15 Eunomia
|
Upptäckt[1]
|
|||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Upptäckt av | A. de Gasparis | ||||||
| Upptäcktsplats | Neapel | ||||||
| Upptäcktsdatum | 29 juli 1851 | ||||||
|
Beteckningar
|
|||||||
| MPC-beteckning | 15 Eunomia | ||||||
| Småplanetkategori | Asteroidbältet | ||||||
| Epok 27 augusti 2011 | |||||||
| Aphelium | 3,14274907 AU 470 148 568 km |
||||||
| Perihelium | 2,1453941 AU 320 946 390 km |
||||||
| Halv storaxel | 2,644071571 AU 395 547 477 km |
||||||
| Excentricitet | 0,1886021 | ||||||
| Omloppstid | 1 570,392588 d (4,30 år) | ||||||
| Medelhastighet i banan | 18,314 km/s | ||||||
| Medelanomali | 2,1397° | ||||||
| Inklination | 11,73526° | ||||||
| Longitud för uppstigande nod | 293,2197° | ||||||
| Periheliumargument | 97,67313° | ||||||
|
Fysikaliska data
|
|||||||
| Dimensioner | 330×245×205[3] km 255,33[2] km |
||||||
| Massa | 2,53±0,54×1019[4]kg 3,14±0,10×1019[5]kg |
||||||
| Medeldensitet | 3,7[5] g/cm³ | ||||||
| Siderisk rotationsperiod | 6,0827[6] h | ||||||
| Polekliptisk latitud | 355°[6] | ||||||
| Polekliptisk longitud | -65°[6] | ||||||
| Albedo | 0,2094[2] geometriskt | ||||||
| Yttemperatur Kelvin |
|
||||||
| Spektraltyp | S[6][2] | ||||||
| Skenbar magnitud | 7,9-11,24 | ||||||
| Absolut magnitud (H) | 5,28 | ||||||
 Hitta fler artiklar om astronomi med Astronomiportalen
|
|||||||
15 Eunomia är en stor asteroid. 15 Eunomia var den 15:e asteroiden man upptäckte. Den upptäcktes av Annibale de Gasparis i Neapel den 29 juli, 1851 som blev den fjärde asteroiden han upptäckt. Eunomia namngavs efter en mindre gudinna inom den grekiska mytologin.
Eunomia är den största asteroiden i Eunomiagruppen.
Innehåll |
Fysiska egenskaper [redigera]
Likt andra medlemmar i gruppen så består ytan troligen av silkiater och lite nickel-järn och är ganska ljus. Kalciumrika pyroxener och olivin tillsammans med nickel-järn metall har man upptäckt på Eunomia's yta. Spektroskopiska studier visar att Eunomia har regioner med skiftande sammansättning. En stor region är dominerad av olivin, medan på den ena hemisfären har en basaltisk sammansättning. Denna sammansättning tyder på att himlakroppen under solsystemets början kan ha haft ett magnetiskt inre.
Alla dessa olika sammansättningar återfinns på alla asteroider i Eunomiagruppen. Intressant att nämna är att de små kropparna i gruppen har mer pyroxen på ytan, och innehåller mycket få metalliska (M-typ) asteroider
Måne ? [redigera]
Undersökningar av ljuskurvor 1985 tolkades som att man funnit en måne till Eunomia.[7] Senare observationer med rymdteleskopet Hubble utesluter inte att Eunomia kan vara en dubbelasteroid men att det också går att tolka resultaten som att Eunomia har en oregelbunden form.[3]
Eunomia i fiktionen [redigera]
Ett kapitel i Boris Strugatskys roman Space Apprentice (1962) utspelar sig på asteroiden. En vetenskaplig station borrar i asteroiden för avancerade experiment.
Referenser [redigera]
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)", IAU, Minor Planet Center. 13 februari 2009
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Eunomia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 15 september 2011. http://www.webcitation.org/61i6zmsJs. Läst 15 september 2011.
- ^ [a b] P. Tanga (2003). ”Asteroid observations with the Hubble Space Telescope FGS II Duplicity search and size measurement for 6 asteroids.” (PDF). Astronomy & Asstrophsics. sid. 401, 733-741. doi:. http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=standard&Itemid=129&url=/articles/aa/pdf/2003/14/aa3023.pdf.
- ^ G. Michalak (2001). ”Determination of asteroid masses II. (6) Hebe), (10) Hygiea, (15) Eunomia, (88) Thisbe, (444) Gyptis, (511) Davida, (704) Interamnia” (PDF). Astronomy & Astrophysics. sid. 374, 703-711. doi:. http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=standard&Itemid=129&url=/articles/aa/pdf/2001/29/aa10228.pdf.
- ^ [a b] Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 5 oktober 2008.
- ^ [a b c d] M. Kaasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf.
- ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008.
Externa länkar [redigera]
- Diagram över omloppsbanan för 15 Eunomia från NASA JPL
|
|||||||||||
