6,5 × 55 mm

Från Wikipedia
(Omdirigerad från 6,5x55mm)
Hoppa till: navigering, sök
Mått för en patron med kaliber 6,5 x 55.

6,5 × 55 mm är en från början militärkaliber hos patroner som använts av Sverige och Norge. Patronen är avsedd för pipor med en invändig diameter på 6,5 millimeter, kulans dimension är 6,7 mm och hylsans längd är 55 millimeter. Inom svenska Försvarsmakten används kalibern numera endast till karbin m/94 och gevär m/96, som i vissa fall används vid högvakt och annan ceremoniell tjänst, men kalibern är mycket populär bland skyttar och jägare.

Andra namn på denna kaliber är:

  • 6,5 mm Mauser
  • 6,5 mm Krag-Jorgensen
  • 6,5 mm Swedish Mauser

1891 tog Gevärskommittén fram en gemensam patron för användning i den svensk-norska unionen. Kraven var bl.a. flackare kulbana och större antal medhavda patroner per soldat jämfört med den tidigare (1881) antagna 10.15x61mmR "Jarmann" varför kalibern efter omfattande skjutprov minskades från 10.15mm till 6,5 mm med 55 mm hylslängd. När patronen således blivit fastställd 1893 fick respektive krigsmakt själva avgöra vilket vapen de skulle anta. I Sverige blev det Gevär m/96 medan norska armén istället valde Krag-Jørgensen M/1894.

Militär användning[redigera | redigera wikitext]

6,5 × 55 mm patron m/94, fem patroner i laddram för karbin m/94 och gevär m/96.

Patronen antogs av den svenska militären 1894 och heter därför 6,5 mm skarp patron m/94. Den hade en ogivalkula med en mantel av kopparnickel. Då användes den i 6,5 mm karbin m/94 och två år senare antogs 6,5 mm gevär m/96. Senare användes patronen också i kulsprutor och kulsprutegevär. I början av 1900-talet gjordes flera försök med olika typer av spetsprojektiler men det dröjde ända tills 1941 då en sådan antogs under namnet 6,5 mm skarp patron m/94 projektil m/41.

Några vanliga svenska militära varianter av 6,5 × 55 mm patronen är:

  • Spårljus med vit eller röd spets m/39 med ogival-form och m/41 med spetsig projektil. Den senare fanns även med reducerad laddning, då med patronhylsans bakplan till hälften svartmålat.
  • Pansarbrytande med svart spets
  • Lös med projektil av trä, grön för kulspruta m/14, röd för övriga modeller
  • Fredsbruk med yttersta spetsen av projektilen antingen grön eller blå.
  • Kammar ursprungligen med liten blykula som projektil m/12, sedan en mycket kort kopparnickel kula och slutligen en lika kort tombakkula m/44.
  • Blind m/06, hela patronen svart
  • Blind m/19, hela patronen förnicklad
  • Blind m/41, förnicklad hylsa med grön projektil


Jakt[redigera | redigera wikitext]

6,5 × 55 mm halvmantlad jaktpatron före respektive efter uppsvampning. Den uppsvampade kulan gick mer än halvvägs genom en älg innan den stannade.

Som jaktkaliber klarar 6,5 × 55 mm de krav som ställs på en kaliber och kula för att nå upp till klass 1, vilket innebär att den, med en expanderande kula, får användas för att jaga allt svenskt vilt. Den är dock en av de patroner som ligger närmast gränsen för kraven för klass 1 vilket gett upphov till en bitvis livlig debatt om huruvida patronen är tillräckligt kraftig för att etiskt användas på visst klass 1-vilt. Debatten har framförallt handlat om älg och vildsvin.

6,5 × 55 mm är en av de vanligaste klass 1-kalibrarna bland svenska jägare och anses vara mångsidig, flackskjutande, ha hög egenprecision och en liten rekyl som i princip alla skyttar kan lära sig hantera. Den används ofta för jakt på högvilt samt även vid jakt på bäver, rådjur, gås, räv samt tjäder och orre. Den kan ses som den stora svenska allround-kalibern. I samband med vildsvinens frammarsch har kalibern minskat något i popularitet och nyförsäljning och i stället har något kraftigare patroner såsom .308 Winchester, .30-06 Springfield och den betydligt grövre 9,3 × 62 mm blivit allt vanligare för jakt på högvilt. En ytterligare bidragande orsak till de dalande försäljningssiffrorna är också att kalibern, om ett eventuellt blyförbud skulle bli lag (Det vill säga att kulor tillverkade med en kärna av bly skulle förbjudas att användas vid jakt, något som har diskuterats både på nationell nivå och på EU-nivå), inte längre skulle klara kraven för klass 1 och alltså bara få användas till djur upp till rådjurs och bävers storlek.

Prestanda nedan gäller med en piplängd på 24 tum (610 mm) och med laddningar som generar kammartryck som är avsedda för moderna gevär. De prestanda som uppges är vad svensk fabriksladdad ammunition presterar eller vad handladdning kan ge vid maxladdning, vilket av nödvändighet ger ungefärliga värden.

Kalibern når i allmänhet kraven för klass 1 endast med kulor som väger över 10 gram. Dock går det i vissa fall att genom handladdning och användandet av moderna kulor med lågt luftmotstånd med en vikt på 9,0–9,1 gram och ett vapen med relativt lång pipa (cirka 600 mm) samt maximal rekommenderad krutmängd att klara kraven för klass 1, med vissa vapen. Dessutom är det varje jägares enskilda ansvar att förvissa sig om att den ammunition man använder uppfyller kraven för klass 1, vilket innebär att ammunitionen bör testas i kronograf i det aktuella vapnet som det kommer användas i. Observera att dessa laddningar för 9,0–9,1 grams kulor är på gränsen till att generera för höga tryck – vissa vapen klarar det, vissa inte, och det går inte att på förhand säga vilka vapen som kommer klara det – och kan vara farliga och i värsta fall leda till allvarlig skada på vapen och skytt. Särskilt Krag-Jørgensen är känsliga på den här punkten då de har asymmetriska låsklackar i lådan. I USA blev kalibern populär genom importen av svenska och norska överskottsvapen, och för att inte riskera skadeståndsansvar vid olyckor med felaktigt lagrade vapen är amerikansk ammunition är oftast laddad till lägre tryck. Svensk ammunition från Norma är laddad för högre tryck och ger bättre prestanda.

Kulvikt: 6,5 gram (100 grain)
V0: 970 m/s
E0: 3 050 J

Kulvikt: 7,8 gram (120 grain)
V0: 870 m/s
E0: 2940 J

Kulvikt: 9.1 gram (140 grain)
V0: 820 m/s
E0: 3050 J

Kulvikt: 10.1 gram (156 grain)
V0: 780 m/s
E0: 3075 J

Värdena är ungefärliga och kan variera märkbart mellan olika individuella vapen. Data för avstånd annat än 0 meter (vid mynningen) uppges inte eftersom detta är direkt beroende på vilket luftmotstånd kulan har, vilket kan skilja avsevärt mellan olika märken och modeller av kulor.