1810 års riksdagsordning

Sveriges lilla riksvapen med serafimerkedja

1810 års riksdagsordning antogs den 10 februari 1810 i Stockholm under Karl XIII:s regeringstid och ersatte ordningen för ständernas sammanträden 1617, vanligtvis kallad riksdagsordning. Den hade på 1700-talet återinförts av Gustav III och detta skedde genom dennes två statskupper. Riksdagsordningen var olikt dagens en grundlag, vilket framgick av regeringsformen. Den ersattes ett halvsekel senare av 1866 års riksdagsordning, efter flera år av debatter och förslag. Den ståndsrepresentation den byggde på ansågs redan då föråldrad på många håll.

Förstasidan till riksdagsordningen (Det är troligt att detta är den enda upplaga som gjorts av lagtexten.)

Bakgrund till riksdagsordningens tillkomst

Riksdagsordningen antogs sedan Sverige förlorat Finland och Gustav IV Adolf avsatts i en statskupp och hans farbror utsetts till riksföreståndare och därefter kung. Kallelse till riksdagen som antog denna riksdagsordning utfärdades i mars 1809. Den var en direkt följd av att 1809 års regeringsform tillkommit och antogs av samma riksdag som sammankallats för denna. En senare riksdag sammankallades redan samma år på grund av att den nyvalde kronprinsen hastigt avlidit.

Den nya riksdagsordningen antogs alltså under en tid då mycket dramatiska händelser inträffat. Det är därför lätt att förstå vikten av att stärka landets position och få ett samlat grepp om statsskicket. Det var sålunda en genomgripande revision med influenser från de kontinentala händelserna de förutvarande åren. Detta framgår tydligt av lagtexten.

Eftersom den riksdag som antog denna riksdagsordning var ganska lång med tidens mått mätt, kan man anta att den genomgick en lång beredning. Regeringsformen året innan antogs dock efter bara ett par månader. Detta skall dock ses i ljuset av att man ville skynda på arbetet samtidigt med tanke på omständigheterna.

Riksdagsordningens innehåll

Organisation och grundläggande makt

Genom denna nya riksdagsordning, ändrades inte i ordningen med ständer istället för en modernare folkrepresentation, som börjat växa fram på kontinenten. I vissa länder fanns dock inga parlament alls och envälde rådde. En viktig sak att lägga märke till är att under denna tid avsågs med ordet riksdag själva mötet, inte institutionen som sådan; det som idag kallas riksmöte. Institutionen kallades Rikets ständer - alt Sveriges ständer, Riksens ständer, Svea rikes ständer, Sveriges rikes ständer eller Ständerna - och bestod av fyra kamrar - sk fyrkammarsystem, även tetrakameralism; en indelning som närmast var unik i ett internationellt perspektiv. Eftersom det envälde, som rådde under den gustavianska tiden avskaffats och den nya regeringsformen åter gett ständerna betydande makt inom vissa områden, var det av betydelse att få en riksdagsordning som tydliggjorde detta. Dessa tidigare riksdagsordningar hade varit mycket kortfattade på många sätt och otillräckliga. Dessa brister fanns dock kvar även i denna, vilket delvis kan skyllas på att den togs fram tämligen hastigt, även om ändamålet var att den skulle vara utfylligare och bättre lämpad än vad fallet varit tidigare. Ett tydligt exempel på den stärkta makten framgår i dess första paragraf: "Riksens ständer äro Swenska Folkets Representanter, och kunna, i utöfningen af deras Riksdagsmanna-befattning, icke bindas af andra föreskrifter än Rikets Grundlagar." Även den nya regeringsformen stod i samklang med detta.

Förutom själva riksdagsordningen hade varje särskilt stånd en ståndsordning, som de kallades. Adelns ståndsordning kallades dock riddarhusordning. Dessa utgjorde komplement till riksdagordningen och avsåg som förståeligt enbart varje stånd för sig. Dessa ändrades av stånden själva och var därför ej att betrakta som vare sig grundlag eller lag. De skulle dock stå i överensstämmelse med grundlagarna.

Utskottsväsendet

Utskottsväsendet som funnits redan under frihetstiden var noga stipulerat, med utskott som inte avser varje stånd utan där dessa bildade gemensamma utskott, antagligen ett effektivt sätt att sammanfoga förslag som senare togs upp ståndsvis. Alla omröstningar skedde på det sättet. (Egentligen var stånden enbart samlade en enda gång tillsammans och det var inför kungen vid riksdags början och slut.) Debatterna kunde därför ske på flera plan innan ett slutligt beslut. Även idag är utskottsväsendet väl utvecklat och har genom sina avgöranden en stor betydelse för riksdagens slutliga ställningstaganden. Majoriteten i utskotten blir i stort sett alltid även vägledande för omröstningen i kammaren. Det finns alltså en lång tradition med utskott som delvis går tillbaka på denna riksdagsordning.

