1. FC Köln

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
1. FC Köln
1. FC Köln
Grundinformation
Grundad 13 februari 1948
Fullständigt namn 1. Fußball Club Köln
Smeknamn Die Geißböcke
Serie 2. Bundesliga
Ort Tyskland Köln
Hemmaarena RheinEnergieStadion
(Kapacitet: 50 374)
Nyckelpersoner
Ordförande Tyskland Werner Spinner
Tränare Tyskland Holger Stanislawski
Meriter
Bundesliga 3 (1962, 1964, 1978)
Tyska cupen 4 (1968, 1977, 1978, 1983)

1. FC Köln, är en fotbollsklubb i Köln i Tyskland.

Tidigare en av storklubbarna inom den tyska ligafotbollen. FC Köln vann den första upplagan av Bundesliga 1964 och hade under 1960-, 1970- och 1980-talen en räcka av tyska landslagsmän. Den internationellt mest kände av dessa torde vara mittfältsstrategen Wolfgang Overath.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kölns storsatsning[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget byggdes staden Köln upp igen och man ville även få fart på elitfotbollen i staden. Innan andra världskriget hade man haft stora planer och byggde Müngersdorfer Stadion för fotbollen men inget Kölnlag hade framgångar vad gäller tyska mästerskap. En satsning gjordes genom fusionen av Kölner BC och Sülz 07 varigenom 1. FC Köln skapades som stadens elitlag.[1] Framgångarna kom snabbt för laget som hade sin största stjärna i landslagsmannen Hans Schäfer som var med i tre VM-slutspel och ingick i det västtyska lag som vann VM-guld 1954.

Storhetstiden under 1960-talet[redigera | redigera wikitext]

Klubben hade dominerat dåtidens regionala liga under 1950-talet och blev sedan tyska mästare för första gången 1962 i dåtidens cupavgörande mästerskap. Man var tidigt ute med heltidsproffs under en brytningstid mellan gamla tiders amatörism och framtidens proffs. 1964 kunde man efter en storsatsning säkra det andra guldet och var historiska första mästare i Bundesliga. Man dominerade i närområdet och lyckades knyta till sig nya blivande landslagsspelare och hade alltid ett slagkrafigt lag. Trots detta ansågs man underprestera då man inte alls dominerade senare utan fick se FC Bayern München och Borussia Mönchengladbach ta över taktpinnen under slutet av 1960-talet och under större delen av 1970-talet.

Dubbeln 1978[redigera | redigera wikitext]

Klubben tog hem ligan återigen 1978 och man vann även tyska cupen samma år. Man nådde under den här tiden flera topplaceringar i ligan och cupen, men hade ofta svårt att nå riktigt ända fram. Flera av lagets spelare fanns med i Västtysklands VM-trupp 1978 där play-makern Heinz Flohe gjorde största avtryck. 1980 var målvakten Harald Schumacher och Bernd Cullmann med i EM-finalen då Västtyskland blev europamästare. Nya värvningar ägde rum i början av 1980-talet: Pierre Littbarski, engelske landslagsspelaren Tony Woodcock, Klaus Fischer och Klaus Allofs anslöt till laget som inte förmådde vinna ligan på nytt men väl cupen (1983) efter en historisk finalseger i ett cupderby mot SC Fortuna Köln. 1986 nådde man final i UEFA-cupen men efter storförlust i den första matchen kunde man inte vända hemma mot Real Madrid.[1]

Från toppen till botten[redigera | redigera wikitext]

Nya satsningar följde under 1980-talet där man bl.a. värvade de blivande världsmästarna Jürgen Kohler, Thomas Hässler, Bodo Illgner och Uwe Bein och man kom flera gånger tvåa i Bundesliga. Under 1990-talet fick klubben allt större problem och åkte för första gången ner i andradivisionen. FC Köln har i omgångar tagit sig tillbaka till Bundesliga men inte kunnat komma tillbaka till den position man en gång hade. I stället har Bayer Leverkusen vuxit fram som områdets storhet, vilket är till stort förtret för "FC-fansen" som ser Bayer Leverkusen som ett köpelag från förorten. Detta har medfört rivalitet mellan lagen med flera olika nidsidor på internet.

2004–2006[redigera | redigera wikitext]

RheinEnergieStadion är en viktig del i klubbens nysatsning under senare år.

Klubben åkte ur Bundesliga 2004 och tvingades ännu en gång satsa för att ta sig upp igen. Man engagerade Huub Stevens som tidigare haft stora framgångar i Schalke 04 och som ny president valdes under sommaren 2004 Kölns gamla storstjärna Wolfgang Overath. Klubben hade dessutom kvar flera spelare från Bundesliga med den största stjärnan i den unge landslagsspelaren Lukas Podolski. Köln lyckade under hårt favorittryck ta sig tillbaka till das Oberhaus våren 2005. Till säsongen 2005/2006 hade man åter en ny tränare, Uwe Rapolder, sedan Huub Stevens avgått av personliga skäl. Rapolder blev dock utan framgångar på posten som tränare och avgick efter en svag säsongsinledning. FC Köln hängde med hyggligt i inledningen av Bundesliga men blev sedan det stora strykgänget. Under schweizaren Hanspeter Latour förbättrades spelet och man hoppades in i det längsta på att klara kontraktet. Storstjärnan Lukas Podolski blev bättre och bättre i slutet och laget tog segrar som väckte hoppet om en ny säsong i Bundesliga - men Köln åkte ut.

2008 gick Köln åter upp i Bundesliga.

Maskoten Hennes[redigera | redigera wikitext]

FC Köln - "die Geissböcke" - har Tysklands och Bundesligas mest kända maskotar - geten Hennes. Den första Hennes blev maskot under 1970-talet och fick sitt namn efter tränaren Hennes Weisweiler som ledde Köln till dubbeln 1978. Idag är man inne på den femte Hennes - Hennes V som till vardags bor hos en bonde utanför Köln men som givetvis finns med på Kölns hemmamatcher.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

FC Kölns klubbhus, Geissbockheim, är ett av de mest kända inom den tyska fotbollen och byggdes under 1950-talet. Här firas klubbens framgångar tillsammans av fans och spelare.

FC Köln hade från och med Västtysklands första VM-slutspel 1954 fram till 1996 alltid med spelare i Tysklands VM- och EM-trupper.

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Bodo Illgner blev världsmästare 1990 och spelade för Köln åren 1983-1996.

Svenskar i laget[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”1. FC Köln”. Tyskfotboll.se. Arkiverad från originalet den 14 mars 2012. http://www.webcitation.org/66A7QfT2r. Läst 10 januari 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]