93 Minerva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
93 Minerva
Upptäckt[1]
Upptäckare J. C. Watson
Upptäcktsplats Ann Arbor
Upptäcktsdatum 24 augusti 1867
Beteckningar
MPC-beteckning 93 Minerva
Alternativa namn 1949 QN2, A902 DA
Småplanetskategori Asteroidbältet
Omloppsbana[2]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium (Q) 3,14419 AU
470 364 128 km
Perihelium (q) 2,3640813 AU
353 661 540 km
Halv storaxel (a) 2,75413567 AU
412 012 832 km
Excentricitet (e) 0,1416249
Siderisk omloppstid (period) 1 669,46155 d (4,57 år)
Medelomloppshastighet 17,950 km/s
Medelanomali 233,40166°
Inklination (i) 8,56183°
Longitud för uppstigande nod (node) 4,08845°
Periheliumargument (peri) 275,1442°
Månar 2
Fysikaliska data
Dimensioner 141,55[2][3] km
Massa 2,9×1018 kg
Siderisk rotationsperiod 5,982[2][3] h
Albedo 0,0733[2][3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~168
Spektraltyp CU[2]
Absolut magnitud (H) 7,70
Hitta fler artiklar om astronomi med

93 Minerva är en stor asteroid upptäckt 24 augusti 1867 av J. C. Watson i Ann Arbor. Asteroiden har fått sitt namn efter gudinnan Minerva inom romersk mytologi.[4] Den har två naturliga satelliter.

93 Minerva har en mörk yta och består troligtvis av karbonater.

En ockultation av en stjärna observerades 22 november 1982 från Frankrike, Spanien och USA. Dessa observationer gav en diameter på 170,8 ± 1,4 km.[5][6]

Två naturliga satelliter[redigera | redigera wikitext]

Den 16 augusti 2009 upptäckte F. Marchis med flera från Keck-observatoriet att asteroiden har två stycken månar. De bär sedan december 2013 namnen Aegis och Gorgoneion.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 26 maj 2009
  2. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Minerva” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 7 december 2011. http://www.webcitation.org/63kLPatTD. Läst 7 december 2011. 
  3. ^ [a b c d] ”(93) Minerva, Aegis, and Gorgoneion”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/astmoons/am-00093.html. Läst 16 januari 2015. 
  4. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. Sid. 22. ISBN 3-540-00238-3. http://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA22&dq=93+Minerva&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=93%20Minerva&f=false. Läst 29 april 2015 
  5. ^ R. L. Millis, L. H. Wasserman, E. Bowell, O. G. Franz, R. NyeW. OsbornA. Klemola (January 1985). ”The occultation of AG+29°398 by 93 Minerva”. Icarus. sid. Volume 61, Issue 1, Pages 124-131. doi:10.1016/0019-1035(85)90159-9. http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WGF-4731BSR-71&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=314ad74971f23d8f981acab3ba6c85de. 
  6. ^ Observed minor planet occultation events, version of 2005 July 26

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]