Val och sammankallande av riksdagar

Det stipulerades vidare hur val till riksdagen skulle ske. Riksdagsordningen fungerade alltså samtidigt som en vallag. (Se under rubriken Tillsättande av riksdagsmän.) Detta gällde bara för prästeståndet, borgarståndet och bondeståndet. För adelsståndet rådde ärftlighetsprincipen på samma sätt som för kungen. Det var fortfarande ständersamhället som stod i centrum. Något medborgarskap som uppstått på kontinenten kan knappast sägas gälla för Sverige under denna tid. Det fanns inga tydliga medborgerliga rättigheter inskrivna i regeringsformen exempelvis.

Som tidigare varit fallet skulle riksdagarna inte längre sammankallas utifrån konungens godtycke utan blev med denna riksdagordning en fastare del av statslivet och skulle sammanträda minst vart femte år. Det kunde därför innebära att urtima riksdagar förlängde perioden mellan ordinarie riksdagar.

Riksdagsmännens ställning

Även immunitetsregler av riksdagsmän nämns ganska utförligt och stränga straff kunde utgå till de som försökte ofreda en riksdagsman i dennes värv. Det är intressant att se att man var tvungen att ha dessa bestämmelser eftersom det även på denna tid rådde en typ av misstroende mot politiker. Som en ytterligare förstärkning av riksdagsmännen hade de därutöver immunitet i sitt värv. De var även stärkta i sin roll via att de hade inte kunde vägras att delta i sammankomster och de hade därtill plikt att göra så.

Maktfördelningen

De myndigheter som löd direkt under ständerna finner sina efterträdare även idag, även om vissa ändringar har skett. Då som nu ansågs de vara ett sätt att kontrollera den styrande makten, alltså kungen med sitt statsråd. Den viktigaste institutionen, vid sidan om riksdagen i sig, var justitieombudsmannen, som även reglerades i regeringsformen. Det fanns under denna tid ej någon parlamentarism utan ordningen var mer lik en maktdelningslära, om än inte helt. Det fanns trots detta ett juridiskt ansvar för statsråden inför riksdagen. (Domstolsväsendet var även det en del av maktfördelningen, men reglerades i huvudsak genom regeringsformen.)

Tillsättande av riksdagsmän

Inom de olika stånden utsågs representanterna enligt dessa huvudregler: (Det är viktigt att hålla i åtanke att det fanns avvikelser från detta under tidens gång. Det är alltså huvudstråken som omtalas nedan.)

Karl XIII:s underskrift på sista sidan av riksdagordningen. (Kungen skrev sitt namn med C som man kan se.)

• i adelsståndet skedde inget val utan varje huvudman inom en ätt, som introducerats på riddarhuset, hade rätt att bevista riksdagarna, eller kunde sända en fullmäktig i sitt namn;
• i prästeståndet var biskopar givna som deltagare i egenskap av deras ämbeten, men övriga utsågs av varje stift bland prästerna däri. Stiften var prästeståndets riksdagsvalkretsar tillsammans med Stockholms stad;
• i borgarståndet valdes ett visst antal riksdagsmän i varje stad bland de som hade så kallat burskap, innebärande att de hade rätt att bedriva näring inom staden. Större städer hade rätt att sända fler än de mindre. Städerna var riksdagsvalkretsar för borgarståndet med andra ord, och slutligen
• i bondeståndet valdes en riksdagsman för varje härad med större rösträtt desto större skatteplikt hemmanen i varje socken hade. Det var endast de bönder som betalde skatt som hade rösträtt. Varje socken utsåg dessförinnan en elektor som tillsammans utsåg en person vid ett särskilt möte hos häradshövdingen. Denne agerade valförrättare för de elektorer som församlades hos honom. Häradena var bondeståndets riksdagsvalkretsar, men häradena kunde samla sig om en gemensam kandidat.

Lagtextens systematik

Riksdagsordningens systematik följer inte någon kapitelindelning. Kapitelindelning av lagtext var ovanligt i denna tid i vilket fall som helst. Detta har även påpekats av andra källor. En ämnesuppdelning är därför uppställd nedan för överblickbarhetens skull:

Grundläggande makt för riksdag

• Stipulerande av en tidig form av folksuveränitet och legalitetsprincip 1 §

Tidpunkter och plats för riksdag mm

• Tidpunkter för riksdagens sammanträden 2, 4 - 7, 9 och 10 §§;
• Var riksdagarna skall hållas 3 §;
• Förvisning av utländska sändebud från riksdagsorten 8 §

