan + och -) i fall inte 0 definieras inom en snar framtid.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ Ifrah, Georges. Räknekonstens kulturhistoria, del 1. Wahlström och Widstrand, sid. 477-478. ISBN 91-46-21116-0.
- ^ Ifrah, Georges. Räknekonstens kulturhistoria, del 1. Wahlström och Widstrand, sid. 234. ISBN 91-46-21116-0.
