A-sida och B-sida
- "B-sidor" leder hit. För albumet från Kent, se B-sidor 95–00.
A-sida och B-sida är inom inspelad musik en term som syftar på de båda sidorna av de vinylskivor som singlar trycktes på från början av 1950-talet och fram till början av 1990-talet. Termen har kommit att tala om vilken låt som legat på vilken sida av skivan, med A-sidan som marknadsfördes med hopp om att ofta spelas i radio och bli en hit, medan B-sidan oftast blivit mindre berömd.
B-sidor är ofta restmaterial som inte ligger på någon reguljär skiva, och inte är lika kända som övriga låtar. B-sidor är inte varianter av titellåten. Singlar trycktes i många år på små vinylskivor, vilka i likheter med kassettband har en A- och en B-sida och måste vändas.
Det finns också exempel på B-sidor som blivit populära. Ett exempel är singeln They Are Coming to take Me Away Ha-Haaa! av Napoleon XIV, där B-sidan var exakt samma fast baklänges och med spegelvänd etikett.
[redigera] Dubbel A-sida
En singel med dubbel A-sida är en singel med två ledande singlar. The Beatles gav ut ett flertal dubbla A-sidor, t.ex. "Day Tripper"/"We Can Work It Out" (1965), "Yellow Submarine"/"Eleanor Rigby" (1966), "Strawberry Fields Forever"/"Penny Lane" (1967) och "Come Together"/"Something" (1969). Ett annat exempel är Depeche Modes "Blasphemous Rumours"/"Somebody" (1984).
[redigera] Se även
Denna artikel om ett skivbolag, skivmärke eller musikdistribution är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
