22 Kalliope

Från Wikipedia
22 Kalliope
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. R. Hind
UpptäcktsplatsLondon
Upptäcktsdatum16 november 1852
Beteckningar
MPC-beteckning22 Kalliope
Uppkallad efterKalliope[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,20380375 AU
479 282 220 km
Perihelium2,6163806 AU
391 404 970 km
Halv storaxel2,91009219 AU
435 343 595 km
Excentricitet0,1009286
Siderisk omloppstid1 813,2536 d (4,96 år)
Medelomloppshastighet17,475 km/s
Medelanomali2,25719°
Inklination13,71729°
Longitud för uppstigande nod66,08097°
Periheliumargument354,65139°
Månar1
Fysikaliska data
Dimensioner215×180×150[4] km
243×196×175±10[5]km
181,00[3] km
Massa7,36×1018[6] kg
8,09±0,20×1018[5]kg
massa inkl måne
Medeldensitet2,37[3] g/cm³
2,80±0,20[5] g/cm³
2,03±0,16[6] g/cm³
Siderisk rotationsperiod4,148[3] h
Axellutning103°[4]
Polekliptisk latitud20°[4]
Polekliptisk longitud-23°[4]
Albedo0,1419[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~161
SpektraltypM[3][5]
Absolut magnitud (H)6,45

22 Kalliope är en asteroid. Den upptäcktes 16 november, 1852 av John Russell Hind i London. Kalliope är uppkallad efter den episka poesins musa inom grekisk mytologi.[7]

Ljuskurveanalys ger att Kalliopes pol mest sannolikt är riktad mot (β, λ) = (-23°, 20°) i ekliptiska koordinater. Det ger en lutning av axeln med 103°.[4]

Linus

En måne till Kalliope upptäcktes 29 augusti 2001 av J. L. Margot och M. E. Brown vid Keck II, samt tre dagar senare av W. J. Merline med flera vid CFHT.[8]

Namnet Linus kommer från Kalliopes son som hon fick med Apollon.

Omloppsbanan har medelavståndet 1020± 40[9]/1 065±8[6] km till Kalliope och beskriver nästan en cirkel (excentricitet=0,07±0,02[9]/0,000±0,005[6]). Linus bana lutar 93,4±1°[6] relativt Kalliopes omloppsbana men 9±1°[6]/19,8±2,0°[9] relativt Kalliopes ekvator. Diametern bedöms till ca 38±6/30[6] km. Omloppstiden runt Kalliope tar 3,590±0,001[6]/3,58±0,08[9] d. Linus densitet är 2,03±0,16 g/cm3 vilket antyder att Linus är mycket porös.[9]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 20 februari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 15, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f] ”JPL Small-Body Database Browser on Kalliope” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 23 september 2011. http://www.webcitation.org/61unwXmTD. Läst 23 september 2011. 
  4. ^ [a b c d e] M. Kaasalainen; J. Torppa; J. Piironen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. 
  5. ^ [a b c d] ”Recent Asteroid Mass Determinations maintained by Jim Baer last updated 7 January 2009”. http://home.earthlink.net/~jimbaer1/astmass.txt. Läst 20 februari 2009. 
  6. ^ [a b c d e f g h] ”(22) Kalliope and Linus”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/astmoons/am-00022.html. Läst 17 september 2008. 
  7. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 15. ISBN 3-540-00238-3. http://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA15&dq=22+Kalliope&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=22%20Kalliope&f=false. Läst 27 april 2015 
  8. ^ ”International Astronomical Union Circular 7703: S/2001 (22) 1”. http://cfa-www.harvard.edu/iauc/07700/07703.html. Läst 17 september 2008. 
  9. ^ [a b c d e] Marchis, F.; Descamps, P.; Hestroffer, D.; Berthier, J.; Vachier, F.; Boccaletti, A.; de Pater, I. och Gavel, D.. ”A three-dimensional solution for the orbit of the asteroidal satellite of 22 Kalliope”. Icarus. sid. Volume 165, Issue 1, p. 112-120. doi:10.1016/S0019-1035(03)00195-7. http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WGF-497H983-4&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=14ec086b9d40ed8455484e06f183f079. 

Externa länkar