16-millimetersfilm
 |
Den här artikeln anses inte vara skriven ur en neutral synvinkel. (2013-05) Motivering: Artikeln innehåller värdeord och presenterar ofta odelat positiva, icke källbelagda ståndpunkter. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
 |
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. Motivering: Texten är onödigt "pratig" och blandar friskt mellan förkortningar och utskrivna ord. Därtill bör texten styckeindelas. Hjälp gärna till att förbättra texten om du kan, och diskutera saken på diskussionssidan. Se fler artiklar med samma problem. |
16-millimetersfilm är ett filmformat framtaget av Eastman Kodak 1923 som var tänkt att användas av amatörfilmare. År 1935 antogs en standard för optiskt ljud för 16 mm och formatet blev vanligt till undervisningsfilmer. Idag används formatet fortfarande ibland av filmskolor och till filmproduktioner direkt till tv, framför allt i Europa. Bildformatet är 1,33:1 men numera används oftast Super-16 kameror som även använder ljudspåret att filma på. Bilden blir då 40 % större och formatet 1,66:1 vidfilm. Många svenska långfilmer är filmade på Super-16 och har sedan kopieras till 35-millimetersfilm. Med dagens råfilmskvalitet är detta oftast ett billigt alternativ, men resultatet blir något sämre eftersom bilden förstoras fyra gånger då den kopieras från 16 till 35 millimeter. Filmformatet 16 mm har varit populärt bland avancerade amatör- och naturfilmare som krävt bättre bildkvalitet och broadcast-standard till långt fram i början av 2000-talet, då Kodak och Fujifilm lade ned sin produktion av 16-mm Kodachrome och Echtachromefilmer på grund av minskad efterfrågan.
I samband därmed upphörde också all laboratorieframkallning. Det finns fortfarande något enstaka laboratorium i Tyskland som tillhandahåller denna tjänst till mycket hög kostnad. Den digitala bildframställningen, som är ett enklare och avsevärt billigare bildmedium att hantera, har idag tagit alla marknadsandelar men saknar tyvärr fortfarande bildmässigt den analoga cinefilmens bildmässiga fördelar som framför allt utmärker 16-millimetersformatet. Det finns fortfarande en stor mängd filmkameror för 16-millimetersfilm i omlopp, inte minst på begagnatmarknaden. Dessa är av hög kvalitet och fungerar fortfarande perfekt. De olika kamerafabrikanterna har fortfarande service och lagerhåller reservdelar. Bland professionella användare var Arriflex, Eclair och Aaton de mest använda märkena. Den avancerade amatören och halvprofessionella kunde välja mellan Paillard Bolex 16, Beaulieu R16, Pathé Webo, Eumig C16 och amerikanska Bell & Howells 16-millimetersprodukter. Alla designade för avancerat bruk och högsta krav på god bildkvalitet.
Sedan omkring 2010 har några filmproducenter fått upp ögonen för 16-millimetersfilmens på många sätt överlägsna fördelar och har börjat användas igen som upptagningsmedium för att senare bearbetetas och distribueras digitalt – man får det bästa av två världar. Kanske finns det ett hopp om överlevnad och nytändning för formatet. Eller kommer det digitala mediumet hinns ifatt och slutligen sätta punkt för ett på många sätt alldeles förträffligt redskap för framställning av högkvalitativ film.
