1947 års män
1947 års män kallade Expressens konstkritiker Lars-Erik Åström i en recension de konstnärer som i april 1947 visades på samlingsutställningen Ung konst på Galleri Färg och Form vid Brunkebergstorg i Stockholm. Denna utställning har i konsthistorieskrivningen omtalats som den enskilt viktigaste faktorn för den konkreta konstens genombrott i Sverige. Ändå var den knappt någon av konstnärerna som vid det tillfället skulle kunna beskrivas som konkretistisk. De som deltog i utställningen var målarna Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Karl Axel Pehrson, Pierre Olofsson, Randi Fisher, Olle Gill, Lage Lindell, Armand Rosander och Uno Vallman samt skulptörerna Liss Eriksson och Knut Erik Lindberg.
Beteckningen 1947 års män myntades av Lars-Erik Åström och plockades snabbt upp av andra dåtida konstkritiker. Namnet refererar till de tidiga svenska modernisterna i gruppen De unga, som även kom att kallas 1909 års män. Namnet är dock missvisande eftersom det utesluter den enda kvinnliga konstnären på utställningen, nämligen Randi Fisher.
Själva ansåg konstnärerna sig inte tillhöra någon konstnärsgrupp utan underströk att beteckningen bara var en medial konstruktion. Beteckningen 1947 års män har under åren används på olika sätt. Ibland refererar det till alla de elva konstnärerna som ställde ut på Ung konst, vid andra tillfällen endast till några av dem. Ibland nämns också skulptören Arne Jones som en av 1947 års män – trots att han alltså inte var med på utställningen 1947.
[redigera] Mer att läsa
Thomas Millroth: Rum utan filial? 1947 års män, 1977
- Linda Fagerström: Randi Fisher - svensk modernist, Ellerström, Lund 2005, ISBN 91-7247-122-0, avhandling vid Lunds universitet