Ledamöterna

• Utnämning av ledamöter till riksdag 11 - 16 §§;
• Valbarhetskriterier 18 §;
• Regler om ordningen vid riksdagsval och påföljder vid valfusk 17 och 19 §§;
• Påföljder vid utebliven närvaro av riksdagsman vid riksdag 20 §;
• Fullmakter som skall uppvisas av de valda vid riksdag 21 och 22 §§

Talmännen, protokollförare, deputationer

• Utnämning av talmän till varje stånd 23 §;
• Utnämning av ska sekreterare som handhar protokoll i varje stånd 24 §;
• Utnämning av deputerade från varje stånd som skall uppvakta kungafamiljen 25 §

Öppnande och avslutande av riksdag

• Ordningen vid öppnande av riksdag 26 §;
• Tidsbegränsning och avslutande av riksdag 80 , 81 och 82 §§

Statsbudgeten

• Regler kring statsbudgeten 27 §

Utskotten

• Utnämning av ledamöter till utskotten 28 §;
• Utskotten var följande: konstitutions-, stats-, bevillnings-, bank-, lag, besvärs-, och ekonomiutskottet. Därtill fanns sekreta utskottet, kallat hemliga utskottet i lagtexten, samt ett expeditionsutskott 29 - 39, 42 och 43 §§;
• Närvarorätt för talmän och ministrar i utskott 40 och 41 §§

Behandling av ärenden

• Regeringens förslag till riksdagen 44 §;
• Regler om plena inom stånden 45, 46 och 47 §§;
• Föredragning 48 §;
• Frågor och yttranderätt vid sammanträde 49 och 50 §§;
• Handläggning och upprättande av skrifter 51 - 60, 72 och 73 §§;
• Val av ny konung och utnämning av riksföreståndare 61 och 62 §§

Riksrätt

• Förfarande vid riksrätt 64 §

Tryckfrihetens skydd

• Särskilda regler om tryckfrihetens skydd 65 §

Myndigheter under riksdagen

• Regler om justitieombudsmannen 63 §;
• Ledningen för riksbanken 66 §;
• Ledningen för riksgäldskontoret 67 §;
• Ledningen för revisionen 68 §;
• Fyllnadsval av ledamöter 69 §;
• Behörighetsregler 70 §

Utfärdande- och omröstningsregler

• Omröstningsregler med slutna valsedlar 71 §;
• Gemensamt antagna regler 74 §;
• Särskilda regler om grundlag 75 §;
• Ansvarsfrihetsomröstning 76 §

Skydd av riksdag och dess ledamöter

• Skydd mot ofredande av riksdagsman och riksdagen som helhet 77 §;
• Immunitet för riksdagsman 78 §;
• Närvarorätt och -plikt för riksdagsman 79 §

Historisk betydelse

Det är något märkligt att riksdagsordningen från 1810 är så lite omtalad och det synes enbart finns en upplaga av den, vilken härstammar från det år den trycktes. Den tillkom trots allt i samband med 1809 års regeringsform och kan på många sätt ses som en bekräftelse av denna och var en grundlag precis som denna. Den är med

Talmännens underskrifter från de fyra stånden. (Michael Anckarsvärd, Jacob Axelsson Lindblom, Hans Niclas Schwan och Lars Olsson i Groröd)

andra ord en del av det konstitutionella reformarbete som skedde i början av artonhundratalet. (Det antogs även under denna riksdag och nästföljande riksdag två successionsordningar, 1809 års successionsordning såväl som 1810 års successionsordning. Den senare har även i denna dag giltighet, om än grovt omarbetad.) Riksdagsordningen nämns inte alls i Nationalencyklopedin exempelvis, medan de andra historiska riksdagsordningarna blir nämnda. (Den nämns dock i Svensk uppslagsbok , Nordisk familjebok samt Sveriges konstitutionella urkunder. I dessa är den bara nämnd ytterst kort.) Den skrift som tydligast behandlar riksdagsordningen är Statsvetenskaplig tidskrift. Det är därför svårt att i efterhand förstå dess betydelse under den period den hade giltighet. Den har undgått någon närmre granskning, med andra ord, ur ett historiskt perspektiv. En sak är säker i alla fall. Den bekräftade ståndsriksdagens fortbestånd i ytterligare ett halvsekel. Det fanns de som ville annorlunda men de fick inte gehör för sina reformsträvanden förrän långt senare efter långa debatter och efter fruktlösa förslag.

