85 Io

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
85 Io
Upptäckt[1]
Upptäckare C. H. F. Peters
Upptäcktsplats Clinton
Upptäcktsdatum 19 september 1865
Beteckningar
MPC-beteckning 85 Io
Alternativa namn A899 LA, A899 UA
Småplanetskategori Asteroidbältet
Omloppsbana[2]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium (Q) 3,16187125 AU
473 009 206 km
Perihelium (q) 2,1464846 AU
321 109 520 km
Halv storaxel (a) 2,65417791 AU
397 059 364 km
Excentricitet (e) 0,1912808
Siderisk omloppstid (period) 1 579,40487 d (4,32 år)
Medelomloppshastighet 18,299 km/s
Medelanomali 302,67785°
Inklination (i) 11,96003°
Longitud för uppstigande nod (node) 203,37646°
Periheliumargument (peri) 122,41458°
Fysikaliska data
Dimensioner 154,79[2] km
180×160×160[3] km
Massa ~3,4×1018 kg
Medeldensitet ~1,4 g/cm³
Siderisk rotationsperiod 6,8751[2] h
Axellutning 125° el 115°[3]
Polekliptisk latitud 105° el 295°[3]
Polekliptisk longitud -45° el -15°[3]
Albedo 0,0666[2] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~172
Max: 272
Spektraltyp FC[2]
Absolut magnitud (H) 7,61
Hitta fler artiklar om astronomi med

85 Io är en asteroid upptäckt 19 september 1865 av C. H. F. Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Io inom grekisk mytologi.[4]

Asteroiden har en mörk yta troligtvis sammansatt av karbonater.

En diameter på 178 km mättes upp i samband med en ockultation av en stjärna den 10 december 1995.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 13 maj 2009
  2. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Io” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 28 november 2011. http://www.webcitation.org/63Wn320Zn. Läst 28 november 2011. 
  3. ^ [a b c d] Johanna Torppa (2003). ”Shapes and rotational properties of thirty asteroids from photometric data”. Icarus. sid. 164, 346-383. doi:10.1016/S0019-1035(03)00146-5. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/thirty.pdf. 
  4. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. Sid. 21. ISBN 3-540-00238-3. http://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA21&dq=85+IO&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=85%20Io&f=false. Läst 29 april 2015 
  5. ^ A. Erikson Photometric observations and modelling of the asteroid 85 Io in conjunction with data from an occultation event during the 1995-96 apparition, Planetary and Space Science, Vol. 47, p. 327 (1999).