Universitetskurs i Sverige

Från Wikipedia
(Omdirigerad från A-nivå)
Hoppa till: navigering, sök

Universitetskurs eller högskolekurs är vid svenska universitet och högskolor ett avgränsat utbildningsavsnitt som specificeras i en formellt beslutad kursplan. Kursplanen anger kursens kurskod, ämne, kurstitel, förkunskapskrav, lärandemål, examination, kunskapsnivå, innehåll, kurslitteratur, med mera.

En kurs kan ingå i ett utbildningsprogram som obligatorisk eller valbar kurs, och räknas då vanligen upp i utbildningsplanen. Den kan även läsas som fristående kurs, och måste då sökas separat, exempelvis via antagning.se. Kursen kan krävas enligt lärosätets examensregler för en särskild examenstitel.

En kurs kan erbjudas vid flera tillfällen under året och i olika studieform, kallade kurstillfällen. Varje fristående kurstillfälle har en unik ansökningskod. Information om det aktuella kurstillfället brukar ges i lärosätets utbildningskatalog. Information riktad till antagna studenter brukar ges i dokument som i olika akademiska traditioner kallas kurs-pm, kursplanering, kursinformation, studie-/läsanvisningar, välkomstbrev, kursbrev, med mera.

Examination[redigera | redigera wikitext]

En kurs examineras genom ett eller flera separata provmoment, ofta salstentamen , laboration eller uppsats. När alla provmoment är avklarade erhålles ett slutbetyg, samt ett för kursen specificerat antal högskolepoäng. Om kursen är uppdelad i flera poänggivande provmoment erhålles även betyg för dem, men det betyget uppvisas sällan i betygsutdrag.

Kursplanens lärandemål har funktion som betygskriterie för godkänt betyg. Konkreta ponggränser, och betygskriterier för högre betyg, står sällan i kursplanen, utan vanligen i provmomentets anvisningar (exempelvis i tentamen eller i labb-pm) alternativt i kurstillfällets kurs-pm/kursinformation/studieanvisningar/kursplanering. Kursens betygskriterier baseras på de generella betygskriterier som formulerats för ämnet vid lärosätet.

Det givna slutbetyget och högskolepoängen för kursen påverkas inte av resultatet vid kommande studier. Vid vissa lärosäten, huvudsakligen vid vissa ingenjörsutbildningar, har studenter möjlighet att förbättra betyget på en redan godkänd kurs genom förnyad examination, s.k. plussning. Vid andra lärosäten är detta inte möjligt.[1]

Kunskapsnivå[redigera | redigera wikitext]

Universitets- och högskolekurser är kurser på akademisk nivå till skillnad från exempelvis kurser på gymnasial- eller eftergymnasial nivå. Sedan Bolognaprocessen genomfördes i juli 2007 delas kurserna in i tre nivåer:

Till och med juni 2007 delades kurser på akademisk nivå in i grundutbildning (motsvarande dagens grundnivå och avancerad nivå) samt forskarnivå.

Progressionsnivå[redigera | redigera wikitext]

Enligt ett äldre system för att ange progressionsnivå för kurser inom ett avgränsat ämnesområde kan en kurs ges på A, B, C, D eller F-nivå, och i sällsynta fall E-nivå. Systemet infördes på 1980-talet och tillämpas fortfarande av vissa lärosäten. Nivå A till C motsvarar dagens grundnivå, D dagens avancerad nivå, och F dagens forskarnivå. Systemet syftar till att säkerställa att studenter som påbörjar självständigt arbete (examensarbete eller uppsatsarbete), och att studenter som erhåller en högskoleexamen, inte enbart har läst grundläggande kurser utan har fördjupat sig tillräckligt hög nivå inom sitt område. Högre progressionsnivån innebär högre förkunskapskrav inom ämnet.

A-nivå[redigera | redigera wikitext]

A-nivån motsvarar då den första terminens (30 högskolepoäng) heltidsstudier i ämnet, oavsett om kurserna ges under en termin eller är utspridda under flera. Kurser på denna nivå kallas ibland för grundkurser och kräver ingen tidigare universitetsutbildning.

B-nivå[redigera | redigera wikitext]

Kurser på B-nivå motsvarar andra terminens studier, förutsätter ofta 30 högskolepoäng avklarade kurser på A-nivå och kallas fortsättningskurser. Lärosäten som tillämpar detta system kräver för tvåårig högskoleexamen att man har läst kurser på 60 högskolepoäng i ett huvudämne, varav minst 30 högskolepoäng på B-nivå, inklusive 15 högskolepoäng B-uppsats eller annat självständigt arbete på B-nivå.

C-nivå[redigera | redigera wikitext]

Motsvarande gäller för de högre nivåerna där en kurs på C-nivå kallas fördjupnings- eller påbyggnadskurs. C-nivåkurser har ofta som förkunskapskrav att man har läst 30 högskolepoäng på A-nivå och 30 på B-nivå i samma eller ett angränsande ämne. För kandidatexamen krävs vid detta system vanligen 90 högskolepoäng i huvudområdet, varav minst 30 högskolepoäng på C-nivå, inklusive en C-uppsats eller annat självständigt arbete på 15 högskolepoäng.

