39 Laetitia
| 39 Laetitia | |
_Laetitia.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | J. Chacornac |
| Upptäcktsplats | Paris |
| Upptäcktsdatum | 8 februari 1856 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 39 Laetitia |
| Uppkallad efter | Laetitia[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 27 augusti 2011 | |
| Aphelium | 3,08544932 AU 461 576 649 km |
| Perihelium | 2,4495648 AU 366 449 680 km |
| Halv storaxel | 2,76750708 AU 414 013 166 km |
| Excentricitet | 0,11488399 |
| Siderisk omloppstid | 1 681,63422 d (4,60 år) |
| Medelomloppshastighet | 17,919 km/s |
| Medelanomali | 63,11764° |
| Inklination | 10,38245° |
| Longitud för uppstigande nod | 157,13718° |
| Periheliumargument | 208,47527° |
| Månar | 1 |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 72×66×60[4] km 149,52[3] km |
| Massa | ~3,5×1018 kg |
| Medeldensitet | 5,0[4] g/cm³ |
| Siderisk rotationsperiod | 5,138[3][4] h |
| Albedo | 0,2869[3] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~158 |
| Spektraltyp | S[3][4] |
| Skenbar magnitud | 8,86-12,07 |
| Absolut magnitud (H) | 6,10 |
39 Laetitia är en asteroid upptäckt 8 februari 1856 av den franske astronomen Jean Chacornac i Paris. Asteroiden har fått sitt namn efter Laetitia, glädjens gudinna inom romersk mytologi.[5]
Måne[redigera | redigera wikitext]
1985 rapporterade A. Cellino med flera att man har observerat en måne till Laetitia. Den har dimensionerna: 59×36×34 km och cirkulerar på ett avstånd av 168 km från Laetitia.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 10 mars 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 17, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Laetitia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62K7RYjwg?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=39. Läst 10 oktober 2011.
- ^ [a b c d e] Cellino, A., Pannunzio, R., Zappala, V., Farinella, P., & Paolicchi, P. (March 1985). ”Do we observe light curves of binary asteroids?”. Cellino, A., Pannunzio, R., Zappala, V., Farinella, P., & Paolicchi, P.. sid. vol. 144, no. 2, p. 355-362.. http://articles.adsabs.harvard.edu//full/1985A%26A...144..355C/0000355.000.html.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 17. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA17&dq=39+Laetitia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=39%20Laetitia&f=false. Läst 27 april 2015
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Diagram över omloppsbanan för 39 Laetitia från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||