Man kan nog hävda i vilket fall som helst att riksdagsordningen stärkte riksdagens makt i längden då dess befogenheter klargjordes på ett sätt som tidigare inte gjorts. Den fick en makt i förhållande till kungen som framgår tydligt av lagtexten. Kungamakten hade inte fungerat utan den och var i ett historiskt ljus villig att ställa upp på detta eftersom kungens maktposition bit för bit trädde tillbaka i Sverige utan att en revolution behövde inträffa som i så många länder i Europa. Detta skedde genom ett samförstånd mellan kungamakten och parlamentet. Den kan rent av haft betydelse för att denna process påbörjades så mycket tidigare jämfört med andra länder. Detta är trots allt öppet för debatt och kritik, vilket borde välkomnas.

Se även

• Sveriges ståndsriksdag
• Sveriges historia 1809-1866
• Lista över svenska riksdagar
• 1809 års regeringsform
• Riksdagen 1809–1810
• Lista över talmän i Sveriges riksdag

Referenser

Litteratur

• Brusewitz, Axel, 1916; Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar; P. A. Norstedt & söner, Stockholm 1916; Kungl. boktryckeriet, Stockholm
• Edén, Nils, 1935, Den svenska riksdagen under 500 år; Norstedt, Stockholm
• (a) Fahlbeck, Erik, 1929; Hans Järta och 1810 års riksdagsordning, (Statsvetenskaplig Tidskrift vol. 32 no. 2); distributör C. W. K. Gleerup, Lund
• (b) Fahlbeck, Erik, 1929; Hur ålderspresidentskapet i riksdagen tillkom, (Svensk Tidskift, nittonde årgången); Centraltryckeriet i Stockholm
• (c) Fahlbeck, Erik; Lagerroth, Fredrik och Tunberg, Sven 1926-1965, (Sveriges riksdag, 18 band); Victor Pettersons bokindustriaktiebolag, Stockholm
• Gränsström, P.O., 1914; Kompromissen i 1809-10 års författning angående de högsta regementsorganens tillträde till riksdagens förhandlingar; (Statvetenskaplig Tidskrift vol. 20 no. 1); distributör C. W. K. Gleerup, Lund
• Olof Pettersson och Anna Wahlgren, 1999; Sveriges konstitutionella urkunder; SNS Förlag, Stockholm
• Olsson, Henrik, 1998, Öst och Väst eller Nord och Syd?, Regionala politiska skillnader inom den svenska bondegruppen under 1800-talet; (avhandlingar från Historiska institutionen i Göteborg 22); Elanders Digitaltryck AB, Göteborg
• Rexius, Gunnar, 1914; Några ord om andan i 1809 års grundlagsstiftning, (Statsvetenskaplig Tidskrift vol. 17 no. 2); distributör C. W. K. Gleerup, Lund

Tidskrifter

• Statsvetenskaplig Tidskrift, (se under Litteratur)
• Svensk Tidskrift, (se under Litteratur)

Uppslagsverk

• Nationalencyklopedin, 20 band, 1989-1996, första upplagan; (Engström, Christer, chefredaktör); Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs

• Nordisk familjebok, encyklopedi och konversationslexikon, 22 band, 1951-1955, 1952 års upplaga; (Åkerblom, Gösta, redaktionssekreterare m.fl.); Förlagshuset Norden AB, Malmö
• Svensk uppslagsbok, 32 band, 1947-1955, andra upplagan; (huvudredaktörer: Carlquist, Gunnar och Carlsson, Josef); Förlagshuset Norden AB Malmö; Förlagshuset Nordens boktryckeri, Malmö
• Svenskt biografiskt lexikon, SBL, 33 band, 1917-; utgivet av Riksarkivet, (se under Externa länkar)
• Sveriges grundlagar och kommunalförordningar jemte åtskilliga konstitutionella stadgar; (författare framgår ej); Fahlcrantz & Co, Stockholm; Ivar Häggströms boktryckeri 1884
• Sveriges riksdag, (se under litteratur)

Offentligt tryck

• Hans Kongl. Höghet Riksföreståndarens öppna bref och påbud till samtliga Rikets Ständer, angående en allmän riksdag den 1 maj, utfärdad 14 mars 1809, sk riksdagskallelse
• Hans Kongl. Maj:ts öppna bref och påbud till samtliga Rikets Ständer, angående en urtima riksdag den 23 juli 1810, utfärdad 1 juni, sk riksdagskallelse
• Hans Kongl. Maj:ts öppna bref och påbud till samtliga Rikets Ständer, att urtima riksdagen den 23:e nästkommande Juli skall i stället för Stockholm hållas uti staden Örebro, utfärdad 28 juni, sk riksdagskallelse
• Konglig. Maj:ts Och Riksens Ständers Faststälde Riksdagsordning; Dat. Stockholm den 10 februari 1810, Kongliga Tryckeriet, Stockholm, 1810 (se bilder i artikeln)

Externa länkar

• Wikisource har originalverk relaterade till 1810 års riksdagsordning.
  1810 års riksdagsordning

• Svenskt biografiskt lexikon, SBL