Till och med 31 december 2006 var en examen med C-nivåkurser som högsta uppnådda fördjupningsnivå behörighetsgivande för forskarutbildning enligt högskoleförordningen, men i praktiken krävde de flesta lärosäten ytterligare studier för att anta någon som doktorand. Sedan 1 januari 2007 tillhör C-nivåkurser den så kallade grundläggande nivån.

D-nivå eller avancerad nivå[redigera | redigera wikitext]

För magisterexamen krävdes förr 4 års studier, varav minst 30 högskolepoäng på D-nivå inklusive en D-uppsats på 15 eller 30 högskolepoäng. D-nivå kunde för ibland även ingå i en forskarutbildning, men kunde då ge färre kurspoäng till doktoranderna än till magisterstudenterna om handledaren bedömde så. Begreppet D-nivå har idag ofta ersatts av begreppet avancerad nivå. För tvåårig Masterexamen (som kräver tidigare treåårig kandidatexamen) kan kraven variera, där vissa lärosäten kräver 75 högskolepoäng och andra 60 högskolepoäng kurser på avancerad nivå i huvudämnet.

E-nivå[redigera | redigera wikitext]

E-nivå har förekommit i slutet av utbildningar som var längre än 4-år, exempelvis juristutbildningar.

F-nivå eller forskarnivå[redigera | redigera wikitext]

Begreppet F-nivå avsåg kurser på forskarnivå.

Kurs eller betyg (äldre system)[redigera | redigera wikitext]

Innan 1980-talet omfattade en kurs ofta en termins heltidsstudier, och gav resulterade i ett akademiskt betyg i ämnet. Förr benämndes nivån efter antal erhållna akademiska betyg i ämnet.

Idag finns ingen formell reglering av omfattningen av en kurs. I princip kan en kurs omfatta mindre än ett högskolepoäng eller mer än en termin, det vill säga mer än 30 högskolepoäng.

Behörighetskrav för kurser och program[redigera | redigera wikitext]

Gymnasiala förkunskaper och meritpoäng[redigera | redigera wikitext]

Kurser och utbildningsprogram på högskolenivå som endast kräver gymnasiala förkunskaper kan ha någon av följande områdesbehörigheter:[2]

  • Områdesbehöriget A1, A2, och så vidare upp till A15 – om den sökande har läst enligt gy 2011:s ämnesplaner som gäller från och med den 1 juli 2011, samt för ämnesplaner på komvux på gymnasial nivå som gäller från 1 juli 2012.
  • Områdesbehörighet 1, 2, och så vidare upp till 17 – för äldre gymnasie- och komvuxkurser.

Områdesbehörigheten avgör också vilka kurser från gymnasieskolan som är meritkurser och således kan ge meritpoäng.

Tidigare högskolestudier[redigera | redigera wikitext]

År 2010 kom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) överens om följande kursfördjupningskoder för högskolekurser för att ange krav på tidigare högskolestudier och underlätta antagningsprocessen och rörligheten mellan lärosäten i Sverige:

  • G – Grundnivå (betecknas även GR, motsvarar A-, B- och C-nivå i ett äldre system för progressionsnivåer som fortfarande tillämpas av vissa lärosäten)
  • A – Avancerad nivå (betecknas även AV, motsvarar ungefär det som tidigare kallades progressionsnivå D-nivå och ibland E-nivå).

Nedan visas fullständig lista på kursfördjupningskoder med förklaringar.[3]

  • G1N – kurs med endast gymnasiala förkunskapskrav. Betecknas A-nivå i ett äldre system.
  • G1F – kurs med mindre än 60 hp kurs/kurser på grundnivå som förkunskapskrav.
  • G1E – kurs som innehåller särskilt utformat examensarbete för högskoleexamen.
  • G2F – kurs med minst 60 hp kurs/kurser på grundnivå som förkunskapskrav.
  • G2E – kurs med minst 60 hp kurs/kurser på grundnivå som förkunskapskrav och som innehåller examensarbete för kandidatexamen. Betecknas C-uppsats eller C-examensarbete i äldre system.
  • GXX – kurs som ej kan klassificeras enligt ovanstående modell. Betecknas X-nivå i ett äldre system.
  • A1N – kurs med endast kurs/kurser på grundnivå som förkunskapskrav.
  • A1F – kurs med kurs/kurser på avancerad nivå som förkunskapskrav.
  • A1E – kurs som innehåller examensarbete för magisterexamen. Tidigare betecknad D-uppsats eller D-examensarbete.
  • A2E – kurs som innehåller examensarbete för masterexamen.
  • AXX – kurs som ej kan klassificeras enligt ovanstående modell.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tentamen: "plussning" och begränsning av antalet tillfällen. Högskoleverkets rapportserie, 1400-948X ; 2000:10 R. Stockholm: Högskoleverket. 2000. Sid. 5. Libris 3084718 
  2. ^ Tabell områdesbehörigheter, HSV 2012-03-01.
  3. ^ ”Rekommendationer för att underlätta studenters möjlighet till rörlighet mellan olika lärosäten i Sverige”. SUHF. 2010. http://www.suhf.se/web/rorlighetsrekommendationer.aspx. Läst 30 oktober 2010.